Anmärkning till läsaren: Alla citat i den här artikeln och alla referenser till händelser före juni 2007 är genuina. Alla referenser till framtida händelser är, förstås, påhittade. Meningarna i hakparenteserna fanns inte med i den tryckta versionen.
När man ser tillbaka fanns det gott om indikationer på kriget som så abrupt bröt ut den 19 juni 2008.
Först och främst var det de offentliga verbala hoten. Hatem Bazian, lärare i islamska studier vid University of California-Berkeley, förkunnade vid ett massmöte i april 2004 att tiden för massvåldsamhet hade kommit, en intifada, i USA. "Vi sitter här och ser världen gå oss förbi, människor blir bombade [av amerikanska soldater], och det är på tiden att vi har en intifada i detta land för att i grund och botten ändra den politiska dynamiken här".
I Kanada hotade Aly Hindy från Salaheddin Islamic Centre i Toronto ministern för allmän säkerhet, Anne McLellan, angående regeringens "terrorisering" av muslimer. "Om du försöker överskrida gränsen kan jag inte garantera vad som kommer att hända. Våra unga människor kan vi inte kontrollera." När polisen anmärkte att, "Det är på sätt och vis ett hot", svarade Hindy, "Ja, men det gagnar hela landet".
Ett annat viktigt tecken kom i maj 2007, när en undersökning gjord av Pew Research Center fann att 13 % av de amerikanska muslimerna som svarade i undersökningen anser att "självmordsbombning och andra former av våld mot civila mål är rättfärdiga för att försvara islam från dess fiender" och 5 % uttryckte sig positivt om Al-Qaeda.
Över ett kvarts sekel av, för det mesta förbisedd, islamistiskt våld i USA kompletterade dessa uttalanden. Det första mordet ägde rum i juli 1980 då en amerikansk konvertit till islam mördade en iransk regimkritiker i Washington, D.C. Andra incidenter inkluderar en egyptisk fritänkare som mördades i Tucson, Arizona. Meir Kahane mördad i New York; en egyptisk islamist mördad i New York och två CIA medarbetare mördade utanför byråns högkvarter i Langley, VA.
Det första försöket att utföra en massattack ägde rum i februari 1993, när en lastbilsbomb sprängdes under New Yorks World Trade Center - sex människor dog men terroristerna misslyckades med sitt mål att välta den ena tornet över det andra. Kommentatorer bedömde detta som en väckarklocka men amerikanarna tryckte bara på snooze-knappen och somnade om. Flera mord ägde rum vilka fortfarande framkallade ringa intresse, såsom en ortodox judisk pojke som sköts på Brooklyn Bron och en dansk turist som sköts på toppen av Empire State Building. Polisen lyckades förhindra den blinde sheikhens "Day of Terror" 1993, som hade för avsikt att mörda tusentals i New York City, såväl som mindre härjningar i södra Florida och södra Kalifornien.
Sen kom attackerna den elfte september och 3 000 döda, men denna ohygglighet ökade rädslan mer än den drev på effektiva motåtgärder. Islamistisk terrorism fortsatte inom USA, och blev generellt avfärdad som om det vore resultatet av "mental obalans", "arbetsbelastning", "äktenskapsbekymmer" eller "vägilska." Till och med i de fall som var offentligt välkända tycks vilken anledning som helst ha presenterats, förutom hängivenhet till islamistisk ideologi.
En Los Angeles Times analys av Beltway-pricksskyttens mördarorgie i oktober 2002, till exempel, nämnde John Muhammads "stormiga förhållande" till sin familj, hans "plötsliga insikt" av förlust och ånger, hur han upplevde att han misshandlades för att han var en amerikansk muslim efter den elfte september, hans önskan att "ha kontroll" över andra, hans förhållande med hans yngre partner, och hans försök att skaffa snabba pengar – i korthet, vad som helst förutom jihad.
Avsaknaden av storskalig terrorism förmådde analytikerna att självbelåtet dra slutsatsen att polisen hade segrat; eller att islamisterna hade valt ickevåldsamma medel.
Det kom därför som en stor överraskning i juni 2008 när 51 bomber exploderade inom några timmar, en i varje stat plus en i District of Columbia, som dödade fler än 800 människor i skolor, affärer, tunnelbanor. Sådana uppvisningar av terroristernas skicklighet hade ägt rum tidigare, men på avlägsna platser - 500 bomber på en dag i Bangladesh 2005, 50 på en dag i Thailand 2006 - och världen gav dem väldigt lite uppmärksamhet.
I Bangladesh dök identiska flygblad upp i närheten av varje bombning. Signerade av Jihadis for Justice, en hittills okänd grupp, uppmanade flygbladen till att byta ut konstitutionen mot koranen och att få landets utrikespolitik i linje med Teherans. Jihadis for Justice plagierade Hamas och rättfärdigade mord genom att säga att muslimskt styre skulle gynna judar och kristna: "När vi talar om målet att återställa islam till dess naturliga plats [att styra världen], uppmanar vi till rättvisa och till godhet och till kärlek i hela världen… så att kristna kommer att leva i fred, och till och med judarna kommer att leva i fred och säkerhet."
