Den palestinska "rätten att återvända" fördes in i amerikanska beslutsfattares vokabulär i december 2006, när Iraq Study Group Report yrkade på att den amerikanska regeringen skulle stödja Israelisk-palestinska förhandlingar som tar itu med vad de kallade en "viktig slutlig statusfråga". Rekommendationen kom som en lätt chock eftersom Israel anser att "rätten att återvända" är ett genomskinligt kodord för att krossa Israel demografiskt och därigenom upphäva sionismen och den judiska staten, och har därför aldrig tidigare varit ett mål för det officiella Washington.
Ett år senare började Vita Husets vice pressekreterare Dana Perino använda termen, utan att detta tilldrog sig särskilt mycket uppmärksamhet. Från ingenstans, verkade det som, informerade hon journalister vid en presskonferens den 28 november 2007 att "Frågan om rätten att återvända är en del av vägkartan och det kommer vara en av frågorna som israelerna och palestinierna måste tala om under … förhandlingarna".
Dock, som väntat, dök "rätten att återvända" upp som ett tema innan och under George W. Bushs nyligen gjorda resa till Israel och Palestinska Myndigheten när han offentligt nämnde det tre gånger:
- 4 januari: I en intervju med Israels Channel 2 sade Bush att han var "optimistisk att vi kan ha konturerna av en stat fastställda. Med andra ord, förhandlingar angående gränser, rätten att återvända och att de här olika frågorna kan lösas".
- 9 januari: Vid en gemensam presskonferens med Israels statsminister Ehud Olmert sa han att konfliktens kärnfrågor är "territorium, rätten att återvända och Jerusalem".
- 10 januari: I en parallell gemensam presskonferens med ledaren för Palestinska Myndigheten Mahmoud Abbas, sa han att två-stats idén "inte betyder så mycket förrän gränser har fastställts, frågorna angående rätten att återvända har lösts, vi har förstått Jerusalems status … [och] de gemensamma säkerhetsåtgärderna är på plats".
Mot en annan bakgrund, också den 10 januari, framförde Bush något undanglidande att han tror att "vi måste se till att etablera en palestinsk stat och nya internationella mekanismer, inklusive kompensation, för att kunna lösa flyktingfrågan". Är det meningen att "rätten att återvända" skall vara en av dessa nya internationella mekanismer?
Kommentarer: (1) Trots den betydelsefulla policyskiftningen som skett i och med USA:s regering antagande av "rätten att återvända", har medierna till stor del missat händelsen, som "The Lurker" dokumenterar i "Censurering av Bushs efterlysning av palestinsk 'rätt att återvända'". I synnerhet Jerusalem Post rapporterade om den här referensen, men lade sedan upp en andra rapport som förnekade det.
(2) När Iraq Study Group Report först dök upp grubblade analytiker över nämnandet av "rätten att återvända", och en person nära processen förklarade: "Det är svårt att veta om det nämndes på grund av slarv - jag vet att det gjordes många omarbetningar till den allra sista minuten - eller om det var ett överlagt försök att tillföra någonting till Bushretoriken som inte hade funnits där tidigare". I efterhand verkar det som om referensen var avsiktlig - och ganska framgångsrik i sitt mål. "The Lurker" sammanfattar, kanske korrekt, att James A. Baker III, huvudförfattare av Iraq Study Group Report, "har än en gång blivit ett betydelsefullt element i bestämmandet av amerikansk policy i Mellanöstern".
(3) Detta är enbart ett av flera problematiska uttalanden från Bush-administrationen, såsom presidentens moraliskt likvärda referens till "terrorism och uppvigling, vare sig det begås av palestinier eller israeler" eller utrikesminister Condoleezza Rice när hon kallade den arabisk-israeliska konflikten den centrala frågan i Mellanöstern och ser palestinier som jämförbara med de svarta i södern.
(4) Bush inledde sin kommentar den 10 januari med att hävda att, "Jag är den enda presidenten som verkligen har betonat en tvåstatslösning än så länge", och han har rätt. Med andra ord, han är den enda amerikanska presidenten som har uppmuntrat ett "Palestina" och nu slår ett slag för en palestinsk "rätt att återvända". Mer generellt, alltigenom hans presidentperiod har Bush gått sin egen väg vad gäller arabisk-israelisk frågan, och erbjudit originella och personliga lösningar till ett sekellångt problem och slängt ut regelboken om arabisk-israelisk diplomati.
(5) Man kan bara gissa hur ofta Bush tog upp "rätten att återvända" i sina privata konversationer med israeler och palestinier och med vilken intensitet och med vilket tryck.
(6) Ser man framåt, till sista året av Bush presidentperiod, citerar jag mig själv: "skulle israelerna stå emot en gemensam amerikansk-palestinsk ställning ser jag en möjlig kris i förhållandet mellan USA och Israel, i proportioner som aldrig tidigare setts". Jag förutsäger inte att detta kommer hända men noterar att alla bitarna för en sådan utveckling är på plats.
(7) Trots att Bush "ses av många israeler som den bästa vännen den judiska staten har haft i Vita Huset" har jag länge varit tveksam till den karaktäriseringen, och nu än mer.
