Alla europeiska länder med ett långt framskridet problem med islamism har ett politiskt parti i parlamentet som fokuserar på att hantera denna utmaning – förutom Storbritannien. Denna frånvaro av vad jag kallar ett civilisationsparti (eftersom man försöker rädda den västerländska civilisationen) får djupgående konsekvenser; det betyder att britterna inte har någon möjlighet att lagstifta mot det islamistiska hotet och de existerande partierna känner inte någon press på sig att uppmärksamma det. Av denna anledning har "Londonistan" de dystraste framtidsutsikter av alla västerländska länder.
Anne Marie Waters, författare till boken i din hand eller på din skärm, är en av de få som kan fylla gapet. Som Utöver terror: Islams långsamma erodering av den västerländska demokratin (Beyond Terror: Islam's Slow Erosion of Western Democracy) rikligt visar, hon har biografin, färdigheterna, kunskapen och viljan att grunda ett civilisationsparti. Faktum är att hon inledde processen i slutet på 2017 genom grundandet av For Britain, ett parti "för den glömda majoriteten".
Sett i ljuset av detta tjänar Beyond Terror det tredubbla syftet att dels presentera Waters för allmänheten, dels dokumentera civilisationsproblemet och dels lägga fram hennes politik. 
Hon presenterar själv boken och betonar sitt och Vänsterns ömsesidiga missnöje med varandra; den visar hur kritik av islamismen gjort att hennes långvariga politiska hemvist inte längre är så välkomnande. Jag fann hennes initierade åsikter upplysande, i synnerhet hur pro-islamism har blivit en integrerad del av Vänsterns värld och program. Det har nått den punkt, förklarar Waters, där "den moderna politiska Vänstern vänder sig mot sina kamrater om de faller i onåd hos islam". Besynnerligt nog så gör motståndet mot "en extremhögers religiösa extremism vilken öppet diskriminerar och har överseende med våld mot kvinnor, avrättar homosexuella och straffar oliktänkande med svärdet" att man får stora problem.
Detta har endast kunnat ske eftersom "den moderna Vänstern har anammat en helt ny uppsättning prioriteringar. Man är inte längre intresserad av arbetarklassens rättigheter eller av att skydda sårbara minoriteter; den nya universitetsutbildade medelklassens Vänster är en ideologisk best". Med andra ord är ekonomin nu sekundär när det gäller att lägga fast politik. Arbetare gör plats för akademiker. Farväl Marx, välkommen Gramsci.
"Högerextremist" är vad The Economist kallar Waters och vad The Times of London kallar For Britain; men detta adjektiv förvränger skamligen bådas politiska identiteter. Waters kommer från en strikt vänsterbakgrund, hon har varit en medlem av Arbetarpartiet i ca 10 år. Hennes politiska aktivism började med att hon arbetade för att behålla den socialistiska allmänna sjukvården. Hon tjänstgjorde som både fackföreningsrepresentant och som styrelseledamot i National Secular Society. Hon kallar sig själv en andravågens feminist och en förespråkare för en i det närmaste obegränsad yttrandefrihet.
Efter hennes sammandrabbning med Vänstern har hennes åsikter nu mittenpolitiska kvalitéer: Hon tror på personlig frihet, på begränsad statlig inblandning, regeringens ansvarsskyldighet, låg invandringsnivå och kristen- och sekulärbaserad västerländsk civilisation. Hon är för den fria marknaden tillsammans med en stark offentlig sektor. Hon är en nationalist som motsätter sig massinvandring. I linje med denna profil är For Britain varken Vänster eller Höger, än mindre högerextremistiskt, utan det representerar vad som kallas "den anständiga majoriteten".
Waters är försiktig med att tillhandahålla specifika detaljer om sina mödor med att grunda partiet (undrar du inte varför denna väldigt brittiska bok publiceras i Mellanvästern i USA?) och med att diskutera framtida taktiker. Jag ser fram emot mer information från henne om dessa ämnen.
Den andra delen granskar det islamistiska gisslets grymheter, det omfattar med stor insikt tolv västländer (med speciell uppmärksamhet på Storbritannien och USA) samt berör lite lätt flera länder med muslimsk majoritetsbefolkning. Hon dokumenterar ödeläggelsen i sådana frågor som yttrandefrihet, homosexualitet och skolundervisning av det kombinerade Islamistiska-vänstermaskineriet.
 Anne Marie Waters talar under skylten |
Den sista delen ger oss Waters recept på lösningar. Hon börjar med att notera att när det handlar om de två ämnena invandring och islamisering så är de fyra partier som dominerar det brittiska parlamentet "helt eniga" i sin samstämmighet om en "medveten sanering av islam". Hon framställer detta samförstånd som en elits arrogans som ser den röstande allmänheten som "helt intelligensbefriad"
Även om yttrandefriheten "dramatiskt har minskat bland våra ledare" så "existerar den lyckligtvis fortfarande i viss form bland vanliga människor". Så, för att parafrasera George Orwell, Waters vänder sig till dessa vanliga människor: "hoppet ligger hos proletariatet". En populistisk svallvåg behövs: Det enda sättet som islamismen kommer att besegras eller ens konfronteras är genom folkets makt. Vi måste använda vår röst och vår rätt att ställa upp i politiska val för att rösta bort medskyldiga parlamentsledamöter".
Hon skisserar upp ett program i fem steg:
 Den islamiska skolan Jameah Islameah i Kent stängdes ner efter en kontraterror razzia. |
1. Ge tillbaka ansvaret till regeringen genom att återbörda makten från internationella institutioner (till exempel EU) till nationalstaten.
2. Ge barnen en positiv undervisning om deras land.
3. Tillämpa samma lag för alla och gör därigenom slut på "skadliga islamiska sedvänjor".
4. Ta kontroll över invandringen och förvisa kriminella invandrare.
5. Håll utkik efter tecken på islamism hos islamiska institutioner.
Dessa är otvivelaktigt förnuftiga politiska åtgärder, jag skulle dock vilja lägga till en #6: "Marginalisera islamismen och hjälp till att stärka moderata islam".
Waters inkluderar förståeligt nog inga sådana rekommendationer. Hon skriver: "Jag tror inte på att islam och islamism är två skilda saker. ... islamism är endast den politiska implementeringen av islams doktrin". Jag däremot anser att de två är två skilda saker: Islam är hela religionen, islamismen är en (extremistisk) tolkning av den. För Waters representerar islamismen den enda sanna formen av islam; för mig är den endast ett av flera sätt att implementera islam, det finns andra mer välvilliga tolkningar och dessa är lika giltiga.
Denna fråga är av stor betydelse: Waters misstror och jag tror på ett moderat islam. Hon har inga förhoppningar om förändringar av islam; jag hävdar att radikala islam är problemet och moderata islam är lösningen. En av fördelarna med mitt förslag är att det ger oss en möjlighet att samarbeta med anti-islamistiska muslimer, något jag hoppas For Britain kommer att prioritera.
Trots vår oenighet om fiendens natur så står Anne Marie Waters och jag i samma skyttegrav, bekämpar samma motståndare. Jag hoppas därför att detta manifest kommer att bidra till att skapa Storbritanniens välbehövliga civilisationsparti, att For Britain snart kommer att komma in i parlamentet och när de väl är där kommer att bidra till att forma landets framtid.
Daniel Pipes
President, Middle East Forum
Philadelphia, Pennsylvania
April 2018