Genom att bygga på föregående fall av pro-Hamas och pro-Hizbollah demonstrationer i mitten på 2006 stödde islamister och folk långt ut på vänsterkanten skamlöst den amerikanska intifadan, och underströk sin lovprisning av dess "martyrer" med Ayatollah Khomeinis slagord "Death to America". Dessa budskap ekade på Kanadensiska campus, särskilt Concordia University i Montreal och York i Toronto.
Precis som bombningarna den sjunde juli i Storbritannien avslöjade där, visade det sig att ett avsevärt antal islamistiska sleepers levde tyst och tillbakadraget i USA. Våldet blev dagligt, allmänt förekommande, endemiskt, och rutinmässigt förekommande på landsbygden, exklusiva förorter, och storstäder, riktat mot privata hus, restauranger, universitetsbyggnader, bensinstationer och elnätet. Ju vanligare det blev desto mindre försiktiga blev terroristerna vilket ledde till många arresteringar och överfulla fängelser. Några terrorister undvek detta förödmjukande öde genom att delta i självmordsattacker vanligtvis med åtföljande skrytsamma internetvideor. Totalt sett betyder ungefär 100 000 incidenter ett genomsnitt på 10 000 dödsfall och många fler skador varje år.
Jihadis for Justice belägrade Capitol Hill och Vita Huset, inspirerade av tre tidigare terroristangrepp på symboler för statlig självständighet: attacken på Trinidads Red House 1990, på Indiens Parliament House 2001 och den misslyckade konspirationen att storma Ottawas Parliament Hill 2006. Trots överväldigande säkerhet i Washington lyckade krypskyttar döda några lagstiftare och medhjälpare till presidenten. Jihadis for Justice var beroende av iranskt och saudiarabiskt stöd men USAs vedergällning kom aldrig då president Obama, innan han agerade, begärde bevis som skulle hålla i en amerikansk domstol, något som underrättelsetjänsterna inte kunde tillhandahålla.
 Photo credit: Chip East, Reuters |
Den antimuslimska stämningen hårdnade, och gjorde en åsikt som en gång var på ytterkanten till en kraftfull politisk rörelse.
De som argumenterade för den avgörande betydelsen av moderata muslimer fann sina idéer mestadels avvisade. "No Muslims – No Terrorism"-sloganen som snabbt lagts åt sidan efter att ha dykt upp 2003 blev stridsropet för den nyformade Anti-Jihad League vars filialer snabbt täckte hela landet, och hjälpte medborgare försvara sig själva. Tal om att bomba Mecka och Medina, hittills en marginell idé, diskuterades nu seriöst men avvisades till slut av Pentagon.
De gamla politiskt korrekta banaliteterna kollapsade. Erkännandet att bara muslimer deltar i islamistiskt våld ledde till att den sedvanliga metoden att behandla hela den amerikanska befolkningen jämbördigt snabbt förkastades, och blev ersatt med en fokus på den 1 % som är muslimsk. American Civil Liberties Union protesterade att detta var diskriminering och Rådet för Amerikansk-islamiska Relationer fördömde det som ett krig mot islam och muslimer, men det tjänade inget till eftersom de stängdes ner och åtalades för terrorism.
Såsom de danska imamerna som 2005 gick ut internationellt med Muhammedteckningarna reste Amerikansk-muslimska delegationer utomlands för att offentliggöra sina klagomål, framkalla ett väldigt känslomässigt stöd genom att presentera sig själva som en oskyldigt men brutalt behandlad grupp.
Länder med muslimsk majoritetsbefolkning fördömde enhälligt Washington för "islamofobi" och FN:s generalförsamling antog resolutioner nästan varje vecka som fördömde USAs handlingar och man kunde vara säker på at endast Australien, Israel och Mikronesien skulle rösta med Obama-administrationen.
Före Intifadan utnyttjade terrorister såsom Ahmed Ressam och Ghazi Ibrahim Abu Mezer Kanadas mindre stränga säkerhetsomgivning som en bas från vilken de kunde attackera USA, ett mönster som nu upprepas. Upprepade avspärrningar och förseningar vid Kanadas gräns följde vilket skadade den kanadensiska ekonomin och ledde till utbrett missnöje.
Flera faktorer startade ett utflöde av muslimer: en ny betoning på förvisning av illegala immigranter från muslimska länder, muslimska invandrare som självmant återvände och grupper av Afro-amerikanska konvertiter som flyttar till Liberia. Ironiskt nog så ledde intifadan också till ett uppsving i antal konverteringar till islam genom hela västvärlden, precis det som hände efter den elfte september. Muslimska utländska besökare fann det svårt att komma in i landet. Till exempel, idén som först cirkulerade tidigt 2007 om att kräva visum endast av britter med pakistanskt ursprung implementerades sent på året 2008, vilket förargade européer väldigt.
