President Trump har tagit två exempellösa steg vilka båda är oerhört gynnsamma för Israel: erkännande av Jerusalem som dess huvudstad och nedskärning av bidraget till FNs hjälporganisation (UNRWA), en organisation vars ändamål är att utplåna den judiska staten. Dessa steg, som båda borde ha skett för länge sedan, bryter mot det föråldrade dödläge som varat under nästan 70 år och erbjuder nya möjligheter att lösa den palestinsk-israeliska konflikten. Bravo till Trump för att han stått ut med det konventionella tänkandets stygn och pilar och vidtagit dessa modiga mått och steg och sedan hållit fast vid dem.
Med detta sagt finns det ett problem. Båda stegen togs av vad som verkar vara fel anledningar. Detta är inte en abstrakt oro utan skulle kunna innebära att dagens firande blir morgondagens fiasko.
Första problemet för Israel: Trump säger att han erkänner Jerusalem som Israels huvudstad för att få slut på Jerusalem-frågan. Lyssna på honom när han funderar på detta: "Det svåraste ämnet för (de israeliska och palestinska förhandlarna) att tala om var Jerusalem. Vi tog bort Jerusalem från bordet så vi inte behöver tala om det längre. De kom aldrig förbi frågan om Jerusalem".
Detta tyder på att Trump tror att erkännandet löser den kvistiga Jerusalem-frågan som om det vore en fastighetsaffär i New York och han gjorde en sidoöverenskommelse om zonindelningsregler eller fackföreningsrepresentation. Men det är det inte. Långt från att ha tagits "bort från förhandlingsbordet" har Trumps agerande istället gjort Jerusalem till ett aldrig tidigare skådat centrum för uppmärksamhet och tvist.
 Om det inte hade varit för Nikki Haleys veto hade FNs Säkerhetsråd enhälligt fördömt erkännandet av Jerusalem. |
Till exempel fördömde medlemmar i den Islamiska konferensorganisationen överväldigande detta steg liksom medlemmarna i både FNs Säkerhetsråd och Generalförsamling. Dessutom ledde erkännandet till att palestinskt våld mot israeler tredubblades. På detta sätt har Trump gjort Jerusalem till ett mer omtvistat ämne än det tidigare varit.
Hur kommer Trump att reagera när han så småningom inser att Jerusalem väldigt mycket ligger kvar "på förhandlingsbordet" och att hans stora gest fått motsatt effekt än den han avsett? Min förutsägelse: med en frustration och ilska som skulle kunna göra honom förbannad på erkännandet av Jerusalem och på Israel; det skulle även kunna förmå denna temperamentsfulla och spontana person att upphäva erkännandet.
Det andra problemet: Trump har för avsikt att avkräva Israel ett ospecificerat pris för erkännandet, han har konstaterat att "Israel kommer att betala för det" och de "skulle ha fått betala ännu mer". För tillfället, med Palestinska Myndigheten (PA) bojkottande amerikansk medling och personliga förolämpningar mot Trump, har de fått anstånd med att betala priset. Men den amerikanska dörren står alltid öppen för palestinier och när de tar sitt förnuft till fånga väntar en fantastisk gåva på dem i Vita Huset. (Denna dynamik av att tillämpa en politik av quid pro quos från Israel förklarar varför jag i allmänhet föredrar lågintensiva spänningar mellan Washington och Jerusalem).
Det tredje problemet: Trump höll inte inne $65 miljoner av de planerade $125 miljonerna i delbetalning till UNRWA för att straffa en avskyvärd organisation för dess historia sedan 1949 av att uppmana palestinier till våld mot Israel, uppmuntra till våld mot judar, engagera sig i korruption och öka (istället för att minska) flyktingbefolkningen. Istället höll han inne pengarna för att pressa PA till att återuppta förhandlingarna med Israel. Som Trump skrev i ett Twittermeddelande: "om palestinierna inte längre är villiga att prata fred varför skall vi då fortsätta med dessa enorma framtida pengautbetalningar till dem"?
Så när PAs ledare Mahmoud Abbas kommer över sin utdragna tjurighet om Jerusalem och går med på "fredssamtal" väntar en uppsjö fördelar på honom: möjligheten av upphävning av erkännandet av Jerusalem, en fantastisk belöning, återupptagandet av och kanske även utökandet av amerikansk finansiering. När det sker kommer påven, kanslern, kronprinsen och New York Times att gratulera en entusiastisk Trump; och Israel kommer att finna sig ute i kylan.
Abbas har redan börjat dra sig tillbaka em aning från sitt teatraliska uppträdande vilket ändå endast är för intern konsumtion, det är till för att visa de radikaliserade palestinska politikerna att han är lika tuff, elak och lider av samma vanföreställningar som hans Hamas-rivaler. Han vet naturligtvis väldigt väl att USA är den enda makten som kan utöva påtryckningar på Israel att göra eftergifter. Så efter att en anständig tid har gått kommer Abbas ofrånkomligen att mumla ursäkter, överösa Trump med lovord, elda upp den palestinska horden företrädare, "tala fred" med Israel och slingra sig in i administrationens goda bok.
 Den 29 januari 2018 i Gaza City protesterade UNRWA anställda mot USAs beslut att skära ner finansieringen. |
När detta sker kommer den nuvarande amerikansk-israeliska smekmånaden sannolikt att krascha och brinna och ersättas av det vanliga trätandet där Washington vill att israelerna "tar chanser för fred" och "gör smärtsamma eftergifter" och de motstår dessa påtryckningar.
Jag har haft fel många gånger tidigare om Trump. Jag hoppas jag har fel denna gång också.
