Räkna palestinska flyktingar?

Jag har länge hävdat att det stinkande, smutsiga arabiska kriget mot Israel inte handlar om en dispyt över Jerusalem, checkpoints eller "bosättningar". Istället handlar det om de så kallade palestinska flyktingarna.

Så kallade eftersom av de nästan 5 miljoner officiella flyktingar som betjänas av UNRWA (förkortning för "United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East") är endast omkring 1 procent verkliga flyktingar som passar in på byråns definition av "människor vars normala bostadsort var Palestina mellan juni 1946 och maj 1948, som förlorade sina hem och försörjningsmöjligheter som ett resultat av den arabisk-israeliska konflikten 1948". De övriga 99 procenten är efterkommande till dessa flyktingar eller vad jag kallar falska flyktingar.

Perverst nog så firade UNRWA sin 60-årsdag 2009 som om det var något att vara stolt över.

Ännu värre: de som levde 1948 dör och om cirka femtio år kommer det inte att finnas en enda riktig flykting kvar, medan (om man extrapolerar från en auktoritativ uppskattning av Mike Dumper i Refugee Survey Quarterly) deras falska flyktingefterkommande kommer att uppgå till omkring 20 miljoner. Okontrollerad kommer den befolkningen att växa enormt till tidens slut.

Detta är viktigt eftersom flyktingstatusen har skadliga effekter: den fördärvar livet för dessa miljoner icke-flyktingar genom att de berövas sin rösträtt samtidigt som de påtvingas en motbjudande orealistisk irredentismisk dröm; ännu värre är att flyktingstatusen bevarar dem som en permanent kniv riktad mot Israels hjärta, hotar den judiska staten och skapar oro i Mellanöstern.

En lösning på den arabisk-israeliska konflikten kräver i korthet ett slut på den absurda och skadliga farsen med att snabbt öka antalet falska palestinska flyktingar, och istället ser till att de blir bofasta. 1948 hände; nu är det dags att inse verkligheten.

Senator Mark Kirk (Republikan från Illinois) kraften bakom de sedan länge nödvändiga förändringarna av UNRWA.

Jag är stolt över att kunna meddela att delvis baserat på det arbete som Middle East Forums Steven J. Rosen och jag själv gjort under de senaste åren antog den Amerikanska Senatens anslagskommitté den 24 maj enhälligt ett begränsat men potentiellt betydelsefullt tillägg till Utrikesdepartementents begäran om $52,1 miljarder for operationer utomlands 2013.

Tillägget, som föreslogs av Mark Kirk (Republiken från Illinois) kräver att Utrikesdepartementet informerar Kongressen om hur det årliga bidraget på $240 miljoner ur amerikanska skattepengar som skänks till palestinska flyktingar via UNRWA används. Hur många mottagare, frågar Kirk, passar in på UNRWAs definition som citeras här ovan, vilket gör dem till verkliga flyktingar? Och hur många gör det inte men är efterkommande till dessa flyktingar?

Kirks tillägg uppmanar inte till att ta bort eller ens minska förmånerna för falska flyktingar. Trots dess begränsade karaktär kallar Kirk kravet på rapportering för en "vändpunkt". Det ledde faktiskt till vad en ledande medarbetare for the Republikanska partiet i Senaten kallade "enormt stort motstånd" från både den jordanska regeringen och UNRWA och ledde till vad tidningen Foreign Policys journalist Josh Rogin kallade för en rasande strid.

Varför denna ilska? Därför att om Utrikesdepartementet tvingades skilja mellan verkliga palestinska flyktingar och falska så skulle USA och andra västerländska regeringar (som tillsammans står för mer än 80 procent av UNRWAs budget) eventuellt kunna besluta att stryka de falska och därigenom underminera deras krav på "rätten att återvända" till Israel.

Viceutrikesminsiter Thomas R. Nides som kämpar för att behålla UNRWAs dysfunktionella system.

Sorgligt nog har Obama-adminstrationen helt sabbat denna fråga. Ett brev från Vice-utrikesminister Thomas R. Nides där han motsätter sig en tidigare version av tillägget från Kirk visar på fullständig inkonsekvens. Å ena sidan hävdar Nides att Kirk genom att tvinga USAs regering att "offentligt ta ställning i frågan om antalet och statusen för palestinska flyktingar … föregriper och bestämmer utgången i denna känsliga fråga". Å andra sidan hänvisar Nides själv till "ungefär fem miljoner [palestinska] flyktingar" och klumpar därigenom ihop verkliga och falska flyktingar – och föregriper precis den fråga som han insisterar på att lämna öppen. Uttalandet om 5 miljoner flyktingar var ingen tillfällighet; när han tillfrågades om det bekräftade Utrikesdepartementets talesman Patrick Ventrell att "USAs regering stödjer" den vägledande principen att "erkänna efterkommande till flyktingar som flyktingar".

Dessutom så genom att förutse en "väldigt stark negativ reaktion [på tillägget] från palestinierna och våra allierade i regionen, i synnerhet Jordanien" inbjöd Nides araberna till att utöva påtryckningar på USAs Senat, en lumpen manöver ovärdig Utrikesdepartementet.

Under hela Israels 64-åriga existens har den ena presidenten efter den andra beslutat sig för att lösa den arabisk-israeliska konflikten och ändå har de alla ignorerat den värsta aspekten av denna konfrontation – den medvetna exploateringen av en flyktingfråga för att utmana existensen av den judiska staten. Bravo till senator Kirk och hans stab för klokheten och modet att påbörja ansträngningen att ta sig an den otrevliga verkligheten och initiera en förändring som äntligen går till hjärtat av konflikten.