Precis som när en norsk mataffärskedja manade till bojkott av israeliska produkter i 2002 så initierade den 2009 en internationell anti-USA ekonomisk bojkott. Det som började med markering av amerikanska varor med röd-vit-blåa etiketter slutade med att produkterna bojkottades helt. "Mecca Cola," "Beurger King," och Barbiedocksersättningarna Fulla and Razanne, som alla skapats flera år innan den amerikanska intifadan började, lades till de andra muslimska ersättningarna för deras bättre kända amerikanska motsvarigheter. Inspirerade av succén hos Ülkers, ett turkiskt bolag som länge associerats med islamistiska ändamål, att ersätta Coca-Cola med sin Cola Turka, drev andra islamistanslutna företag på att kommersiellt exploatera den anti-amerikanska stämningen. Rykten om en arabisk bojkott likt den 1973-74 ledde till en uppgång av energipriset vilket orsakade en ekonomisk lågkonjunktur, men strukturella skiftningar på oljemarknaden gjorde att en sådan ansträngning var för svår att upprätthålla.
Sedan, nästan lika plötsligt som den hade börjat, avslutades terroristkampanjen i juni 2012. En kombination av massiva säkerhetsåtgärder, förstärkta underrättelseförmågor och en obeveklig fokus på gruppen av islamistiska misstänkta ledde till en kraftig avtrappning av terroristernas förmågor. Omtumlade av erfarenheten insåg amerikanska islamister misstagen i sin taktik och bestämde sig för att upphöra med våld. Likt sina motparter i Egypten, Syrien och Algeriet använde de sig av lagliga medel och arbetade hädanefter inom det etablerade systemet.
En beskrivning från Reuters av utvecklingen i Algeriet 2006 förebådade den islamistiska revolutionen i USA: "Algeriets islamister gör en blygsam politisk comeback efter misslyckandet med att vinna med kulor det de en gång försökte uppnå med valsedeln. [Med ett beväpnat uppror som länge varit på tillbakagång vill de flesta islamister nuförtiden arbeta i den politiska huvudfåran och använda sig av fredliga medel för att bygga upp ett islamskt styre i den oljeexporterande nationen. Det är ett tillvägagångssätt som vinner dem mäktiga vänner."
Azzedine Layachi från St. John's University förklarade vidare om Algeriet att "Den islamistiska rörelsen försökte utmana statsöverhuvudet och misslyckades totalt. Men de islamistiskt känslorna har inte besegrats. Tvärtom, så är islamisterna nu en del av den politiska och kulturella scenen."]
Slutet på den fyraåriga amerikanska intifadan signalerade, som det hade gjort i Algeriet, början på en politisk strid om landets framtid. Kommer 1787 års konstitution vara kvar eller bli kompletterad eller kanske ersatt av koranen och Sharia?
----------------------------------------------------------------
19 juni, 2008 uppdatering: Goda nyheter, ingen amerikansk intifada bröt ut idag.
7 sept, 2008 uppdatering: "Islamistgrupp uppmanar till jihad genom skogsbränder" är dagens rubrik i Melbourne tidningen The Age. Josh Gordon dokumenterar hur Al-Ikhlas Islamic Network uppmanar muslimer att starta mordbränder i USA, Europa, Ryssland och Australien som en terrortaktik, särskilt under sommaren. Ikhlas argumenterar att "lärda" har rättfärdigat att hugga ner och bränna de otrognas skogar när de gör samma sak med våra marker."
"Föreställ er att om, efter alla förluster som orsakats av en sådan händelse, en jihadist-organisation tar på sig ansvaret för skogsbränderna", säger webbsidan. "Det går knappt att föreställa sig vilken rädsla som skulle sprida sig bland folk i USA, Europa, Ryssland och Australien".
10 sept, 2008 uppdatering: Al-Ikhlas har andra planer också, enligt Jamestown Foundations Abdul Hameed Bakier, som har gjort en undersökning som heter "Jihadisterna diskuterar olika sätt att förgifta vattenförsörjningen i Danmark och Storbritannien."
4 nov, 2008 uppdatering: Det var rätt, visade det sig, att nämna Obama-administrationen.
8 juli, 2009 uppdatering: För kommentarer och svar till detta scenario av Rick Santorum, den före detta senatorn från Pennsylvania, gå till hans blogg som heter detsamma som den här, "American Intifada."
26 okt, 2009 uppdatering: Ruth Francisco har nu lagt upp den fullständiga texten av sin onlineroman, Amsterdam 2012: A Novel of the Future. Den följer generellt samma stil, men i mer detalj, som min fantasi ovan. Jag avser läsa den och rapportera tillbaka.
