Attacken Israels ambassad Kairo

Västerländska diplomater och journalister lät sig luras av Stalins uppvisningsrättegångar men lärde sig så småningom att inte tro på allt de såg i Sovjetunionen. Under Sovjetunionens senare år hade man tagit för givet att en folkmassa utanför en utländsk ambassad var där med statligt godkännande.

Andra envåldshärskare använder sig av liknande trick och illusioner. Det är faktiskt ofta bra att ha Sovjet i minnet när man försöker förstå tyranni. Detta var i synnerhet fallet med folkmassan som den 9 september attackerade den israeliska ambassaden i Kairo.

Vad det ser ut som: Angriparna hade deltagit i en demonstration på Tahrir-torget som var organiserad av de liberala/sekulära, så det var de liberala som låg bakom attacken. Eller kanske var det islamister. I vilket fall som helst, efter visst vacklande skyddade den militära regimen, under ledning av Mohamed Tantawi, ambassadpersonal och räddade situationen utan några förluster även om ambassadbyggnaden slogs sönder. Slutsats: precis som västvärlden behövde Mubarak behöver man Tantawi för att hålla islamisterna stången.

Vad det i verklighet handlar om: Bakgrundsinformation: när en ung egyptier klättrade upp på byggnaden där den israeliska ambassaden var inhyst och ersatte den israeliska flaggan med den egyptiska den 21 augusti 2001 så reagerade regimen med att fira hans insats och ge honom en lägenhet gratis.

Inspelning av när beväpnade ligister lämnar säkerhetstjänstens fordon på väg att ansluta sig till en liberal/sekulär demonstration på Tahrir-torget i Kairo den 8 september 2011.

Den 9 september noterade liberaler som samlats på Tahrir-torget en grupp ligister som gick ut ur ett fordon tillhörande säkerhetstjänsten och oroade sig för att dessa hårdföra personer svängande sina hammare skulle attackera dem. Liberalerna förstod inte att de själva utgjorde skydd för busarna så att dessa kunde marschera iväg till den israeliska beskickningen och attackera den. Polis och arméenheter höll sig påfallande därifrån, de lämnade ambassaden utan säkerhetsvakter i flera timmar, förmodligen tillsagda att låta busarna attackera. Slutligen och först när det hela hotade att gå över styr ingrep regimen.

Vilket briljant drag av det militära ledarskapet detta var, det innehöll inte mindre än sju lager av prestationer.

• Attackens antisionistiska karaktär gjorde att den militära regimen fick stöd från inhemska islamister.
• Det misskrediterade de liberala demonstranterna.
• Det tillät militären att vinna över sin interna rival, premiärministern, vilket visades av hans omedelbara avgång följt av en förlägen återkomst återkomst.
• Det rättfärdigade den möjliga återgången till krigslagar, mer kompletta än de som infördes av Sadat 1981, vilket antyddes av Informationsminister Osama Heikal som i TV sade att myndigheterna kommer att använda sig av alla undantagslagar.
• Det satte press på Israel att göra fler eftergifter till Egypten.
• Det stärkte Tantawis ställning i arabiska/muslimska länder.
• Det påminde västvärlden om att man behöver Tantawi för att hålla islamisterna stången.

Kommentar: Detta lilla teaterstycke bekräftar att militären fortfarande styr Egypten, man använder sig av samma välkända bedrägliga taktik samtidigt som liberaler och islamister fortsätter vara i periferin där de varit sedan 1952.