WIEN – Något som aldrig tidigare hänt skedde i Österrike i december 2017 – och knappast någon utanför landet märkte det: För första gången i Västeuropa kom en regering som förespråkar en anti-invandrings och anti-islamiseringspolitik till makten.
 FPÖs och ÖVPs ledare Strache och Kurz. |
Regeringen består av två väldigt olika partier som tillsammans fick 58 procent av rösterna: det oerhört etablissemangsvänliga, milt konservativa österrikiska folkpartiet (Österreichische Volkspartei, ÖVP) och det populistiska, uppviglande Österrikes Frihetspartiet (Freiheitliche Partei Österreichs, FPÖ) som har sina rötter långt ut i det tyska (inte österrikiska) träskets nationalism.
Koalitionsöverenskommelsen mellan de två parterna är en kontrajihadists dröm. Den skiljer på islamism (som de kallar för politiska islam) och religionen islam, de stakar djärvt ut ny mark:
"Österrike garanterar trosfrihet och religionsfrihet men bekämpar politiska islam. Med politiska islam menar vi grupper och organisationer vars ideologiska grundval är islam och vilka strävar efter att förändra den grundläggande politiska och sociala ordningen genom att avvisa vår konstitution och genom att islamisera samhället. Politiska islam, som kan leda till radikalisering, antisemitism, våld och terrorism, har inte någon plats i vårt samhälle."
Avtalet kräver att detta program implementeras "från första dagen" med målet att förstärka "österrikiska värderingar, traditioner och kultur".
Som någon som ser invandring och islamisering (härefter I&I) som de viktigaste frågorna rörande Västs framtid reste jag till Wien för att med egna ögon se hur den hundra dagar gamla regeringens uppfyllde sina storslagna anti-islamistiska löften. När jag en vecka senare lämnade Wien var jag lika ovetande som när jag kom dit. Frågan har knappt kommit upp och lite har hittills ändrats. Faktum är att ingen jag pratade med visade något större intresse för frågan.
Istället upptäckte jag att det var en annan fråga som framkallade passion: det var FPÖs inkluderande i regeringen. Detta får också betydelse för hela Europa eftersom det sannolikt förebådar framtida dispyter över konservativa som lierar sig med populister i länder som Frankrike, Tyskland och Sverige. FPÖ har mycket gemensamt med sina europeiska motsvarigheter även om det (grundat 1956) är det äldsta sådant parti och unikt nog tre gånger tidigare stöttat eller varit med i regeringskoalitioner (1970–71, 1983–86, 2000–06).
De som är fientligt inställda till FPÖ betonar deras nazistiska ursprung, deras "politik av förbittring" och deras antivästerländska inställning. De som är vänligt inställda pekar på deras korrekta samhällskritik, deras positiva utveckling och den större faran med islamofascism.
Min bedömning: FPÖ för med sig realism, mod, extremism och excentricitet; de är långt ifrån bara ytterligare ett parti i mängden. Ledarskapets ansträngningar att ta sig an problem som antisemitism (besöka Yad vashem eller yrka på att flytta den österrikiska ambassaden till Jerusalem) har inte mottagits väl av fotfolket i partiet.
Men jag förespråkar att man arbetar tillsammans med FPÖ, inte marginaliserar det, av fyra anledningar.
 Arik Brauer talar i mars 2018 om Anschluss 1938. |
För det första, vid 80-årsdagen av den tyska annekteringen av Österrike sade den 89-årige judiske konstnären Arik Brauer (som personligen bevittnade Anschluss 1938) att han är mindre oroad över de idiotiska antisemitiska sångerna som sjungs av medlemmar i studentföreningar på universiteten (Burschenschaftern), vilka utgör ett litet hot mot judar, än han är för 25 miljoner araber som vill se honom "under jorden". Han har rätt.
För det andra, ett politiskt parti har inget DNA eller innersta väsen; det kan förändras och vara vad deras medlemmar gör av det. (Tänk bara på hur USAs Demokratiska parti ändrade sig i rasfrågan).
För det tredje så blir partier som fokuserar på I&I-krisen alltmer populära i hela Europa eftersom de representerar en viktig och växande åsikt. De kan inte viftas bort eller ignoreras.
