Vad har Campus Watch, ett projekt som kommit till för att utvärdera och förbättra Mellanösternstudier i USA och Kanada, uppnått sedan de startade den här veckan år 2002?
Tillsammans med likasinnade organisationer – National Association of Scholars, the David Horowitz Freedom Center, National Review, och The Manhattan Institute – värderar de vad professorer säger och gör och därigenom hjälper de till att utmana status quo i den akademiska världen.
Att utvärdera professorer är mer revolutionärt än det kanske låter, akademiker har under lång tid besparats sådan offentlig kritik som riktas mot politiker, ledande affärsmän, skådespelare och idrottsmän. Vem skulle döma dem? Studenter undertrycker sina åsikter för att skydda sina karriärer; andra akademiker är ovilliga att kritisera varandra av rädsla för att själva bli attackerade; och lekmän saknar kompetensen som krävs för att döma svårbegripliga akademiker. Ett resultat av detta är att akademiker länge har åtnjutit en unik brist på ansvar.
 "Elfenbenstorn på sand" av Martin Kramer lade grunden till de intellektuella premisserna för Campus Watch. |
Akademiker som kritiserats av Campus Watch svarar i allmänhet genom att ge det nedsättande namn, vara nedlåtande om dess ändamål och framställa sig själva som offer i förhoppning om att de därmed framställer vårt arbete som oseriöst. Förvånande nog kan jag inte påminna mig ett enda fall när det noggrant dokumenterade och milt presenterade arbetet från Campus Watch har mötts av ett seriöst och rejält genmäle. Så mycket för marknadsplats för idéer.
Som Mellanösternspecialister själva erkänner har detta nya ansvar som framtvingats av Campus Watch vält omkull deras en gång så inskränkta värld. Deras indirekta godkännande i form av vittnesmål att de lever med fruktansvärd rädsla för Campus Watch är ett målande exempel. Ett annat är uttalandet av Miriam Cooke från Duke University att "Campus Watch är den trojanska häst vars krigare redan förändrat spelreglerna för inte bara Mellanösternstudier utan också på USAs universitet i allmänhet". Mer positivt är att Taskforce on Middle East Anthropology 2007 publicerat en handbok om professionellt ansvar som uppmanar till införandet av steg som uppmuntras av Campus Watch.
När detta har sagts så finns fältets grundproblem kvar: analytiskt misslyckande, inblanding av politik med stipendier, intolerans mot alternativa åsikter, försvarandet och maktmissbruket över studenter. Campus Watch högsta prioritet är att hjälpa till att stimulera en mångfald av åsikter så att pro-amerikanska akademiker – vilka idag utgör kanske fem procent av Mellanösternspecialisterna – kan uppnå paritet med anti-amerikanerna. Detta mål har två betydelser.
- Att dagens professorer inte längre kan förväntas engagera sig i ointressanta stipendier och undervisning utan måste balanseras upp av dem som vill stödja en alternativ åsikt. Det är sorgligt att se objektivitetens ideal falla sönder, men detta är en verklighet man måste anpassa sig till.
- Att anti-amerikanerna inte har monopol på intelligens eller färdigheter, endast ett nästan-monopol på makt. Siffran på fem procent betyder inte att begåvade historiker, statsvetare, ekonomer, sociologer, antropologer, litteratur och språkvetare osv är 19 till 1 anti-amerikaner utan att denna grupp sedan sent sextiotal har tagit ett närapå järngrepp över deras institutioner.
Precis som ett stort hav behöver tid att vända så också universiteten där fastanställning på fakulteten styr. Fast anställning garanterar dem inte bara säkra jobb under decennier utan det gör också professorerna immuna mot kraven på marknadsplats eller studenternas önskemål, donatorer och andra intressenter.
Det kommer att ta tid men det finns skäl till optimism när det gäller Mellanösternstudier, vilka undergick en seismisk förändring i efterspelet till ohyggligheterna den 11 september. Den händelsen ledde till ett uppsving i antalet inskrivna och attraherade en ny typ av studenter till ämnet, en typ som är något mindre politiska och mer offentligt ambitiösa. Medan den här post-11 septemberskaran tar sig igenom systemet kan man förvänta sig att se påtagliga förbättringar.
Campus Watch kommer att vara där för att hälsa dem välkomna. Med lite tur kan deras uppdrag vara genomfört och de kan då stänga igen.
