"Det är kris. Det är ett tillstånd av kaos." Detta är vad Ahmed Qureia sade efter att han tillkännagett sin avgång från vad vissa kallar den Palestinska Myndighetens viktigaste ministerpost. "Vi befinner oss i ett tillstånd av kaos," upprepar borgmästaren i Jenin, en stad på Västbanken. Detta kaos som vuxit alltsedan Yassir Arafat initierade Oslokriget i september 2000 har fått Palestinska Myndigheten att utropa nödtillstånd, och det kan signalera slutet för den Palestinska Myndigheten.
Enligt en undersökning som genomfördes i april av det Gazabaserade General Institute for Information, anser 94 % av palestinierna att ett tillstånd av laglöshet och kaos råder i områden styrda av Palestinska Myndigheten. I takt med att palestinska säkerhetsstyrkor har fragmenterats och upplösts har beväpnade grupper av okända människor tagit över, och de utöver tvång mot en okunnig befolkning. Jerusalembaserade Palestinian Human Rights Monitoring Group (en palestinsk människorättsorganisation) konstaterar att "vapeninnehav har blivit socialt legitimt i det palestinska samhället."
I till exempel den gänghärjade staden Nablus har resultatet av ökad kriminell aktivitet och lättsinniga anklagelser om 'samarbete' med Israel" resulterat i ett antal mord. Men, förklarar Reuters, de flesta offer dör på grund av identitetsförväxling eller för att de helt enkelt har otur – som i följande typexempel från februari 2004. "Amneh Abu Hijleh, 37 år gammal, gick in på ett apotek för att köpa hostmedicin till sin lilla dotter och sköts till döds i ett slarvigt genomfört försök att föra bort henne. Firas Aghbar, 13 år gammal, dödades när han hamnade mitt i en gänguppgörelse när han var på väg till frisören för att klippa håret inför sin födelsedag."
Som Washington Post förklarar är "Palestinska Myndigheten barskrapad, politiskt delad, korrupt, oförmögen att tillhandahålla säkerhet för sitt eget folk och till synes ovillig att slå ner på terrorister som attackerar Israel". En anonym Fatahmedlem beräknar att 90 % av gängaktiviteterna utförs av anställda hos Palestinska Myndigheten.
I februari till exempel dog ett palestinskt polisbefäl och elva skadades när rivaliserande polisfraktioner slogs mot varandra inom polishögkvarterets område i Gaza.
Situationen nådde sin kulmen 16 juli när Al-Fatahterrorister låg i bakhåll för och tillfångatog polischefen i Gaza och höll honom kvar i flera timmar; dessutom tillfångatogs den palestinska militära sambandsansvarige för södra Gaza av några då nyligen avskedade palestinska polismän.
FNs Mellanösternsändebud, Terje Roed-Larsen, har kommenterat valda delar av den utbredda anarkin. Han har berättat för säkerhetsrådet att "kollisioner och kraftmätningar mellan olika grenar av den palestinska säkerhetsstyrkan numera är vanliga på Gazaremsan där Palestinska Myndighetens rättsliga auktoritet är på snabb tillbakagång och har ersatts av stigande vapenmakt, pengar och skrämsel". Han kom också fram till den häpnadsväckande slutsatsen att "Jeriko faktiskt håller på att bli den enda palestinska stad med en fungerande polisstyrka".
Denna nedgång till kaos manar fram fyra observationer.
- Palestinska Myndigheten har förenat sig med andra delar av det större Mellanöstern (Somalia, Sudan, Libanon, Irak, Afghanistan) i en allmän trend mot laglöshet.
- Arafat förutspådde 1994 att "antingen bygger vi ett Singapore i vårt land eller så fastnar vi i samma fälla som den tragiska Somaliamodellen". Han bekräftade då att Palestinska Myndighetens glidande mot Somaliskliknande anarki symboliserar hans eget misslyckande.
- Det islamiska talesättet "bättre med tusen dagar av tyranni än en dag av anarki" innehåller ett element av sanning, för livet i de områden som styrs av Palestinska Myndigheten har sannerligen blivit helvetiskt.
- Trots att Arafat startade Oslokriget för nästan fyra år sedan med avsikt att förgöra Israel så är det, ironiskt nog, inte Israel han förgör utan sin egen första regering.
Frågan palestinierna nu måste ställa sig själva är huruvida de har lärt sig läxan av sin bittra erfarenhet. Att de för en gångs skull inte skyller sina problem på Israel ger anledning till optimism. Cox News Service noterar att "medan oroligheterna sprider sig ser palestinska intellektuella och politiker mer och mer förbi Israel som den vanliga syndabocken och erkänner att de får ta på sig en del av skulden". Statsradion citerar en palestinier som säger att Palestinska Myndigheten har problem "därför att många människor dödas eller kidnappas eller rånas … Vi anklagar alla i regeringen för att inte göra någonting". En undersökning genomförd av Gazabaserade General Institute for Information visar att endast 29 % av palestinierna anser Israel vara ansvarig för Palestinska Myndighetens misslyckande med att upprätthålla lag och ordning.
Detta är en god början. För att komma ur sitt politiska predikament måste palestinierna dock lära sig acceptera existensen av den judiska staten Israel. Så länge de kämpar mot denna fundamentala attitydförändring kommer Somaliamodellen att förbli deras öde.
