En fundamentalistisk muslim sade en gång till mig "jag lyssnar på Mozart, jag läser Shakespeare, jag tittar på Comedy Channel - och jag tror på införandet av Sharia (islamisk lag)". Denna osannolika kombination kan låta excentrisk men är det inte. Grundarna av Islamiska jihad, en ärkemördande fundamentalistisk (eller rättare sagt islamistisk) organisation skröt med att man läser och njuter av Shakespeare. Ayatollah Ali Khamenei, den mäktigaste personen i Irans islamistiska regering har en välkänd förkärlek för Barden från Stratford.
Mer allmänt så tenderar islamiska radikala att vara väl förtrogna med Västvärlden (de viktigaste undantagen är de i Saudiarabien och Afghanistan), de har lärt sig språken, studerat deras kultur och levt där. En oproportionerlig stor andel av dem (såsom ledarna för de turkiska och jordanska islamistorganisationerna) är ingenjörer. I ett uttalande från hans fängelsecell på Manhattan citerade hjärnan bakom bombningen av World Trade Center Newtons rörelselagar.
Detta visar på ett viktigt men föga känt faktum: hur mycket islamisterna än hatar västvärlden så är de hårt knutna till den. De är inte bönder som lever på den avlägsna landsbygden, utan urbaniserade helt igenom moderna individer, ofta universitetsutbildade. Som västerländska individer som hanterar en modern livsstil söker de västvärldens kunskap och beundrar dess effektivitet.
Däremot vet islamister knappast något om sin egen kultur och är ofta respektlösa mot den. Aziz al-Azmeh, en specialist på islam, skriver att de är "helt och hållet ointresserade av muslimers historiska erfarenheter och av deras lagstiftnings historiska karaktär". Trots deras planer på att återskapa profetens samhälle bryr de sig väldigt lite och vet ännu mindre om islam - den oerhört givande tron för nästan en miljard anhängare. Den stora samlade produktionen av koranisk lärdom lämnar dem oberörda, detta gör även lyriska persiska poeter och vackra egyptiska moskéer. För dem är den muslimska världen, precis som för en svensk biståndsbyråkrat eller utvecklingsekonom från Världsbanken, en efterbliven plats som omgående behöver moderniseras genom att anamma ett västerländskt sätt att leva.
Att islamisterna inte vill ha en traditionell islamisk ordning utan en islamisktpräglad version av västerländskt liv syns bäst i deras syn på religion, politik och lagstiftning. Deras idéer om kvinnor är kanske det mest slående; trots deras insisterande på slöja och straff för utomäktenskaplig sex så stöder islamister faktiskt en inställning som är mer besläktad med västerländsk feminism än någonting islamiskt.
Traditionella muslimska män var stolta över sina hemmafruar - i välbeställda hem gick kvinnor nästan aldrig ut. Islamisterna däremot talar stolt om att "frigöra kvinnor" och den ledande organisationen av muslimska stater uppmanar till "respekt för muslimska kvinnors värdighet och rättigheter och förstärkning av deras roll i alla aspekter av samhällslivet". En slöja tjänade en gång i tiden till att bevara en kvinnas dygd; idag underlättar den också det feministiska målet att göra karriär.
Och den betyder ännu mer för vissa islamister som hävdar att de finner slöjan sexig; Shabbir Akhtar, en brittisk författare, anser att den skapar "en verkligt erotisk kultur där man befrias från behovet av den konstgjorda upphetsningen som pornografi ger". Till och med islamistiska restriktioner för kvinnor härrör från västerländska modeller. Som As As'ad Abu Khalil från California State University påpekar "Det som idag i Saudiarabien anses vara sexuell konservatism beror mer på viktoriansk puritanism än på islamiska sedvänjor".
Islamisterna kan inte hjälpa det, de är västerländska. Oavsett åt vilket håll de vänder sig så slutar de med att de vänder sig mot väst. Männen bär t-shirts med texten "Islam är lösningen". Kvinnorna har på sig blå jeans under sina chador och skriker "Död åt Amerika". Till och med när de skenbart förkastar västvärlden så accepterar de den.
Detta faktum får två konsekvenser. Oavsett hur reaktionär deras avsikt än är så anammar islamism inte endast moderna utan västerländska idéer och institutioner. Islamisternas dröm om att utplåna det västerländska levnadssättet från muslimskt liv är dömt att misslyckas.
Ännu viktigare är att den resulterande hybriden är mer robust än man kan tro.
Motståndare till islamism, både muslimer och icke-muslimer, avfärdar det alltför ofta som en bakåtsträvande ansträngning för att undvika det moderna livet och tröstar sig själva med förutsägelsen att de kommer att hamna på efterkälken medan moderniseringen fortskrider. Denna förväntan är felaktig eftersom islamism i första hand lockar till sig muslimer som kämpar med att klara den moderna världens utmaningar, islamismens totalitära utopi kan fortfarande ställa till stor skada.
Islamism kommer att förbli en kraft under lång tid framöver. Dess motståndare kan inte bara luta sig tillbaka och invänta dess sammanbrott utan måste aktivt bekämpa vad som har blivit ett nästan världsomfattande gissel.
