Efter att de amerikanska trupperna lämnar Irak i slutet på 2011 kommer Teheran att försöka förvandla sin granne till en satrap, det vill säga en satellitstat, något som skulle vara skadligt för såväl västvärlden, moderata araber som israeliska intressen.
Intensiva iranska ansträngningar pågår redan där Teheran sponsrar miliser i Irak och sänder in sina egna trupper i irakiska gränsområden. Baghdad svarar med vekhet, deras stabschef föreslår en regional pakt med Iran och höga politiker beordrar attacker på Mujahedeen-e-Khalq (MeK), en iransk dissidentorganisation med 3 400 medlemmar som bor i Camp Ashraf, ca 100 km nordöst om Baghdad. MeK-frågan avslöjar väldigt tydligt Iraks underkastelse till Iran. Notera utvecklingen den senaste tiden.
Den 7 april publicerade MeK underrättelseinformation som avslöjade Irans växande kapacitet för att anrika uran, ett avslöjande som den iranske utrikesministern snabbt bekräftade.
Stillbild från en video från Fox News av irakiska militärstyrkor som anfaller Camp Ashraf. |
Denna incident skedde trots nya försäkringar från Baghdad att man skulle behandla iranska dissidenter humant och skydda dem. Ordföranden i den amerikanska senatens kommitté för utländska relationer, John Kerry, beskrev helt korrekt attackerna som en "massaker", medan den tidigare guvernören Howard Dean kallade den irakiske premiärministern en "massmördare". FNs Högkommissarie för mänskliga rättigheter "fördömde" attackerna och FNs insatsstyrkor i Irak (UNAMI) uttryckte "djup oro".
Den irakiska premiärministern Nouri al-Maliki och den iranska presidenten Mahmoud Ahmadinejad. |
Den 24 april, trots att FN insisterade på att "Camp Ashrafs invånare skulle skyddas från att med våld avvisas, utvisas eller återsändas" så undertecknade Baghdad och Teheran ett utlämningsavtal vilket statskontrollerad iransk media tolkar som en mekanism för att med tvång överföra MeK-medlemmar till Iran där ett fruktansvärt öde väntar dem.
Iraks dåliga behandling av iranska oliktänkande väcker både humanitär oro och visar på MeKs större betydelse som mekanism för att omintetgöra USAs mål att minimera Teherans inflytande i Irak.
Med detta sagt så har Washington - som beviljade "skaddad personstatus" för Ashraf-invånarna 2004 i utbyte mot att de överlämnade sina vapen - delvis ansvaret för attackerna mot Ashraf; 1997 mutade man Teheran och i strid mot både fakta och lagstiftning förde man felaktigt upp (och fortsätter att behåller på listan) MeK som en "utländsk terroristorganisation".
Baghdad använder sig av denna terroriststämpel. Kongressledamoten Brad Sherman till exempel (Demokrat från Kalifornien) berättar att "i privata diskussioner har den irakiske ambassaden sagt att det inte är den irakiska regeringen som har blod på händerna utan det finns åtminstone delvis på Utrikesdepartementets händer eftersom man fört upp MeK på listan över terroristgrupper och därmed känner inte Irak att man måste respektera de mänskliga rättigheterna för dem i det lägret". Terroristbeteckningen ger också Baghdad en förevändning till att förvisa invånarna i Ashraf och kanske även utlämna dem till Iran.
UNAMI grundades 2003 och leds av den nederländske politiken Ad Melkert. |
- Den amerikanska regeringen bör ta bort MeK från listan över terroristorganisationer, något som en stor majoritet av båda partierna i Kongressen önskar, bland annat Barack Obamas tidigare nationella säkerhetsrådgivare, och framstående Republikaner
- Den Europeiska Unionen bör införa ekonomiska sanktioner mot Irak om Baghdad fortsätter att förhindra en delegation från EU-parlamentet att besöka Ashraf. (EU är Iraks näst största handelspartner).
- FN bör stationera en UNAMI-delegation i Ashraf som skall vaktas av en liten amerikansk styrka, för att avskräcka vidare irakiska attacker och fullfölja FNs Högkommissarie för mänskliga rättighetere krav på "en fullständig, oberoende och transparent utredning" om Ashraf-anfallen så att "alla personer som befinns ansvariga för användande av övervåld" kan åtalas.
Nu har tiden kommit för ett snabbt agerande för Camp Ashraf - en indikator på det växande iranska inflytande över Irak - innan Teheran förvandlar Irak till en satrap.