En storskalig och allmänt uppmärksammad undersökning, "Omvändningen av européer till Högerns värderingar" antyder att Västeuropa rör sig i konservativ riktning. Men en närmare granskning av undersökningens data finner att så inte är fallet.
La Fondation pour l'innovation politique (eller Fondapol Foundation), vilka beskriver sig själva som en "liberal, progressiv och europeisk tankesmedja" intervjuade 7 603 personer i Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien mellan 20 januari och 10 februari 2021. I slående kontrast till historiska strömningar fann man att de unga är mer konservativa än de äldre, vilket tyder på att de rör sig i konservativ riktning som anges i titeln.
För att vara exakt så associerar sig 41 procent av de unga (definierade som åldrarna 18 – 34) med Högern liksom 38 procent av de äldre (50 år och äldre). På samma sätt säger 24 procent av de unga att de associera sig med Vänstern medan 30 procent av de äldre gör detta. Det är värt att notera att det inte är de som utför undersökningen som fastställer dessa termer utan det görs av de svarande själva. De statistiska skillnaderna är inte stora; men med tanke på att ungdomar i allmänhet blir mer konservativa med åldern och förutsatt att dessa fyra länder är typiska för Västeuropa som helhet tyder dessa uppgifter på att Högern i Västeuropa sannolikt kommer att stärka sin ledning över Vänstern.
Författaren av Fondapol-undersökningen, Victor Delage, förklarar att denna högervridning huvudsakligen beror på tre av de hetaste ämnena i Västeuropa: "fientlighet mot invandring, misstro mot islam och en preferens för ekonomisk liberalism".
En noggrann granskning av Fondapols uppgifter om de första av dessa två ämnen motsäger dock på ett anmärkningsvärt sätt Delages förklaring. För det första accepterar ungdomar invandrare i betydligt högre utsträckning än de äldre: endast 46 procent av 18 – 24-åringarna instämmer i "det är för många invandrare" i deras land medan i genomsnitt 60 procent av de äldre instämmer med det uttalandet. För det andra finner Fondapol att 44 procent av ungdomarna i Frankrike (man ställde endast den frågan där) håller med om att "islam utgör ett hot mot landet", medan 72 procent av de äldre instämmer med det uttalandet, en stor skillnad.
Om man antar att de franska siffrorna även gäller för de andra tre länderna så tyder dessa siffror på något som verkar vara en motsägelse: samtidigt som de unga identifierar sig med Högern så är de också mindre oroliga för invandring och islam, inställningar som allmänt associeras med Högern. Hur är det möjligt för dem att vara mer högervridna än de äldre samtidigt som de är mindre oroliga för de högprioriterade frågorna invandring och islam?
Fyra falska konservativa premiärministrar i en båt i juni 2014 (från vänster): Storbritanniens David Cameron, Tysklands Angela Merkel, Sveriges Fredrik Reinfeldt och Nederländernas Mark Rutte. |
Man behöver bara titta på de partier och ledare som associeras med Högern i Västeuropa för att se lösningen på gåtan. Ledda av Angela Merkel i Tyskland, den respektabla högerns dominerande röst, har de som gick i hennes ledband i Storbritannien (dvs. David Cameron), Nederländerna (Mark Rutte), Frankrike (Nicolas Sarkozy), Spanien (Mariano Rajoy), Sverige ((Fredrik Reinfeldt) och på andra håll inga större problem med det nuvarande antal invandrare eller islams förenlighet med inhemska värderingar.
Horst Seehoffer, Tysklands inrikesminister. |
För att fokusera på Merkel: hon främjar tanken på Willkommenskultur, en kultur för att välkomna invandrare och antyder därigenom att utlänningar, oavsett var de kommer från eller vilken laglig status de har, har en legitim plats i Tyskland. I sitt svar till utrikesminister Horst Seehoffer som hävdade att "islam inte har någon plats Tyskland", insisterade Merkel på att "islam har en plats i Tyskland". Andra konservativa figurer har gjort liknande uttalanden.
Med andra ord så representerar "Högerns värderingar" som nämns i Fondapol-undersökningen endast en nedtonad version av hur en verklig konservativ tolkar frasen. Undersökningen fokuserar på ekonomi, i synnerhet på statens omfattning och roll. Det handlar knappast om traditionella värderingar, utbildning, individuellt ansvar, nationellt oberoende, fria marknader, en lag för alla, kärnfamiljen, straffande av brottslingar och yttrande- och religionsfrihet; än mindre handlar det om sådana kulturkrocksämnen som rasism, positiv särbehandling, inkomstskillnader, klimatförändring, cancelkultur, abort, samkönade äktenskap eller transsexualitet.
Det är endast bland de västeuropeiska politiska partier som anses vara "högerextremistiska" som man finner ens en tillstymmelse till sann konservatism. Dessa partier misskrediteras dock och förnedras vilket begränsar deras attraktionskraft samtidigt som de lockar till sig element i marginalen.
Från en större perspektiv vänder sig inte västeuropéer alls till "högerns värderingar" utan de distanserar sig än mer från dem. Fondapol har helt fel: förutom när det gäller det ekonomiska området är det Vänsterns värderingar som är förhärskande och växande, exakt som det verkar från utsidan.