Enligt Egyptens valnämnd fick det Muslimska Brödraskapet 37 procent av rösterna i den första röstomgången i Egypten; och Salafiterna, som främjar ett än mer extremt islamistiskt program, fick 24 procent, vilket gör att de två partierna tillsammans fick häpnadsväckande 61 procent av rösterna.
 En nöjd egyptisk väljare. |
Legitimt eller riggat? Ingen tog valen i Sovjet, med deras oundvikliga 99 procent för kommunisterna, på allvar; trots att processen och resultaten av de egyptiska valen är mindre flagranta så förtjänar de att mötas med samma skepsis. Spelet är mer raffinerat och här är hur det spelas:
Det Muslimska brödraskapet (grundat 1928) och den militära diktaturen (som styrt Egypten sedan 1952) har en parallell ideologi och en lång historia tillsammans som gör dem till både rivaler och allierade på samma gång. Under decennier har de från och till samarbetat både i ett enväldigt system som styrs av den islamiska lagen (Sharia) och med att förtrycka liberala, sekulära element.
I denna anda använde Anwar El-Sadat, Hosni Mubarak och nu Mohamed Tantawi sig taktiskt av islamister för att skrämma västvärlden till att ge dem stöd, vapen och pengar. När George W. Bush till exempel pressade Mubarak till att tillåta mer politiskt deltagande så svarade den senare med att få 88 medlemmar av det Muslimska brödraskapet invalda i parlamentet för att på så sätt varna Washington att demokrati = ett islamistiskt övertagande. Den tydliga svagheten hos icke-islamisterna skrämde västvärlden från att fortsätta insistera på en övergång till politiskt deltagande. Men om man tar en närmare titt på valet 2005 finner man att regimen hjälpte islamisterna att få sina 20 procent av platserna.
 Logon för det ledande Salafist-partiet, An-Nur. |
(3) Militären har subventionerat både det Muslimska brödraskapet och Salafitiska politiska partier i det nyligen genomförda parlamentsvalet. Marc Ginsburg skriver om en SCAF mutfond på miljontals dollar i "form av kampanjpengar, kläder och gratis mat" vilket gör det möjligt för hundratals lokala avdelningar av islamistiska politiska organisationer att köpa röster. Ginsburg berättar om ett sändebud från SCAF som " i april förra året hade hemliga möten med representanter för det Muslimska Brödraskapet och andra islamistorienterade politiska rörelser för att öppna bankkonton för lokala politiska 'aktionskommittéer' genom vilka de kan kanalisera en underjordisk försörjningskedja av stöd både ekonomiskt och med varor".
Andra Mellanösterndiktatorer, som den jemenitiske presidenten och den Palestinska myndighetens ordförande, spelar också detta dubbelspel, de låtsas vara moderata anti-islamister och allierade till västvärlden medan de faktiskt är tuffingar som samarbetar med islamister och förtrycker verkliga moderata krafter. Även antiväst tyranner som Assad i Syrien och Qaddafi i Libyen spelar samma opportunistiska spel när det behövs, de framställer massiva uppror mot dem som islamistiska rörelser. (Kom ihåg hur Qaddafi skyllde den libyska resningen på att Al-Qaeda spetsade tonåringars kaffe med hallucinatoriska piller).
 Salafiter fick nästan en fjärdedel av rösterna? Något är skumt här. |
Härska i Egypten? Om militären är i maskopi med islamister för att behålla makten så är det obestridligen så att den, och inte islamister, har den slutliga kontrollen. Detta är huvudpunkten som konventionella analytiker missar: det senaste valresultatet låter militären behålla makten. Som den ambitiöse egyptiske politiken Mohamed ElBaradei korrekt anmärker "allt ligger nu i händerna på SCAF".
Det är sant att om islamister kontrollerar parlamentet (detta är inte säkert; militären kan ännu besluta sig för att minska deras antal i kommande omgångar av ett ovanligt komplext röstningsförfarande som lätt kan missbrukas), så får de vissa privilegier och för landet närmare Shari'a – åtminstone så långt som SCAF tillåter. Detta upprätthåller den långsiktiga trenden med pågående islamisering som pågått sedan militären tog makten 1952.
Hur är det med den västerländska politiken? För det första bör man utöva påtryckningar på SCAF att bygga upp det civila samhället, något som måste föregå verklig demokrati, så att de moderna och moderata civila människorna i Egypten får en chans att uttrycka sig.
För det andra, upphör omedelbart med allt ekonomiskt stöd till Kairo. Det är oacceptabelt att västvärldens skattebetalare betalar, även indirekt, för att islamisera Egypten. Återgå till att finansiera först när regeringen tillåter sekulära muslimer, liberaler och kopter bland andra, att fritt uttrycka sig och organisera sig.
För det tredje, bekämpa både det Muslimska brödraskapet och Salafiterna. Vare sig de är mer eller mindre extrema så är islamister av alla de slag våra värsta fiender.
Uppdatering 6 december 2011: Texten ovan hänvisar till Sovjetunionen men i Ryssland hölls val för två dagar sedan vilka den amerikanska utrikesministern fördömde på grund av "valfusk och manipulation". De förolämpar åtminstone inte allas intelligens genom att vinna med 99 procent.
