Som andra låtsasrepublikanska arabiskspråkiga starka män vill Hosni Mubarak, 82 år gammal, sjuklig och med snart 30 år vid makten, etablera en familjedynasti.
Och varför inte? Hafez al-Assad smorde sin son Bashar till härskare över Syrien. Saddam Hussein hade för avsikt att en son skulle ta över efter honom (tills de amerikanskledda styrkorna så bryskt ingrep). Diktatorer i Libyen och Jemen har liknande avsikter.
För Hosnis del innebär manövrerandet av sin bankman till son, den 47-årige Gammal som inte har någon maktbas, in till ämbetet att han måste avvärja två mäktiga rivaliserande krafter. Militären har dominerat Egypten sedan statskuppen 1952 och planerar att behålla makten. Det muslimska brödraskapet, nertryckt av militären sedan 1954, väntar på sin tur att äntligen ta över makten. Dessutom har den amerikanska regeringen stort inflytande på händelseförloppet.
Medan egyptierna väntar på den sjuklige Hosnis frånfälle, han är så bräcklig att han knappt kan gå själv, och spekulerar och oroar sig för vad som kommer härnäst, så konspirerar han. Att döma av de bevis - och jag skriver detta med försiktighet - verkar det som om han har beslutat sig för att manövrera Gamal till makten med hjälp av Egyptens kristna, kända som kopter.
Denna slutsats kommer från diverse bevis. För det första har många attacker på kopter haft band till hans regim:
- En parlamentsledamot var inblandad i en attack som dödade sju kopter när de lämnade kyrkan på julafton;
- Säkerhetsstyrkor skrikande "Allahu Akbar" attackerade kopter vid en omtvistad kyrkobyggarbetsplats och dödade en; och
- En ledig polisman på ett tåg riktade sig mot kopter och skrikande "Allahu Akbar" dödade han en.
För det andra ställs muslimer sällan inför rätta för att ha mördat kopter. I den andra Kosheh-massakern 1999 till exempel åtalades ingen muslim för dödandet av 20 kopter medan däremot en muslim dömdes till 13 år i fängelse för att ha dödat en annan muslim.
För det tredje så attackerar säkerhetsstyrkorna fysiskt kopter som protesterar mot förföljelsen av dem medan man tillåter islamister att öppet hota kopter med massmord utan att ingripa. Slutligen manar statsunderstödd religiös media muslimer till våld mot kopter.
Att offra kopterna ger den blivande Mubarakdynastin två fördelar: man avleder utan någon olägenhet islamisternas våld bort från regimen och det ger pappa Mubarak en chans att påminna egyptierna, amerikanerna och andra om hur mycket han behövs för att bekämpa islamistisk terror och skapa stabilitet i Egypten; således svarade han omedelbart på bombningen av en kyrka i Alexandria på nyårsafton där 23 personer dödades. Ett Egypten på gränsen till anarki skulle dessutom kunna utlösa ett amerikanskt ingripande på samma sätt som i Jemen vilket ytterligare skulle möjliggöra Gamals upphöjning.
I samma anda återkallade Mubaraks regim sin ambassadör till Vatikanen efter Påve Benedict XVI uppmanade till internationellt skydd för kopterna efter bombningarna i Alexandria på nyårsafton. Som svar på detta deklarerade regeringen att man "inte kommer att tillåta någon icke-egyptisk grupp att lägga sig i sina interna affärer under någon som helst förevändning". Man kallade den koptiska frågan "en specifikt intern egyptisk angelägenhet".
Det koptiska utspelet har fungerat; amerikansk politik har kapitulerat för Mubarak, vilket framgår av två tal i juni hållna av amerikanska politiker vid universitetet i Kairo:
När dåvarande utrikesminister Condoleezza Rice 2005 talade på det Amerikanska universitetet i Kairo så uppmanade hon folket i Egypten att kräva demokrati av sin regering: "Den dagen kommer när löftet om en helt fri och demokratisk värld, något man en gång trodde var omöjligt, kommer att verka oundvikligt". Med hänvisning till decennier av undantagstillstånd i Egypten, hävdade hon att den dagen skulle komma "när rättstaten ersätter undantagstillstånd". Hon uppmanade Mubaraks regim att "uppfylla det löfte man har gett sitt folk - och till hela världen - genom att ge sina medborgare frihet att välja".
Naturligtvis hatade Mubarak detta tal.
När Barack Obama 2009 talade på Universitetet i Kairo så tog han tillbaka dessa uppmaningar. Han kungjorde att "Inget regeringssystem kan eller bör påtvingas en nation av någon annan" och förklarade blygsamt att "Amerika inte förutsätter att man vet vad som är bäst för alla". Senare 2009 gick den amerikanske ambassadören till Egypten Margaret Scobey längre och sade att "många egyptier är väldigt fria att tala ut" och gav regimen godkänt när det gäller den koptiska frågan, och hävdade att i den mån det finns problem mellan muslimer och kristna i Egypten så är dessa "diskrimineringsfall" utan något samband med regeringens agerande.
Detta är odelat, krypande nonsens. Istället måste Washington skyndsamt förmedla flera budskap till Mubarak den äldre: Släpp de dynastiska anspråken. Minska militariseringen av samhället. Bekämpa laglig islamism. Skydda era koptiska undersåtar.