För det fjärde spelar FPÖ och liknande partier en viktig roll när det gäller att sätta I&I frågorna i blickpunkt: utan dem ignorerar andra partier i princip I&I. Jag fick höra att den massiva invandringsvågen 2015 - 2016 genom Österrike innebär att en koalitionsöverenskommelse mellan de konservativa och socialdemokraterna (Sozialdemokratische Partei Österreichs, SPÖ), den tredje största aktören i österrikisk politik, skulle ha sett exakt likadan ut som den som beskrivs ovan. Men det stämmer inte alls. Vänsterpartier är inte endast i djup förnekelse utan de är ofta allierade med islamister. Österrikes konservativa parti anammade endast politiken rörande I&I för att hejda rösttappet till FPÖ; vidare så gav man I&I-portföljen till FPÖ i utbyte mot FPÖs samtycke till de ekonomiska frågorna vilka bekymrar dem mest.
Trots alla sina brister så är partier som fokuserar på invandring och islamisering viktiga för att Europa skall förbli del av den västerländska civilisationen. I&I är inte endast mer angeläget än nyfascism, utan den senare kan ganska lätt upphävas medan I&I leder till enorma, irreparabla och permanenta förändringar.
Tillägg 5 april 2018: Jag lärde mig en hel del i Wien som inte passar in i parametrarna för den korta artikeln ovan. Vissa tillägg:
Det förbryllar mig att FPÖ ligger långt före Västeuropas andra anti-I&I-partier vad beträffar att få tillgång till makt, deras islamiseringsproblem är inte speciellt akut. Österrikes muslimska befolkning utgörs till största delen av invandrare från Balkan och Turkiet vilka kulturellt sett är de mest europeiska muslimerna och därför de som har lättast att assimilera sig. Huvuddelen av klagomålen mot dem rör inte jihad, kvinnlig könsstympning eller Sharia utan dålig arbetsmoral. En (osannolik) förklaring jag fick till varför Österrike ligger i Europas framkant var "1683" en hänvisning till året för det Osmanska rikets andra belägring av Wien; att österrikarna vann den striden gör detta till en osannolik anledning; Österrikes muslimska befolkning utgör nästan 10 procent av landets 9 miljoner invånare och ökar snabbt. Skolor, sjukhus och pensionssystemet är tungt belastade samtidigt som sexualbrotten har mångdubblats.
När den turkiska invandringen började på 1960-talet var österrikarna endast vagt medvetna om att de var muslimer. Turkiet var en ärkesekulär stat som försökte integrera sig i Europa.
Jag hänvisade i artikeln till FPÖs "anti-västerländska inställning". Några närmare detaljer: De motsätter sig ekonomiska sanktioner mot Ryssland, undertecknade ett samarbetsavtal med Putins parti och stödde den ryska annekteringen av Krim. De stödjer också de serbiska anspråken på Bosnien, Serbiska republiken.
Anti I&I partier har konkurrerande mål som oundvikligen strider mot varandra: De vill (1) göra sina länder oattraktiva för invandring och (2) spendera pengar på medborgare snarare än invandrare; men de vill också (3) att invandrare integreras vilket kräver pengar för språkundervisning, yrkesutbildning, barnomsorg och mycket mer. FPÖ försöker gå en balansgång mellan dessa motsättningar genom att påpeka att asyl till sin natur är tillfällig, man vill att asylsökare inte skall integreras utan vara beredda att återvända hem.
SPÖ höll hemliga samtal med FPÖ före valet i oktober 2017 (i ett hus som tillhör Martin Schlaff, en rik judisk affärsman) och skulle ha kunnat bilda en koalition med dem om de hade vunnit valet. På vissa sätt har en socialdemokrat mer gemensamt med FPÖ än man har med det andra etablissemangspartiet ÖVP: båda är emot landets historiska monarki, den katolska kyrkan och båda har diffusa åsikter om kapitalism. Det som kallas den röd-blåa koalitionen kunde dock ha fått SPÖ att spricka eftersom att inte arbeta med FPÖ har varit ett av huvuddragen för deras valplattform under de senaste decennierna.
