Översättning: Mi Grandin
I en konfidentiell rapport kallad Young Muslims and Extremism, sammanställd gemensamt av Inrikes- och utrikesministerierna under mitten av 2004 och presenterad för Premiärminister Tony Blair, så kunde man lära sig något om de innersta tankarna hos den brittiska regeringen. Då rapporten läckte ut till the Sunday Times i London är den nu tillgänglig i fyra delar i .pdf-format på tidningens hemsida.
Målet med rapporten är "att uppmuntra opinionen bland moderata muslimer rörande den skada extremismen åsamkar" och för att möjliggöra detta föreslås en "Tävling i Förfaringssätt". Längs vägen kan man hitta mycket intressant, vilket även inkluderar följande punkter:
- "Ett antal extremistgrupper rekryterar aktivt unga brittiska muslimer" (pdf 1, sid 10).
- Dessa "extremistrekryterare" är personer som "cirkulerar bland universitetsbaserade religiösa eller etniska sociala samhällsskikt" (pdf 1, sid 5; pdf 2, sid 10).
- I stora drag kan man räkna de flesta unga extremister till en av två grupper: välutbildade studenter eller med examen, och tekniska professionella kvalifikationer i ingenjörsvetenskap eller inom IT; eller lågpresterande med få eller inga kvalifikationer alls, och ofta med kriminell bakgrund" (pdf 2, sid 9).
- "Avogt sinnade ensamvargar, som inte har förmåga att anpassa sig i samhället, attraheras ofta av universitetsklubbar baserade på etnicitet eller religion, eller dras till moskéer eller religiösa föredragsgrupper i fängelser genom en känsla av desillusionering avseende sin egen existens och sätt att leva" (pdf 2, sid 12).
- Islamistiska terrorister inkluderar "ett betydande antal" som kommer från en "liberal, icke-religiös muslimsk bakgrund" eller som konverterat till Islam i vuxen ålder (pdf 2, sid 9).
Rapportens politiska rekommendationer är också av intresse, såsom den (från pdf 1, sid 8) där man driver på vikten av "att övertyga allmänheten och media om att muslimer inte är den inre fienden." Den fortsätter med att föreslå att regeringen "behöver söka möjligheter att understryka muslimska framgångsberättelser och statuera exempel på muslimska bidrag till samhällets väl på både nationell och lokal nivå."
Jämte detta "är termen 'islamisk fundamentalism' till föga hjälp och bör undvikas, eftersom somliga fullkomligt moderata muslimer sannolikt kan uppfatta detta som en negativ kommentar rörande deras eget sätt att förhålla sig till sin tro" (pdf 2, sid 2).
Generellt sett är författarna till Young Muslims and Extremism alltför politiskt oroade för att till fullo förstå det fenomen de tampas med. Ta som exempel muslimska individer och organisationer: om de är villiga att ge uttryck åt vissa fromheter, och inte öppet utmana den existerande ordningen, så är detta tillräckligt för att man ska betrakta dem som moderata. Min särskilda favorit bland "moderata muslimer" är Hamza Yusuf (pdf 1, sid 13), för denne tydligt har tagit avstånd från denna benämning, vilket jag även dokumenterat på min weblog på "Hamza Yusuf Fails My 'Test'."
De bedyrar som fakta punkter som är i behov av grundligt beaktande: "En stark muslimsk identitet och strikt förbundenhet med traditionell muslimsk lära är inte i sig själva problematiska eller oförenliga med att vara brittisk" (pdf 1, sid 9). Man kan fylla ett långt och innehållsrikt seminarium på detta enda tema.
Den punkt som intresserade mig mest dock, då jag läste Young Muslims and Extremism, är när den använder sig av information från MI5 för att göra detta förvånansvärda uttalande:
Underrättelsetjänsten indikerar att antalet brittiska muslimer som aktivt är engagerade i terroristaktiviteter, hemma eller utomlands, eller som stödjer sådan verksamhet, är extremt litet och beräknas till mindre än 1% (pdf 2, sid 9).
Om man accepterar rapportens uppskattning (pdf 2, sid 5) att den muslimska befolkningen i Storbritannien uppgår till 1,6 miljoner, så är således upp emot 16 000 "brittiska muslimer aktivt engagerade i terroristaktiviteter."
"Extremt litet"? Ursäkta mig, men det antalet ter sig åtminstone för mig som extremt stort.
Att de brittiska myndigheterna inte erkänner att de borde oroa sig för tusentals terrorister mitt ibland dem är orsak nog att oroa sig för vilken planet de egentligen tror att de bor på. Deras svammel, deras närsynthet och deras generella inkompetens får en verkligen att misströsta vad gäller deras land.
