Anoush Ehteshami borde inte ha tagit på sig uppdraget att hävda att "Egypten kommer att bli en demokrati inom ett år" eftersom han faktiskt är lika skeptisk som jag är när det gäller fullt politiskt deltagande där på så kort tid. Hans farhågor och förbehåll är fem till antalet:
Till att börja med pläderar han för regimens fortsatta innehav av makten och dess institutioner, han noterar att "statsmaskineriet kommer även fortsättningsvis att genomsyras av partimedlemmar och Mubarak-lojala" medan "det omfattande säkerhetsetablissemanget helt och hållet kontrolleras av den av Mubarak skapade eliten". Av detta drar han slutsatsen att "det nära förestående slutet för denna regim och denna president kan vara överdriven". Självklart, detta stödjer mitt argument.
För det andra räknar Ehteshami inte med någonting mer hoppfullt för Egyptens framtid än "vad man lite löst kan referera till som en ostadig väg till demokratisering". Denna vaga term, fortsätter han med att förklara, betyder (1) en breddning av den politiska basen, (2) utvidgning av offentligt utrymme och (3) reformkrafter som tränger in i regimen. Jag förstår inte vad allt detta leder till - men det passar inte in på den konventionella beskrivningen av demokrati.
För det tredje förutspår han framväxten av en bred koalition - och sedan dess snara misslyckande, vilket leder till att partierna konsolideras som olika partier, ett som representerar islamister, ett för nationalisterna, ett för liberalerna, ett för pan-araberna och ett för de sekulära. Deras konkurrens, erkänner han, "kommer att bli lång och smärtsam" - adjektiv som visar på att processen varken kommer att vara slut inom tolv månader eller demokratisk.
Det fjärde och mest excentriska är att Ehteshami anser att ekonomiska krafter kommer att driva landet till demokrati: "En tvingande ekonomisk situation kommer att generera sin egen press på regeringen och drivkraften för vittgående ekonomiska reformer och transparens kommer att ge mer energi till de krafter som är för reformer". Säg det till kineserna med deras tre årtionden av envälde och samtidig ekonomisk högkonjunktur.
Ur detta hopkok av förutsägelser kan man dra den föga nöjaktiga slutsatsen att om ett år "kommer Egypten vara på väg att bli en demokrati". "På väg att bli en demokrati" är inte ämnet: för att påminna så är vårt ämne huruvida "Egypten kommer att bli en demokrati". Ehteshami verkar ur stånd att göra den förutsägelsen.
I korthet så är vi båda överens om att efter ett "långt och smärtsamt" år kommer Egypten som bäst att vara på väg att "bli en demokrati". Jag tackar honom för att han hjälper mig visa att jag har rätt när jag säger att Egypten fortfarande kommer att vara en diktatur om tolv månader.
