Paul H. Robinson: Universitetsprofessor i Sharia

Idag den 26 juli 2004 är den dag de av er som är studenter på Pennsylvanias universitets juridiska fakultet måste lämna in er CV och era betyg om ni vill delta i det nyligen aviserade seminariet om "Islamisk kriminell lag: Utarbetande av ett utkast till strafflag för Maldiverna".

Skolans registrator Gloria Watts, sände ut ett meddelande där studenterna informerades om ändringarna i höstterminens kursutbud, vilket först uppmärksammades i LittleGreenFootballs.com. En av dessa ändringar är att Paul H. Robinson som innehar Colin S. Diver-professuren i juridik, ställde in sitt "Seminarium i teoretisk straffrätt" och ersatte det med trepoängskursen projekt Maldiverna, Robinsons kursplan förklarar orsaken till förändringen i seminariets ämne och varför det brådskar:

Seminariet kommer att kretsa kring ett enda projekt: utarbetande av en ny strafflag för Maldiverna. Det är den maldiviska regeringen som har begärt arbetet och det stöds av FNs utvecklingsprogram. Eftersom Maldiverna genom sin konstitution är en islamisk nation och, i rättsligt hänseende alla medborgare är muslimer, kommer lagen att bli den första strafflagstiftning i modern tappning som är baserade på Sharialagarna.

Efter att ha studerat den nuvarande maldiviska straffrättslagen och de straffrättsliga principerna i Sharia kommer studentgrupper att föreslå brottsbalksbestämmelser och recensera varandras förslag.

Utvalda studenter kommer att få möjlighet att resa till Maldiverna som en del av FNs uppdrag att samordna utarbetandet av straffrättslagarna. (Maldiverna är en nation som utgörs av 1200 öar i Indiska oceanen som under århundraden har varit en knutpunkt mellan Afrika, Mellanöstern och Asien och fortsätter att ha starka kulturella förbindelser med alla tre).

Förutsättning: Det är önskvärt men inte obligatoriskt att en student deltagit eller deltar i kursen Avancerad straffrätt. Inskrivning kräver tillstånd från läraren.

De studenter som antas till kursen kommer att underrättas den 29 juli.

Vem är Paul H. Robinson? Den juridiska fakulteten vid universitetet i Pennsylvanias beskrivning av honom ståtar med att han är "en av världens ledande akademiker på straffrätt" och hans referenser är sannerligen imponerande. De inkluderar att han har tjänstgjort som federal åklagare, som rådgivare åt den amerikanska senatens underutskott för straffrätt och förfaranden, han har skrivit ett dussin böcker, bland dem en som anses vara ett standarduppslagsverk för advokater om straffrättsligt försvar, en internationellt känd Oxford monografi om straffrättsteori, en högt ansedd avhandling om straffrätt, en populär nyskapande kursbok i fallstudier och en banbrytande empirisk studie av konflikten mellan straffrättslagar och den allmänna rättskänslan.

Han har också publicerat vetenskapliga artiklar i nästan alla juridiska tidskrifter på hög nivå - de i Kalifornien, Chicago, Columbia, Georgetown, Harvard, Northwestern, Oxford, Stanford, Texas, UCLA, Virginia och Yale. Slutligen så leder han "de enda två projekten för att reformera brottsbalken i USA", de i Illinois och Kentucky.

Det är lätt att se varför professor Robinson skulle ta chansen att utveckla vad han kallar "världens första straffrätt i modern tappning som är baserad på principerna av Sharia". Här är en möjlighet för en ledande brottsmålsadvokat att göra någonting helt annorlunda - inte anglosaxisk lagstiftning, inte code Napoléon utan Sharia. Inte undra på att han ställde in sitt vanliga seminarium.

Och han finner det nuvarande maldiviska rättssystemet otillräckligt till den grad att det systematiskt misslyckas med att skipa rättvisa och regelbundet skapar orättvisa. Han ser behovet av omfattande reformer och tror att utan dramatisk förändring kommer systemet troligen att urarta ytterligare. Robinsons preliminära idéer om reform inkluderar sådana grundläggande saker som att göra rättsväsendet till en självständig myndighet, begränsa polisens rättigheter till efterforskning, fastställande av den åtalades rätt till juridiskt ombud och få ett slut på gällande praxis att först och främst förlita sig på erkännanden som grund för fastställande av straffrättsligt ansvar.

Dessa är värdiga mål, absolut, men professor Robinson borde ta ett steg tillbaka från projektet och ompröva det. Denna ledande akademiker kommer genom sitt arbete på Maldiverna att göra Sharia-bestämmelser om att döda avfällingar från Islam, underkuva kvinnor, hålla slavar och förtrycka icke-muslimer mer acceptabla (i detta sammanhang, notera de sakliga kommentarerna i kursplanen att "i rättsligt hänseende är alla medborgare (på Maldiverna) muslimer")

Hellre än att snygga till och modernisera Sharialagarna vädjar jag till professor Robinson att avvisa det maldiviska uppdraget och anta ett helt annat förhållningssätt i sitt seminarium, granska istället de lagarnas straffrättsliga bestämmelser från en västlig synpunkt. Han och hans seminariestudenter skulle då kunna påvisa hur detta religionsbaserade juridiska system rimmar illa med i stort sett allt en amerikan tar för givet, såsom separation mellan kyrka och stat, avskaffandet av tvångsarbetet, rätten att inte utsättas för inhumana straff, religionsfrihet och yttrandefrihet, jämställdhet mellan könen osv.

