Förekomsten av "no-go" zoner i övervägande muslimska områden i Europa har varit ett stort samtalsämne sedan den senaste Parismassakern den 13 november, huvudsakligen beroende på förövarnas många kopplingar till Molenbeek, ett starkt muslimskdominerat område i Bryssel. Denna diskussion får mig att tänka på mitt besök i en drog- och brottsbelastad slum med 7000 invånare Marseille, Frankrike, den 29 januari. Jag ville få en förstahandsupplevelse av situationen.
 Ett typiskt bostadshus för invandrare i Marseille, Frankrike. |
Jag körde in i området i en omärkt men lätt identifierbar bil från kommunen, bilen kördes av en kommunalanställd som hade fått i uppdrag att visa mig runt. Tyvärr var han en kontorsarbetare utan erfarenhet från fältet, han blev skrämd och vände snabbt för att lämna stället vilket väckte misstankar hos narkotikalangarna runt oss och de började sända ut varningssignaler till varandra.
En motorcyklist och en lastbil körde snabbt om oss och trängde in oss på en bredvidliggande motorväg. Jag satt i bilens främre passagerarsäte och jag blev antastad och hotad av fyra unga ligister. Kommunens representant vädjade till dem, han sade att jag var en sociolog som var på besök i staden. De svarade först med hotande kommentarer och sedan genom att kasta en bit betong stor som en fotboll genom bakrutan. Lyckligtvis skadades ingen och de tillät oss att åka därifrån efter den skrämmande incidenten var över. Jag försåg borgmästarens kontor med ljud, video och stillbilder av ligisterna och deras registreringsskyltar.
Jag har hållit tyst om denna händelse i tio månader i förhoppningen att det franska rättsväsendet skulle fungera. Tills idag har dock ingen gripits, inget åtal har väckts och så vitt jag vet ägde ingen riktigt utredning någonsin rum.
Denna händelse var det stora undantaget under mina 28 andra besök i övervägande muslimska områden i Australien, Nordamerika och Västeuropa. På alla dessa platser – kalla dem ZUS (Franska: Zones Urbaines Sensibles eller Känsliga stadsområden): Jag "gick" utan problem, ibland reste jag ensam ibland inte, i en anonym hyrbil på dagtid, jag bar vanliga västerländska herrkläder – inte en polisuniform, prästmundering, snäva kläder eller kippa.
I många ZUS gick jag ut och promenerade runt; jag fotograferade nästan överallt. På vissa ställen stannade jag och köpte saker, åt mat eller besökte en moské. Jag gjorde ingenting provokativt som att missionera, gå med i en gay pride-parad, rekrytera till armén eller fotografera narkotikalangare. Jag utgjorde inget hot. Jag "lämnade" området utan att något inträffade. Mina strövtåg in i ZUS tyder på att de faktiskt är go-zoner för oskyldiga civila. Även i Marseille, hade jag kommit i en hyrbil hade ligisterna sannolikt välkomnat mig som en potentiell narkotikakund.
Brice De Ruyver, före detta säkerhetsrådgivare till en belgisk premiärminister, har däremot sagt att "Vi har officiellt inga no-go zoner i Bryssel men i verkligheten finns det och de (finns) i Molenbeek". Likväl körde jag och promenerade omkring i Molenbeek, också i januari, jag fotograferade fritt människor på gatan, affärer och annat som väckte mitt intresse och ingen tog den minsta notis om mig. Jag kände mig helt säker.
 En gatuscen i en av de starkt muslimska områdena i Bryssel, tagen när jag promenerade ensam genom kvarteret. |
Jag har tidigare promenerat genom Rinkeby, ett ökänt område i Stockholm, en eftermiddag i november 2014 utan att möta så mycket som en fientlig blick; ändå har en lokal polisman sagt med hänvisning till Rinkeby att "Om vi jagar ett fordon kan det undkomma oss genom att köra till vissa områden där en ensam patrullbil helt enkelt inte kan följa efter eftersom vi kommer att bli bombarderade med stenar och även mötas av upplopp. Dessa är no-go zoner. Vi kan helt enkelt inte köra dit".
