"Jag känner igen det när jag ser det." Det svaret gav en domare vid amerikanska högsta domstolen när han ombads definiera pornografi. Terrorism är måhända lika svår att definiera, men den hänsynslösa slakten på skolbarn, på sörjande vid begravningar och på kontorsarbetare bakom sina skrivbord måste väl om något passa in på denna "jag känner igen det när jag ser det" definition.
I media är man dock allmänt ovillig att använda ordet terrorist, man föredrar istället en mängd eufemismer. Ta till exempel illdådet i Beslan, Ryssland den tredje september som utmynnade i att ungefär 400 människor fick sätta livet till – många av dem småbarn. Journalisterna djupdök i sina lexikon och hittade minst tjugo skönskrivningar för terroristerna:
- Angripare – National Public Radio.
- Attackerare – Economist.
- Bombare – Guardian.
- Tillfångatagare – Associated Press.
- Kommandosoldater – Agence France-Presse hänvisar till terroristerna såväl "membres du commando" och som "commando."
- Kriminella - Times (London).
- Extremister United Press International.
- Kämpar – Washington Post.
- Grupp – Australian.
- Gerilla: i en New York Post ledarartikel.
- Väpnade – Reuters.
- Gisslantagare – Los Angeles Times.
- Upprorsmän – i en New York Times rubrik.
- Kidnappare – Observer (London).
- Militanta – Chicago Tribune.
- Förövare – New York Times.
- Radikaler – BBC.
- Rebeller – i en Sydney Morning Herald rubrik.
- Separatister – Christian Science Monitor.
Och så min favorit:
- Aktivister – Pakistan Times.
Källan till denna ovilja att kalla terrorister vid sitt rätta namn tycks springa ur den arabisk-israeliska konflikten, föranledd av en egendomlig kombination av mediasympati för palestinska araber och rädsla för dem. Sympatin är välkänd medan rädslan av naturliga skäl sällan uttrycks. Nidal al-Mughrabi hos Reuters poängterade det sistnämnda i det råd han gav sina kollegor i Gaza för att undvika bråk: på webbsajten www.newssafety.com skriver han: "Använd aldrig ordet 'terrorist' eller 'terrorism' för att beskriva en beväpnad palestinier eller palestinska militanta; de anses som hjältar i denna konflikt."
Denna ovilja att kalla terrorister vid sitt rätta namn kan nå absurda nivåer. Exempelvis sades i amerikanska National Public Radios Morning Edition 1 april 2004 att "israeliska trupper har arresterat 12 män som militären hävdar är efterlysta milismän." Men CAMERA (Committee for Accuracy in Middle East Reporting in America) påpekade felaktigheten här och NPR rättade inslaget den 26:e april med följande formulering: "Enligt den israeliska militären har de arresterat 12 män som var 'efterlysta milismän'. Men det faktiska uttrycket som den israeliska militären använde var 'efterlysta terrorister'."
(NPR rättade åtminstone sitt fel. När Los Angeles Times gjorde precis samma fel genom att skriva att "Israel har utfört en serie räder på Västbanken som armén beskrev som jakt på efterlysta palestinska milismän" vägrade redaktörerna trots CAMERAs begäran att rätta till felet, med motiveringen att detta var deras egna ordval inte ett direkt citat.)
Metro, en holländsk tidning, publicerade en bild 3 maj 2004 som visade en man med handskar i färd med att ta fingeravtryck från en död terrorist. Bildrubriken löd: "En israelisk polis tar fingeravtryck från en död palestinier. Men den döde är ett av offren (på holländska slachtoffers) som stupade i Gazaremsan igår." Ett av offren!
Liknande förskönande omskrivningar har spridits från den arabisk-israeliska konflikten till andra arenor. När terrorism började få alltmer luft under vingarna i Saudiarabien, fick man se mediaaktörer som The Times (London) och Associated Press regelbundet använda uttrycket militanta för att beteckna saudiska terrorister. Reuters använder samma uttryck i fallen Kashmir och Algeriet.
På så sätt har ordet "militanta" utvecklats till medias standardterm för terrorister.
Dessa självpåtagna språkbegränsningar kan ibland få journalister att slå knut på sig själva. När BBC, som nästan undantagslöst undviker användandet av ordet terrorist, rapporterade om mordet på en av sina egna kameramän, fann man sig nödsagade att använda just det ordet för att beskriva händelsen. Intressant att notera är dock att sökmotorn på BBCs webbsajt innehåller ordet terrorist men på sidans länk är ordet bortraderat.
Nyhetsbyråer undergräver sin egen trovärdighet med den här sortens politiskt korrekta ordakrobatik. Hur kan man lita på det man läser, hör eller ser när den alldeles uppenbara terrorismen halvt om halvt förnekas?
Ännu värre är att de många skönskrivningar av ordet terrorist förhindrar bildandet av en klartänkt uppfattning om de våldsamma hot som konfronterar den civiliserade världen. Det är illa nog att endast en av fem artiklar om det avskyvärda illdådet i Beslan nämner dess islamistiska ursprung; mycket värre är de otaliga ord som används som dimridå för att skymma terrorns ondska.