Sharialagarna behöver avvisas som en statslagstiftning, inte snyggas till.

__________

Uppdatering 28 juli 2004: Till svar på ovanstående kritik har professor Robinson skrivit följande till mig:

Du har invändningar mot mina planer på att hjälpa maldivierna utarbeta en ny brottsbalk. Jag anser att möjligheten bör omfamnas entusiastiskt.

Maldiverna tillåter inte de klassiska barbariska Sharia-straffen såsom att hugga av händerna på tjuvar eller stena äktenskapsbrytare till döds. Amnesty International rapporterar faktiskt att landet de facto avskaffade dödsstraffet för alla brott för mer än ett halvsekel sedan. (Och alla de reformer du nämner - självständigt rättsväsen, uttryckliga begränsningar för polismakten, försvarsadvokater vid alla skeden och att man rör sig bort från användandet av erkännanden - är någonting som maldivierna själva nu gör eller har förbundit sig att göra långt innan jag kom in i bilden).

Använder sig landet av straffrättsligt ansvar och straff som jag finner motbjudande? Ja, och det är just det som är anledningen till att jag vill hjälpa till.

Jag hjälper på konsultbasis många länder med deras brottsbalk. För några dagar sedan halshögg en klient, Kina, en person för förskingring. (Värre än någonting maldivierna har gjort). Bör jag nu vägra dem vidare rådgivning om hur jag anser att en brottsbalk skall se ut? Din strategi av avsiktligt tillbakadragande verkar vara ett konstigt sätt att skapa mer rättvisa i världen.

Maldivierna är mitt uppe i stora sociala förändringar. Ett särskilt parlament inkallat för att utarbeta en ny konstitution möttes för första gången för två dagar sedan: meningsskiljaktigheter mellan medlemmarna övergick till demonstrationer på gatorna. En ung och idealistisk justitieminister med stort förtroende hos folket utsågs nyligen efter att polismisshandel av fångar ledde till upplopp. Denne man och många andra i landet har gjort stora personliga uppoffringar för att lyfta fram rättvisa för maldivierna. Han och andra likasinnade representerar de upplysta krafterna som strävar efter att föra landet mot ärlighets- och rättviseprinciperna. När denne man ber mig hjälpa till med att göra ett utkast till en strafflag för hans land, hur skulle jag med gott samvete kunna vägra?

Min syn på straffrätt är välkänd. Ingen skulle kunna tro att jag lutar åt att tolerera barbariska straff, inte heller skulle någon tro att jag skulle göra avkall på mitt självständiga omdöme och kuvas till tystnad. (Jag var den ende i USAs kommission för utfärdandet av riktlinjer för utdömning av straff som uttryckte en avvikande åsikt). Om någon anställer mig för att hjälpa till att göra ett utkast till en strafflagstiftning så säger detta i sig något om den personens avsikter. Om deras mål inte är ärlighet och rättvisa så anställer de bara besvär. Varför skulle de göra det?

Om Västvärlden hade slagit ner detta land till underkastelse genom ekonomisk bojkott och politisk isolering skulle vi ha tagit deras anhållan om västliga råd som en stor seger. Varför skulle vi dra oss för anhållan om hjälp bara för att vissa ledare för landet är samvetsömma människor som har valt att be om råd?

Mitt mål är inte att göra deras brottsbalk "snygg" som du säger utan istället göra den rättvis. Och bevisen hittills visar att detta också är deras mål.

Jag vet inte hur det maldiviska brottsbalksprojektet kommer att sluta. Som många andra brottsbalksprojekt kan det hända att inget händer med det. Jag har ingen makt annat än tyngden av mina råd, vilket erfarenhetsmässigt ofta är begränsat. Men är det ett företag som är värt att åta sig? Jag skulle anse det vara skamligt att avböja.

Pipes svar: Professor Robinsons förklaring till hans projekt klargör våra skillnader: Jag fokuserar på innehållet i Sharia och han på maldiviernas förmåga att genomföra det.

Uppdatering 15 augusti 2004: För ytterligare diskussion, reaktion på deklarerandet av undantagstillstånd på Maldiverna och andra utvecklingar, se "The Maldives and the Professor."

Uppdatering 28 juli 2006: Paul Robinson lyfter vår debatt till en helt ny nivå i ett 56-sidigt utkast till en uppsats. "Shari'a, Legality, and the Freedom to Invent New Forms: Americans Drafting an Islamic Model Penal Code", (Sharia, laglighet och friheten att hitta nya former: amerikaner gör utkast till en islamisk brottsbalksmodell) framställt av den juridiska fakulteten vid universitetet i Pennsylvania. Den är skriven tillsammans med elva av hans studenter i projektet och den använder min kritik mot projektet på Maldiverna som utgångspunkt och svarar sedan på det. Men, eftersom texten högst upp på varje sida lyder, "Endast utkast - citera inte", väntar jag på den slutliga versionen innan jag svarar.

Näraliggande ämnen:  Den akademiska världen, Islamsk lag (Sharia), Sydasien prenumerera gratis på daniel pipes svenska mejllista som utkommer varje vecka Denna text får återges eller vidarebefordras under förutsättning att den presenteras som en helhet med komplett information om författaren, datum för publicering, platsen för publicering samt original URL.