Reflektioner om de pågående fientligheterna mellan Hamas och Israel

Två observationer om fientligheterna som började den 10 november:

En israelisk soldat arbetar med IDFs Facebooksida.

(1) De tidigare arabisk-israeliska krigen var militära sammandrabbningar, de senare sammandrabbningarna är politiska. Krigen 1948-1949, 1967 och 1973 var kamp på liv och död för den judiska staten. Men krigen 2006, 2008-2009 och nu 2012 är mediehändelser där israelisk seger på det militära slagfältet är förutbestämt och kampen handlar om att vinna den offentliga opinionen. Debattartiklar har ersatt kulor, sociala medier har ersatt stridsvagnar. Kommer Israel att lyckas med att hävda att deras fiender startade de aggressiva handlingarna? Eller kommer dessa fiender, Hamas eller Hizbollah, att övertyga observatörer om att Israel är en olaglig regim vars användande av makt är kriminellt? Kriget måste i första hand utkämpas som en mediehändelse.

(2) Om Hamas vet att man inte kan besegra de israeliska försvarsstyrkorna och kommer att lida ett förödmjukande nederlag har man helt uppenbart andra motiv än seger i tankarna. Vad skulle det kunna vara? Jag kan tänka mig flera saker:

• Sondera terrängen i kölvattnet på Barack Obamas återval.
• Väcka den allmänna opinionen mot Israel och få dem att betala ett pris internationellt.
• Tillbakavisa anklagelser från Palestinska Islamiska Jihad att man har övergett "motståndet".
• Påminna den Palestinska Myndigheten, som nu söker statsstatus i FN, om vem som kontrollerar Gaza.
• Reta upp israeliska araber.
• Förekomma egyptiska planer på att förstöra tunnlar i Gaza eftersom Kairo inte vill ses som att man hjälper Israel i en krissituation.

(15 november 2012)

Uppdatering 16 november 2012: Läsare har föreslagit ett antal andra incitament för Hamas att uthärda stryk från IDF, som jag listar här tillsammans med mina svar:

• Avleda uppmärksamheten från den iranska kärnvapenuppbyggnaden eller inbördeskriget i Syrien. Men denna avledning kommer att vara i dagar eller veckor medan de iranska och syriska kriserna varar i flera år så jag ser inte att det ger några betydande fördelar.
• Hjälper Netanyahu i valet och minskar därigenom Arbetarpartiets utsikter och möjligheten av ett avtal med den Palestinska Myndigheten. Det verkar vettigt men det förefaller mig vara lite väl Machiavelliskt för en organisation, Hamas, som befinner sig i akut stress.
• Testa nivån på det egyptiska stödet. Användbar information men är det värt att slås blodig för det?
• Pressad till fientligheter av Egyptens nya islamistiska president som ser sin roll i att avsluta striderna som ett sätt att förbättra sitt rykte och säkra ny finansiering. En alltför riskabel väg för en regering som står inför svåra ekonomiska problem.