Vad betyder det att Mohamed Morsi är president i Egypten? Bret Stephens från organisationen The American Consensus hävdade nyligen i Wall Street Journal att det inte var någon tröst att det Muslimska Brödraskapets seger "endast är symbolisk eftersom armén fortfarande har vapnen". Han drog slutsatsen att "Egypten är förlorat":
Vi kommer att hävda motsatsen: valet var inte endast symboliskt utan illusoriskt och Egyptens framtid är fortfarande inte avgjord.
Morsi är varken den mäktigaste politikern i Egypten eller Överbefälhavare. Det råder ingen tvekan om att han inte ens styr det Muslimska Brödraskapet. Hans jobb är inte definierat. Militären skulle kunna avfärda honom. För första gången sedan 1954 är Egyptens president en andra klassens figur som har tilldelats den funktionella roll som länge har associerats med dess premiärministrar.
 En bild på Morsi och Tantawi avslöjar villkoren för deras relation: Inte bara att Tantawi sitter på den högra sidan, där tidigare egyptiska presidenter (Nasser, Sadat, Mubarak) traditionellt satt när de var värdar för besökare, utan deras möte skedde på Försvarsdepartementet inte i presidentpalatset, vilket protokollet normalt föreskriver. |
Mohamed Tantawi är Egyptens verkliga härskare. Han är ordförande för De väpnade styrkornas högsta råd (SCAF), Fältmarskalk och Försvarsminister. Han är inte endast Överbefälhavare utan också i realiteten ledare för alla tre egyptiska regeringsgrenar. Tantawi är en envåldshärskare med nästan absolut makt. Som huvudrepresentant för den militärjunta som har styrt Egypten sedan februari 2011 är hans uppdrag att förlänga juntans styre på obestämd och därmed säkerställa officerarnas förmåner och privilegium.
SCAF utnyttjar det Muslimska Brödraskapet och andra företrädare som sin civila täckmantel, en roll de är nöjda att spela, genom att tillåta islamister att få ett oproportionerligt stort antal röster i parlamentsvalet och sedan vinna presidentvalet. Under den misstänkt veckolånga fördröjningen innan presidentvalsrösterna tillkännagavs träffade SCAF det Muslimska Brödraskapets ledare, Khairat El-Shater och nådde en överenskommelse varvid Morsi blev president men SCAF fortsätter styra.
För att förstå SCAFs makt kan man se på tre åtgärder som de vidtog i samband med presidentvalet:
Införande av krigslagar: Den 13 juni gav justitieministern tillstånd till underrättelsetjänsten och militärpolisen att arrestera civila efter behag och hålla dem inlåsta i sex månader om de i skrift eller på annat sätt uttrycker någon som helst opposition mot SCAF, polisen eller deras islamistiska företrädare samtidigt som protester mot dessa institutioner på gatorna kan leda till livstidsfängelse.
Upplösande av parlamentet: Med motiveringen att parlamentsvalen i november 2011- januari 2012 bröt mot konstitutionen (som förbjuder partiernas kandidater att kandidera för "individuella" platser) förklarade Högsta förvaltningsdomstolen valen ogiltiga i februari 2012. Den 14 juni fastställde den SCAF-kontrollerade Högsta författningsdomstolen detta beslut och upplöste parlamentet. I efterhand verkar det som om SCAF, som övervakade valen, avsiktligt tillät islamister att bryta mot lagen för att senare ha en ursäkt för att upplösa Egyptens orättmätiga parlament
Fastslå förutsättningarna för krigslagar: SCAF utfärdade en konstitutionell deklaration den 17 juni som formaliserade deras intention att förlänga militärens 60-åriga styre. Artikel 53/2 slår fast att, inför utsikten av inre oroligheter "kan presidenten utfärda ett beslut om att ge order till de väpnade styrkorna - med godkännande av SCAF - att bevara säkerheten och försvara allmän egendom". Grunden för ett komplett militärt övertagande kunde knappast vara mer rakt på sak; Morsis plan att sammankalla det upplösta parlamentet skulle kunna rättfärdig ett sådant agerande.
 Morsi svor ämbetseden inför Högsta Författningsdomstolen och inte inför parlamentet. Ytterligare en symbolisk seger för SCAF. |
Om utlänningar till stor del är blinda för SCAFs maktspel så känner egypierna mer än väl till denna realitet. Den liberala ungdomsrörelsen April 6 Youth Movement kallar deras senaste åtgärder för "en mjuk statskupp". Journalisten Zainab Abu El-Magd skriver bittert att "i dessa dagar genomförs politiska kupper med 'rättvisa val'". Ziad Abdel Tawab från Kairoinstitutet för studier om mänskliga rättigheter kallar upplösandet av parlamentet en "uppenbar militärkupp". En egyptisk dagstidning kallade Morsi "president utan makt" medan en islamist jämförde honom med Drottning Elizabeth II av Storbritannien.
SCAF kämpar för att bevara status quo varigenom officerskåren njuter av det goda livet och resten av landet passar upp på dem. Att göra Morsi till den synliga presidenten i Egypten lägger skickligt ansvaret på honom medan landets ekonomiska problem förvärras. Men SCAFs tricks löper stora risker och kan slå tillbaka när en befolkning som har fått nog av tyranni och efterblivenhet finner att de har fått mer av samma. Nästa explosion skulle kunna får upproret tidigt 2011 att verka tamt.
För att hjälpa till att undvika nästa explosion borde västvärldens regeringar anamma en politik som sätter press på SCAF att undan för undan tillåta ökad verklig politisk delaktighet.