 Kurt Waldheim 2005. |
När det påpekas att andra partier också har nazistiska element (främst: Kurt Waldheim, som den amerikanska regeringen fann "deltog i den (nazi-sponsrade) förföljelsen" kandiderade framgångsrikt som ÖVPs kandidat till president i Österrike), får man intressant nog det simpla svaret: Ja men de försökte åtminstone dölja detta faktum, FPÖ försöker inte ens göra det.
Vissa specifika mål för regeringen som föreslagits av en ÖVP-parlamentariker för att sätta kött på benen på koalitionsöverenskommelsens gällande islamism:
- Insistera på att muslimer accepterar österrikiska värderingar.
- Insistera på yttrandefrihet om islam.
- Asylsökande som fått avslag skall återsändas till sina ursprungsländer.
- Förbättra lagen från 2015 som styr regeringens relationer med den islamiska religionen (ja det finns en sådan lag; mer förvånande är att det är en uppdaterad lag från 1912).
- Kräv transparens från den av staten erkända Islamische Glaubensgemeinschaft in Österreich (IGGiÖ) och från andra islamiska institutioner.
- Det österrikiska kvalitetsinstitutet bör ha huvudansvaret för Halalhandeln.
Jag lämnade landet utan en aning om huruvida den nya regeringen skulle vidta anti-I&I åtgärder eller inte, men ett flertal anti-islamistiska aktivister berättade för mig varför de tvivlar på det.
- ÖVP är högljudda om sin anti-I&I inställning men vill inte gå längre än det europeiska samförståndet. Det betyder mer av detsamma, inget dramatiskt framöver.
- Den nationella regeringen är omringad av den Europeiska unionen, byråkratin och rättsväsendet, som alla motsätter sig I&I åtgärder. En person jag talade med gick så långt som att kalla demokratin i Österrike för "en fars".
- Utöver dessa tre maktcentrum vill hela Etablissemanget vilket utgörs av de 6 (polis, politiker, press, präster, professorer och åklagare) inte ha några förändringar.
- Den österrikiske befolkningen är, trots dess otvetydiga röst för anti-invandringspolitik, inte fokuserad på denna fråga och pressar inte den nya regeringen till att göra något.
- De muslimer som inte passar in, framförallt tjetjener och afghaner, är relativt få.
- Jihadistiskt våld tenderar att sopas under mattan och ignoreras.
När det gäller den sista punkten kommer nu lite information om en attack nyligen som ådrog sig minimal uppmärksamhet, här med lite djupgående bakgrund för att illustrera Wiens turbulenta historiska karaktär:
År 1875 byggde en judisk handlare, Leon Mandl, en praktfull villa för sig själv och sin familj nära Wiens innerstad. En annan judisk köpman, margarinmagnaten Karl Blaimschein (1854–1933) köpte den av honom år 1900. År 1938 beslagtog nazisterna huset från familjen som flydde från landet. År 1945 hölls hemliga förhandlingar i detta hus för att bilda en österrikisk efterkrigsregering. Huset återbördades senare till familjen Blaimschein. År 1958 såldes huset till den iranska regeringen och har under sextio år varit residens för den iranska ambassadören till Österrike.
 Villa Blaimschein i Wien. |
Strax före midnatt den 11 mars attackerade en 26-årig muslim, född i Österrike, son till en egyptisk invandrarfamilj, Mohamed E. (det fullständiga efternamnet har inte offentliggjorts) en soldat som stod på vakt utanför den iranska ambassadörens residens, han hugg honom upprepade gånger. Soldaten överlevde tack vare sin stickskyddsväst och initialt försvarade han sig under den efterföljande striden på liv och död med pepparsprej; när detta visade sig vara otillräckligt sköt han Mohamed E. fyra gånger och dödade honom.
Vad låg bakom denna oprovocerade attack, vad var motivet? Efter den vanliga första förvirringen började en klar bild framträda. Mohamed E. studerade islam. Under hans värnpliktstid i den österrikiska armén hade han tillåtelse att ha skägg och be fem gånger om dagen. På Facebook följde han bland andra Salafi Pierre Vogel. Han pratade ständigt om Muhammed, den islamiska profeten. Dagen efter händelsen bekräftade polisen att Mohammed E. "helt klart sympatiserade med politiska islam". Trots alla dessa fakta så försäkrades jag för endast två veckor sedan om att Österrike inte har upplevt något jihadistiskt våld.
