I ett välkänt och ofta upprepat uttalande skrev den franske forskaren Ernest Renan år 1851 att, till skillnad från andra grundare av större religioner, så "föddes profeten Muhammed i ljuset från historien".
Det är bara att slå upp Muhammed i vilket uppslagsverk som helst så visas konturerna av hans liv tryggt upp: född år 570 efter vår tideräkning, karriär som framgångsrik handelsman, första uppenbarelsen år 610, flykten till Medina år 622, återvände i triumf till Mecka år 630, dog år 632.
Ännu bättre är att läsa det 610-sidiga standardverket om Muhammeds liv på engelska, av W. Montgomery Watt, vilket är en rikligt detaljerad biografi.
Det finns dock två större problem med denna standardbiografi som förklaras i en fascinerande ny studie Sökandet efter den historiska Muhammed (The Quest for the Historical Muhammad), redigerad av Ibn Warraq (Prometheus Books).
För det första så härrör denna massiva dokumentation om Muhammed helt och hållet från arabiska skriftliga källor - biografier, samlingar med profetens säganden och göranden osv - där de tidigaste dateras från ett och ett halvt århundrade efter hans död.
Den långa tid som förflutit väcker inte endast tvivel om deras riktighet, interna bevis tyder starkt på att de arabiska källorna skrevs i samband med intensiva politiska stridigheter om profetens liv.
För att dra en amerikansk parallell: Det är som om de första rapporterna om USAs Konstitution från 1787 endast nyligen hade skrivits ner, och detta i kontexten av polemiska debatter om hur man skall tolka Konstitutionen.
För det andra är det så att de tidiga källorna om profetens liv som har överlevt genom åren dramatiskt motsäger standardbiografin. I vissa delar är dessa litterära källor på andra språk än arabiska (såsom armeniska, grekiska eller syriska); delvis är det materiella lämningar (såsom papyrus, inskriptioner och mynt).
Trots att de arabiska litterära källornas opålitlighet har varit känt i ett århundrade så har forskare först nyligen börjat utforska deras konsekvenser, till stor del tack vare det banbrytande arbetet av den brittiske forskaren John Wansbrough. I en anda av "intressant om det är sant" granskar de skeptiskt de arabiska skriftliga källorna och drar slutsatsen att dessa är en form av "frälsningshistoria" - egennyttiga, opålitliga berättelser av de troende.
Den stora mängden detaljer anser revisionistiska forskare vara nästan helt och hållet förfalskade. Så opålitliga anser revisionisterna att de traditionella berättelserna är att Patricia Crone minnesvärt skriver att "man kunde om man så ville skriva om det mesta av Montgomery Watts biografi om Muhammed i omvänd ordning.
Till exempel så leder en inskription och en grekisk redogörelse Lawrence Conrad till att fastslå Muhammeds födelse till år 522, inte år 570. Crone kommer till slutsatsen att Muhammeds karriär inte var i Mecka utan hundratals kilometer norr ut. Yehuda Nevo och Judith Koren har upptäckt att det klassiska arabiska språket inte utvecklades i dagens Saudiarabien utan i Levanten och att det endast nådde Arabien genom koloniseringsansträngningar av de tidiga kaliferna.
Av detta kan man dra överraskande slutsatser. De arabiska stammännen som erövrade stora delar av territoriet i det sjunde århundradet var inte muslimer, de kanske var hedningar. Koranen är inte "en produkt av Muhammed eller ens av Arabien" utan en samling av tidigt judiskt-kristet liturgiskt material som sytts ihop för att möta behovet hos en senare tidsålder.
Mer allmänt så "fanns det inget Islam som vi känner det" fram tills två eller tre hundra år efter den traditionella versionen (snarare år 830 efter vår tideräkning än år 630); det utvecklades inte i avlägsna öknar i Arabien utan genom samverkan med arabiska erövrare och deras mer civiliserade underkuvade folk. Vissa forskare går ännu längre, de tvivlar till och med på Muhammeds existens.
Även om den gjorts i ren vetenskaplig strävan så väcker den forskning som tillgängliggjorts i Sökandet efter den historiska Muhammed vissa grundläggande frågor för muslimer om profetens roll som en moralisk förebild; de islamiska lagarnas källor; och den av Gud givna Koranen. Ändå kommer det inte som någon förvåning att fromma muslimer föredrar att undvika dessa frågor.
Deras huvudsakliga strategi hittills har varit att ignorera det - man hoppas att revisionismen precis som tandvärk så småningom bara försvinner.
Men tandvärk försvinner inte spontant av sig själv och det kommer inte revisionismen att göra heller. Muslimer kommer troligen en dag att vara fullt upptagna med arbetet med att besvara utmaningarna, precis som judarna och de kristna på artonhundratalet när de stod inför liknande vetenskapliga frågor. Dessa två religioner överlevde upplevelsen - men de förändrades grundligt under processen - och det kommer även Islam att göra.
--------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 5 augusti 2003: Om den islamiska motviljan att hantera denna historierevisionism, se "MPAC's Excursion into Qur'anic Exegesis."
Uppdatering 31 augusti 2006: Patricia Crone ger en lättläst och pålitlig sammanfattning av vad som är känt och vad som inte är känt om detta ämne i What do we actually know about Mohammed?"
