De många amerikanska trupperna i Baghdad är framgångsrika men det finns djupa strukturella problem som fortsätter att störa den amerikanska närvaron i Irak. Landets största damm, som ligger 40 kilometer nordväst om Mosul nära den turkiska gränsen är ett lysande exempel på denna besvärliga situation.
När man precis ockuperat Irak i april 2003 upptäckte man att Mosuldammens grundval "läckte som ett såll och höll på att ge vika". I en färsk, fortfarande hemligstämplad, rapport från den amerikanska arméns ingenjörstrupper "bedöms dammen ha en oacceptabelt hög årlig försämringstakt". Klarare uttryckt så anser ingenjörstrupperna att sannolikheten för att dammen brister är "ovanligt hög". En högt uppsatt hjälparbetare kallar dammen för "en tidsinställd bomb som när som helst kan brisera".
 Mosul Dam, tidigare känd som Saddamdammen (på arabiska: "Sadd Saddam") riskerar att kollapsa. |
|
Trots dessa ansträngningar fortsätter dammens skick att försämras vilket satt fokus på frågan huruvida den kommer att helt rasa samman. Om detta skulle ske när reservoaren är full med vatten förutspår Engineering News—Record att "så mycket som 12,5 miljarder kubikmeter vatten som samlats bakom den 3,2 km långa jordfyllda fördämningen (skulle komma) dånande nerför Tigris floddal mot Mosul, den näststörsta staden i Irak. Det skulle ta vågen bakom det 110 meter höga krönet omkring två timmar att nå staden med 1,7 miljoner invånare". Dessutom skulle delar av Baghdad (med 7 miljoner invånare) hamna under 5 meter högt vatten.
Armén beräknar att översvämningen skulle döda en halv miljon människor omedelbart och efterskalven med strömavbrott och torka skulle döda många fler. (Det är inte en tillfällighet att Irak var platsen för Noaks Ark). Det skulle förmodligen leda till den största förlusten av människoliv i historien orsakat av människan.
Många irakiska tjänstemän intar tyvärr en nonchalant attityd gentemot dessa faror vilket bidrar till att förvärra problemet. De anser det till exempel vara onödigt att följa arméns rekommendationer och bygga en andra damm nerströms som förstärkning.
Skulle en katastrof inträffa, vem skulle då få skulden för det enormt höga dödstal som skulle bli följden? Amerikaner förstås. Förståeligt nog eftersom Bushadministrationen påtagit sig att sköta om och ta ansvar för livet i Irak, inklusive Mosuldammen. I synnerhet de amerikanska skattebetalarna har finansierat försök att stötta dammen genom att till en kostnad av $27 miljoner tillhandahålla förbättrat murbruk. Den särskilda generalinspektören för att rekonstruera Irak har dock bedömt dessa insatser som misskötta och ineffektiva.
Ett enormt stort antal irakiers död kommer förmodligen att ge upphov till konspirationsteorier om amerikansk ondska och inspirera till vredesutbrott mot den amerikanska regeringen och skapa en djup känsla av skuld bland amerikanerna själva. Denna skuldkänsla och detta samvetskval skulle dock vara helt och hållet malplacerat.
Saudiarabiskt och annat arabiskt stöd – inte USA pengar – finansierade vad som ursprungligen kallades "Saddams Damm". Ett tyskt-italienskt konsortium lett av Hochtief Aktiengesellschaft lade under åren 1981-84 ner $1,5 miljarder US dollar på bygget. Det hade i första hand en politisk funktion, att stödja Saddam Husseins regim under Iran-Irakkriget. Med andra ord så hade dammen inget att göra med USA – vare sig finansiellt, konstruktionsmässigt eller ändamålsmässigt. Men trots det så har undermålig amerikansk politik gjort det till en amerikansk huvudvärk.
Mosuls dammproblem återspeglar ett oräkneligt antal mindre problem i irakiskt liv som har hamnat i amerikanernas knä (och, i mindre omfattning, deras koalitionspartners) sådant som bränsletillförsel och elektricitet, att se till att skolor och sjukhus fungerar, att det politiska och juridiska systemet fungerar rättvist samt att skapa en omgivning som är säker från terrorism.
Sedan april 2003 har jag argumenterat för att axlandet av ansvaret för Iraks inrikespolitiska liv har skadat både amerikaner och irakier. Det ökar bördan för amerikanerna genom ovälkomna och onödiga förluster, ekonomiska skyldigheter och politiska bördor. Som dammexemplet visar så uppmuntras irakierna till oansvarighet vilket kan få ödesdigra konsekvenser.
En kursändring behövs och det snabbt. Bushadministrationen behöver lämna tillbaka ansvaret till irakierna för missförhållandena i Irak, i synnerhet Mosuldammen. Mer allmänt bör den överge den djupt felaktiga, upp-och-ner vända inställningen om "krig som social insats," genom vilken USA:s militära ansträngningar i första hand bedöms efter vilken nytta den besegrade fienden får, inte vilken nytta amerikanerna får.
