Olja är Mellanösterns glamorösa produkt, den är eftertraktad av hela världen och ger regionen långt mer välstånd än någon kunnat drömma om. Men vatten är den dagliga resurs som betyder ännu mer för lokalbefolkningen, utan vatten står de inför det fruktansvärda valet att lämna sina hem eller förgås i dem.
Detta val kan låta hyperboliskt men hotet är verkligt. Egypten är det land som har den största befolkningen i riskzonen och det land som förutom Irak och Jemen har det mest existentiella hydrologiska problemet.
 The Washington Times åskådliggörande av denna artikel. |
Som varje skolbarn får lära sig är Egypten Nilens gåva och Nilens är i särklass världens längsta flod. Mindre känt är att det mesta av Nilens volym, 90 procent, kommer från Etiopiens högland och att floden passerar genom 11 länder. I evigheter har dess vatten flödat till Egypten i oräkneliga mängder.
År 1929 undertecknade den brittiska regeringen som representanter för Egypten ett avtal med den oberoende regeringen i Etiopien som garanterade ett årligt flöde av 55,5 miljarder kubikmeter (bcm) vatten till Egypten. Om man räknar med ett minimum av 1000 kubikmeter per capita per år (genomsnittet i världen är 7230 kubikmeter) så var detta mer än tillräckligt för dåtidens 15 miljoner egyptier..
De efterföljande 87 åren ökade Egyptens befolkning till nästan sex gånger så många, till dagens 90 miljoner. Förutom flodens 55,5 miljarder kubikmeter så får Egypten cirka 5 kubikmeter från icke förnybara underjordiska källor och 1,3 miljarder kubikmeter från regn, vilket ger dem cirka 62 miljarder kubikmeter per år eller en tredjedel mindre av vad landet behöver. Dessutom återvinner Egyptierna cirka 10 miljarder kubikmeter avrinningsvatten från jordbruk vars höga föroreningshalter (rester av gödningsmedel och insektsbekämpningsmedel) så småningom dödar marken genom försaltning. Denna brist förvärras av Egyptens höga temperaturer vilket leder till högre evapotranspiration vilket kräver mer vatten för jordbruket än på ställen med kallare klimat.
Denna vattenbrist leder till ett behov av att importera livsmedel och för närvarande måste Egypten låna pengar för att importera en oroväckande 32 procent av sitt sockerbehov, 60 procent av fodermajs, 70 procent av sitt vetebehov, 70 procent av bönor, 97 procent av matolja och 100 procent av linser. Behovet av att importera kommer att öka med tiden; om man uppskattar att Egypten kommer att ha en befolkning på 135 miljoner år 2050 så kommer man att behöva 135 miljarder kubikmeter per år och baserat på nuvarande antaganden så kommer vattenunderskottet att mer än fördubblas till 75 miljarder kubikmeter.
För att göra saken värre så blev etiopierna nyligen medvetna om det faktum att stora mängder vatten lämnar deras territorier utan att de själva drar någon fördel av det. Följaktligen påbörjade de ett nätverk av dammar vilket kulminerade med en damm som fick det pompösa namnet Grand Ethiopian Renaissance Dam (GERD).
 Grand Ethiopia Renaissance Dam (GERD som är under konstruktion men nästan färdig har orsakat stor förfäran i Egypten. |
Enligt den nuvarande planen kommer sjön bakom denna damm att hålla 74,5 miljarder kubikmeter plus att 5 miljarder kubikmeter skulle förloras genom läckage och 5 miljarder kubikmeter skulle förloras genom avdunstning. Fyra mindre dammar uppströms för att minska igenslamning kommer att behålla ytterligare 200 miljarder kubikmeter. Med tanke på att 86 procent av Egyptens vatten har sitt ursprung i Etiopien så drar egyptiska specialister därför den inte helt orimliga slutsatsen att etiopierna inte kommer att leverera de tilldelade 55,5 miljarderna kubikmeter vatten. Nader Noureddin, professor i jord- och vattenvetenskap vid universitetet i Kairo anser att dammen riskerar "90 miljoner egyptiska liv". (Den mesta statistiken i denna analys kommer från Noureddins arbete).
Etiopierna svara: Oroa er inte, allt kommer att bli bra, den garanterade tilldelningen och mer kommer att nå Egypten. När Kairo trots detta protesterar så samtycker Addis Abeba till den ena studien efter den andra, samtidigt som de ursinnigt bygger GERD som är planerad att tas i drift under 2016 och som till en början kommer att lagra 14 miljarder kubikmeter.
Potentialen för störningar är enorm; år 2013, under Mohamed Morsi-eran så basunerade egyptiska politiker oavsiktligt ut sina militära planer för hur specialstyrkor, jaktplan och rebellgrupper skulle hantera GERD (det påminner om operan Aïda). Morsi sitter nu i fängelse men sådana idéer ger oss en inblick i egyptisk desperation.
 President Morsi presiderar över ett tv-sänt möte i juni 2013 där egyptiska politiker diskuterar aggressiva sätt att stoppa Etiopiens dammar. |
Grunden till Nilenflodskonfrontationen ligger i olika sätt att betrakta besittning av vattenkällor och vattenresurser. Stater som Egypten som ligger nedströms poängterar att floder sedan urminnes tider har runnit över gränser, det ligger i floders natur. Stater som ligger uppströms som Etiopien svarar att vattnet tillhör dem på samma sätt som olja tillhör araberna. Det finns inget rätt eller fel här; en lösning kräver kreativa kompromisser (till exempel genom att sänka höjden på GERS sadeldammar) vilket skulle göra att etiopierna kan dra nytta av sitt vatten utan att egyptierna utsätts för katastrof.
På kort sikt behövs statsmän för att förhindra en katastrof. På lång sikt behöver egyptierna lära sig att hanterar vatten mer effektivt.
