När vi nyligen inbjöds av det nyss bildade Pechter Middle East Polls att ställa tre frågor till 1000 representativa egyptier och 1000 saudiarabiska stadsbor fokuserade The Middle East Forum på Iran och Israel, de länder som mest polariserar regionen. Resultaten är upplysande.
 Vissa egyptier och saudier stödjer idén om en israelisk attack mot de iranska kärnteknologiska institutioner. |
Iran: I dagens kalla krig i Mellanöstern står den islamska republiken Iran i spetsen för det revolutionära blocket medan regeringarna i Saudiarabien och Egypten leder det motsatta status quo-blocket. Hur rädd är den saudiarabiska och egyptiska befolkningen för den iranska kärnvapenuppbyggnaden? Pechtor-undersökningen ställde två frågor för MEF: "Om vi antar att den iranska regeringen fortsätter sitt kärnberikningsprogram, skulle du då stödja en israelisk attack mot de iranska kärnkraftsanläggningarna?" samt "Och hur ställer du dig till en amerikansk attack mot de iranska kärnkraftsanläggningarna?"
I Egypten stödde 17 % en israelisk attack och 25 % en amerikansk sådan. I Saudiarabien var siffrorna 25 respektive 35 %. Stödet för en israelisk attack är förvånansvärt starkt, medan det för en amerikansk attack är ungefär vad jag förväntade. Dessa siffror stämmer väl överens med en nyligen avslutad undersökning av valresultat som David Pollock från the Washington Institute for Near East Policy gjort, han fann "överraskande högt stöd – i synnerhet bland saudiaraberna – för hårda tag mot Irans kärnvapenprogram".
Dessa siffror visar på att mellan en sjättedel och en tredjedel av befolkningen i de två viktigaste status quo-länderna är positivt inställda till en israelisk eller amerikansk attack på den iranska kärnkraftsinfrastrukturen. Även om det inte handlar om en obetydlig minoritet så är den tillräckligt liten för att de egyptiska och saudiarabiska regeringarna inte vill ge sken av att associeras med en attack på Iran. I synnerhet verkar det uteslutet att Saudiarabien skulle ge de israeliska trupperna tillåtelse att flyga över deras luftområde.
Israel: Forumet frågade "Det är islam som definierar både staterna Egypten och Saudiarabien; under rätta omständigheter skulle du acceptera Israel som en judisk stat"? I detta fall svarade 26 procent av egyptierna och 9 procent av saudiaraberna jakande.
Vi ställde denna fråga för att belysa kärnan i den arabisk-israeliska konflikten, en konflikt som inte handlar om Israels storlek, dess resurser, militärutrustning, suveränitet över heliga platser eller hur många av dess invånare som bor på Västbanken. Det handlar snarare om sionismens grundläggande mål, skapandet av en stat som definieras av sin judiska identitet.
För att få ett sammanhang: Sedan 1920-talet har omkring 20 procent av palestinierna varit villiga att leva med Israel i ett tillstånd av harmoni. Det egyptiska svaret ligger lite högre än detta, det saudiarabiska svaret ligger väsentligt under. Dessa resultat stämmer överens med religionens långt starkare inflytande på det politiska livet i Saudiarabien än i Egypten. Det bekräftar att huvudskälet till anti-sionismen inte längre är nationalism utan religionen islam.
Borrar man djupare ner i undersökningens siffror hittar man inga större demografiska variationer (av ålder, utbildning etc.). En skillnad visar sig dock om man delar upp könen, de egyptiska kvinnorna accepterar i högre utsträckning Israel som judisk stat än de egyptiska männen medan det i Saudiarabien är tvärtom, något som inte är lätt att förklara.
Geografiska skillnader i Saudiarabien har större betydelse. Invånarna i den västra delen av landet, den del som ligger närmast Israel, accepterar den lättare som en judisk stat än invånarna i de längre bort liggande centrala och östra regionerna. Omvänt så är det 50 % mer troligt att invånarna i de östra och centrala regionerna stöder en amerikansk attack på det näraliggande Iran än de som bor längre bort i den västra regionen.
Den västra delen av Saudiarabien (Hijaz, Asir) fortsätter vara trogen sin historia som den mest liberala delen av landet, medan den östra delen (Al-Ahsa) har flest shiiter och störst rädsla för Teheran. Dessa regionala skillnader pekar på nödvändigheten att inte betrakta Saudiarabien som en homogen enhet utan som en blandning av regioner med historiskt olika identiteter och kanske föra en politik med dessa skillnader i åtanke.
För att summera så visar dessa opinionsundersökningar på en liten men inte obetydlig bas av konstruktiva idéer i ett land som till stora delar är fientligt inställt till västvärlden och Israel. Även om denna bas inte har stora utsikter att lyckas driva politik den närmaste framtiden så utgör den ändå en kärna av sunt förnuft som, om den får lämplig uppmärksamhet, kan byggas vidare på i ett försök att skapa mer långvariga förbättringar.