Hur kan man förena dessa erfarenheter? Mina besök visar att icke-muslimska civila vanligtvis kan gå in i områden med muslimsk majoritetsbefolkning utan att vara rädda. Men från statlig synvinkel ser det annorlunda ut. Brandmän, ambulanspersonal och även socialarbetare möts rutinmässigt med fientlighet och våld. Bara några dagar efter mitt besök i Marseilles slum till exempel så sköt invånarna mot polisen som förberedde ett besök av Frankrikes premiärminister. Således utgör de och dess likar en no-go zone för polisen, ett ställe där regeringsrepresentanter endast går in tungt beväpnade, i konvojer, tillfälligt och med ett specifikt uppdrag.
Benämningen no-go zoner är informell (den härrör tydligen från amerikansk militär jargong); ordböcker tillskriver det två betydelser som båda ligger i linje med mina slutsatser: antingen (1) vanliga människor håller sig borta från ett område på grund av rädsla eller (2) företrädare för staten går endast in i områdena under exceptionella omständigheter. ZUS passar inte in på den första beskrivningen men det passar in på den andra.
 En av de mer intressanta affärerna jag såg i Parisförorten St. Denis. |
Huruvida Molenbeek, Rinkeby och Marseilles slumområde är no-go zoner beror då på vilken aspekt man väljer att betona – deras tillgänglighet för vanliga besökare på vanliga tider eller deras otillgänglighet för regeringsrepresentanter i tider av spänning. Det finns också no-go graderingar, vissa ställen där attacker förekommer mer ofta och mer våldsamt, andra där det förekommer mindre ofta och mindre våldsamt. Oavsett hur man sammanfattar denna komplexa situation – kanske delvist-no-go zoner? – så utgör de en stor fara.
Tillägg 2 december 2015: (1) Detta är min tredje och – förhoppningsvis – slutliga utvärdering av frågan om no-go zoner. Den första var 2006 när jag översatte den officiella franska beteckningen av Zones Urbaines Sensibles (ZUS) som no-go zoner. Den andra var i januari 2015 när jag återkallade detta begrepp på grund av personliga erfarenheter. Här och nu anser jag det vara delvis tillämpligt och delvis inte tillämpligt, där det finns no-go zoner är det i första hand för representanter för staten, oavsett religion.
(2) De 28 muslimskdominerade områdena i västvärlden som jag har besökt:
- 6 områden utanför Europa: Dearborn och Hamtramck, Michigan; Lodi, Kalifornien; Queens, New York; Mississauga, Kanada och Lakemba, Australien.
- 7 i Europa utanför Frankrike: Antwerpen, Aten, Berlin, Bryssel, Köpenhamn, Malmö och Stockholm.
- 7 i Frankrike utanför Paris: ZUS i Beziers, Lunel. Marseille, Montpellier, Nice, Perpignan och Toulon.
- 8 i Parisregionen: Barbès–Rochechouart, Belleville, Clichy-sous-Bois, Clignancourt, Gennevilliers, Sarcelles, Seine-Saint-Denis och Val d'Oise.
(3) Vissa ordböckers definition av den informella beteckningen no-go zoner och no-go områden:
- American Heritage: "ett område som det är förbjudet att gå in i, som har begränsad tillgänglighet eller anses som farligt".
- Cambridge: "ett område, i synnerhet i en stad, där det är väldigt farligt att vistas, vanligtvis eftersom en grupp människor med vapen förhindrar polisen, armén och andra människor från att gå in där".
- Collins: "ett område i en stad som är avspärrat, vanligtvis av en paramilitär organisation, polisen, armén etc. kan endast ta sig in i området genom att använda våld".
- Macmillan's. "ett område i en stad som inte anses vara säker på grund av den höga förekomsten av kriminalitet och våld där".
- Miriam-Webster: "ett område som det är förbjudet att gå in i eller som är farligt".
