Hur tänker muslimer världen över?
För att få reda på detta har Pew Research Center for the People & the Press under våren genomfört en storskalig attitydundersökning. Namnet på undersökningen är "Den stora skiljelinjen: hur västerlänningar och muslimer ser på varandra", och man intervjuade muslimer i två olika grupper av länder: sex av dessa är länder som under en lång tid haft en muslimsk majoritetsbefolkning (Egypten, Indonesien, Jordanien, Nigeria, Pakistan och Turkiet) medan fyra av dem är västeuropeiska länder med en ny muslimsk minoritetsbefolkning (Frankrike, Tyskland, Storbritannien och Spanien).
Undersökningen som också tittade på västerlänningars syn på muslimer gav vid handen några förfärande om än inte förvånande resultat. Svaren kan delas in i tre grupper.
En benägenhet för konspirationsteorier: Inte i någon av opinionsundersökningarna gjorda hos de muslimska befolkningsgrupperna tror en majoritet att araber utförde attackerna på USA den 11 september 2001. Antalet som tror att araber var ansvariga varierar från endast 15 % i Pakistan till 48 % av de franska muslimerna. Bekräftelsen på den negativa tendensen i Turkiet visas genom att det antal turkar som pekar ut araber har gått ner från 46 % år 2002 till 16 % idag. Med andra ord så anser en majoritet i dessa 10 muslimska grupper att 11 september var ett lurendrejeri som iscensattes av den amerikanska regeringen, Israel eller någon annan makt.
På liknande sätt har muslimer i stor utsträckning fördomar mot judar, allt från 28 % av de franska muslimerna till 98 % av de jordanska (Jordanien som trots sin monarkis moderata inställning har en palestinskarabisk majoritetsbefolkning ). Muslimer i vissa länder (i synnerhet Egypten och Jordanien) anser dessutom att judar är ansvariga för de dåliga relationerna mellan muslimer och västerlänningar.
Konspirationsteorier gäller även större områden. På frågan "Vad är huvudorsaken till den muslimska nationens brist på framgång?" svarade mellan 14 % (i Pakistan) och 43 % (i Jordanien) att orsaken är USA:s och andra västländers politik, inte inhemska problem som brist på demokrati och utbildning eller korruption och radikala Islam.
Detta konspirationstänkande pekar på en utbredd ovillighet i umma att handskas med verkligheten. Istället föredrar man att fortsätta tro att allt handlar om sammansvärjning, ränksmidning och intrigering. Detta tydliggör också de stora problem man har med att anpassa sig till moderna tider.
Stödjande av terrorism: Alla opinionsundersökningar som genomförts hos den muslimska befolkningen visar att en stor majoritet stöder Usama bin Laden. På frågan om huruvida de har förtroende för honom svarade allt från 8 % (i Turkiet) till 72 % (i Nigeria) jakande. På samma sätt är självmordsbombningar populära. Antal muslimer som anser att de är berättigade varierar från 13 % (i Tyskland) till 69 % (i Nigeria). Dessa fasansfulla siffror visar att muslimsk terrorism har djupa rötter och kommer att finnas kvar i många år.
Brittiska och Nigerianska muslimer känner sig mest utanför: Storbritannien framstår som ett paradoxalt land. Där har icke-muslimer en betydligt mer positiv syn på islam och muslimer än någon annanstans i västvärlden; till exempel är det bara 32 % av britterna som anser muslimerna vara våldsamma, betydligt färre än i Frankrike (41 %), Tyskland (52 %) eller Spanien (60 %). Under dispyten med Muhammedteckningarna visade britterna mer förståelse för det muslimska synsättet än några andra européer. Mer allmänt kan man säga att britterna i betydligt mindre omfattning anklagar muslimerna för de dåliga relationerna mellan västvärlden och muslimerna.
Men de brittiska muslimerna återgäldar denna ynnest med att ha den starkaste antiväst-attityden i hela Europa. Betydligt fler av de brittiska muslimerna betraktar västerlänningar som våldsamma, giriga, omoraliska och arroganta än vad de franska, tyska och spanska muslimerna gör. Dessutom är deras åsikter betydligt mer extrema vare sig det gäller frågan om judar var ansvariga för 11 september eller kvinnans plats i det västerländska samhället.
Situationen i Storbritannien återspeglar "Londonistanfenomenet" genom vilket britter hukar sig i förebyggande syfte och muslimerna svarar på denna svaghet med aggressivitet.
Nigerianska muslimer har i allmänhet de mest stridslystna åsikterna vad gäller sådana ämnen som tillståndet i relationerna mellan västvärlden och muslimerna, den förmodade västerländska omoraliskheten och arrogansen, stöd för bin Laden samt självmordsterrorism. Denna extremism är utan tvekan ett resultat av de våldsamma relationerna mellan kristna och muslimer i Nigeria.
Ironiskt nog så är muslimskt utanförskap störst både i de länder där man mest tillgodosett deras behov och i de länder där man minst gjort detta, vilket borde innebära att en medelväg är den bästa – där muslimer varken åtnjuter speciella privilegier, som i Storbritannien, eller betraktas med stark motvilja och fientlighet, som i Nigeria.
Det budskap Pewstudien skickar oss är ett obestridligt budskap om kris från den ena änden till den andra i den muslimska världen.
