De för amerikaner besvärliga akademiska studierna av Mellanöstern och islam håller på att förändras fundamentalt. Jag framför här några tankar baserade på 42 års personliga observationer.
Från västvärldens kränkningar till islamiska kränkningar: Muslimernas relation med de kristna kan indelas i fyra långa perioder: från Muhammeds hijra till de första korstågen (det vill säga från 622 till 1099, under den här tiden expanderade muslimerna på de kristnas bekostnad; till den andra belägringen av Wien (perioden 1099-1683), under den här tiden blandades muslimska framgångar (till exempel Anatolien) med bakslag (Iberiska halvön); perioden från 1683 till den arabiska oljebojkotten 1973 med de kristna som förövare; och sedan 1973 med muslimerna som förövare.
När jag började studera Mellanöstern och islam 1969 såg amerikanerna nästan uteslutande på hur västvärlden påverkat moderna muslimer; idag är muslimernas påverkan på västvärlden nästan lika framträdande, från amerikanska slaveriet till problemen i Malmö, Sverige.
Från arab till muslim: Böcker om "araberna", "den arabiska världen", "arabisk politik", "arabisk nationalism" och "arabisk socialism" flög ur tryckpressarna under mina år som student. Med tiden blev dock ihåligheten i detta moderna koncept av araber uppenbar. Jag var en av dem som hävdade att islam var den verkliga avgörande faktorn, för trettio år sedan ägnade jag mig åt att bevisa att "islam helt igenom formar muslimernas politiska attityd". På den tiden mottogs detta med skepsis men nu har förståelsen för detta blivit så fullständigt självklar att Amazon.com har inte färre än 3077 olika publikationer på engelska om jihad.
 Det gamla gardet: Julius Wellhausen (1844-1918) författare till Umayyadiska dynastin. |
Så kom revolutionen. Martin Kramer tillskriver förändringarna i Mellanösternstudier publicerandet av Orientalism av Edward Said 1978; jag ser det däremot som ett resultat av den starka vänstervridningen på universiteten. Oavsett anledningen så har fältet fallit ner i en revisionistisk, urskuldande, jargonganvändande felsyn på tredjevärlden.
De gamla mästarna försvann från kursplanen. Hartford seminariet ändrades snabbt "från att ha varit det främsta protestantiska seminariet för mission till den muslimska världen till att vara en institution som främjar islamisering". Den akademiska artikelns förståelsen för jihad sammanfattar denna förändring: på en enda generation har jihad gått från att tolkas som aggressiv krigsföring till moralisk självförbättring. Akademiker tog med sig sitt ensidiga och undermåliga arbete in i regeringen.
Akademiska arbeten har ibland blivit nästan parodier på sig själva med specialister som bevisar sådana absurditeter som: forntida israelisk historia är en skapelse av modern sionistpropaganda, den islamistiska rörelsen misslyckades redan 1992, det är vattenfrågan som driver den arabisk-israeliska konflikten och det finns inga homosexuella i Mellanöstern. Som de gråtmilda dödsrunorna över Said antyder så har många specialister fastnat i dessa skadliga tankar och idéer.
Från offentlig likgiltighet till engagemang: Mellanöstern hade en politiskt framträdande position långt före år 2001 tack vare kalla krigets spänningar, oljeexport, den arabisk-israeliska konflikten och den iranska revolutionen. Men allmänt amerikanskt intresse för regionen förblev anspråkslöst fram tills 11 september och de efterföljande krigen i Afghanistan och Irak. Det uppkomna intresset ledde till en omfattande medvetenhet om bristfälligheten hos de akademiska arbetena. Med hjälp av sofistikerade kritiker som Kramer samt organisationer som Campus Watch har allmänheten blivit mer aktivt involverad när det gäller att motsätta sig radikala Mellanösternspecialister, allt från aktivism till att neka dem fast anställning. Man kan inte hitta några paralleller inom andra områden.
Från trendig till retro: En annan respons på detta misslyckande är författare – ofta från utanför den akademiska världen – som blickar tillbaka till tiden före 1980 och den tidens kunskap för att förstå regionen. Ibn Warraq är en före detta muslim som under pseudonym publicerat en rad böcker om Muhammeds liv, koranens ursprung, dess olikheter och betydelser, och de bygger alla på skrifter som är flera generationer gamla. Andrew Bostom, en medicinsk forskare, har antologiserat stora delar av den kunskap om jihad och antisemitism som fanns före 1980. Historikern Efraim Karsh skrev Islamic Imperialism (islamsk imperialism) som hävdar att islams expansionistiska tendenser har drivit på religionen sedan Muhammeds krig.
Dessa gammalmodiga böcker är fortfarande få jämfört med den uppsjö av revisionistiska som finns, men de visar på en återupplivning av tankar och teman som verkat vara på utdöende. Deras framträdande, tillsammans med offentliga engagemang och den framväxande närvaron av lovande nya akademiker signalerar att – nästan unikt inom humaniora – en hälsosam förståelse för Mellanöstern och islam kan komma att återupplivas.
