"Jag är bättre på att bekämpa terror än vad George Bush har varit" säger senator Kerry de sista dagarna av presidentvalskampanjen när han återigen påminner väljarna om att huvudfrågan i detta val, precis som för ett år sedan, handlar om vem av kandidaterna som bäst skyddar amerikanarna från terrorism.
Liksom med så många andra ämnen handlar skillnaderna mellan Kerry och president Bush om karaktärsdrag där utmanaren ständigt ändrar uppfattning medan presidenten håller fast vid en åsikt.
Då och då anammar Kerry samma terminologi som Bush. I september 2004 talade han till exempel om kriget mot terror som varande "en lika monumental kamp som det Kalla kriget". När han är på det humöret förutspår han att resultatet "kommer att avgöra huruvida vi och våra barn lever i frihet eller i rädsla."
Vid andra tillfällen slår Kerry bort kriget och dess betydelse. Efter att han i januari 2004 erkänt att kriget mot terror är "tillfälligt militärt – och kommer så att förbli en lång tid framöver", beskrev han det som "först och främst en underrättelse- och polisoperation." Han har sedan dess åtskilliga gånger, inte minst i en intervju tidigare den här månaden, upprepat att konflikten inte egentligen är ett krig.
"Vi måste återgå till det stadiet där terrorister inte utgör mittpunkten i våra liv utan enbart upplevs som störande. Som tidigare polis vet jag att vi inte kommer att få ett slut på prostitution. Vi kommer aldrig att få slut på illegalt spel. Däremot kommer vi att kunna minska organiserad brottslighet till en nivå där det inte är på uppåtgående. Det hotar inte folks liv varje dag, det är något man fortsätter bekämpa, men det utgör inget hot mot grunden för vårt liv.
Som vanligt är Kerry inkonsekvent. Ena gången framställer han kriget mot terror som en världshistorisk händelse liknande det Kalla kriget och andra gånger som mindre betydelsefullt och jämförbart med prostitution och illegalt spel.
Bush däremot har alltsedan 11 september hela tiden pläderat för den djupare betydelsen av det som hände den dagen. Han har sedan dess pratat om "en långvarig ideologisk kamp" där totalitära grupper använder terror "som ett vapen för att skrämma fria människor." Han ser fiendens mål som inget minde än att förstöra Amerika. Bush är väldigt konsekvent – vissa anklagar honom till och med för att vara envis – och han bedömning är hela tiden att terrorism är den största utmaningen i vår tid.
Till svar på Kerrys terrorism-som-störande idé säger Bush otåligt att han "kunde inte vara mer oense" och säger vidare: "Vårt mål är inte att minska terrorn till en acceptabel nivå av störande. Vårt mål är att besegra terror genom att fortsätta vara offensiva, förgöra terrorister och sprida fri- och rättigheter runt världen." Enligt Bush har Kerry "fundamentalt missförstått kriget mot terror".
Andra i Kerrys lag visar också förakt för talet om krig. Richar Holbrooke, tippad som Demokraternas förmodade utrikesminister, säger att "Vi utkämpar inte ett krig mot terror i bokstavlig bemärkelse. Att prata om kriget mot terror är som att prata om 'kriget mot fattigdom.' Det är bara en metafor." På vilket Bush svarar, "Den som tror att vi kämpar mot en metafor förstår inte vilken fiende vi har att göra med och har ingen aning hur man vinner kriget och gör Amerika säkert."
Till slut handlar det också om personlig erfarenhet. På frågan om hur 9/11 har förändrat honom svarar Kerry att "det förändrade mig inte särskilt mycket." Till skillnad mot Bush som poängterar hur djuptgående den dagen förändrade hans syn på omvärlden och hans föresatser: "Jag lovade mig själv och andra att jag inte kommer att glömma vad som hände 11 september." Fred Barnes säger kortfattat "George W. Bush är en 12 september person. John Kerry är en 10 september person." De amerikanska väljarna kommer att bestämma sig nästa vecka för om de vill vrida tillbaka klockan till hur polisarbetet såg ut före 11 september eller om de vill fortsätta med hur det sett ut sedan dess.
Det är ett oerhört stort beslut för amerikanerna som visar huruvida de tar det islamistiska terrorhotet på allvar eller inte. Detta är också ett utlåtande som amerikanarna gör för hela den civiliserade världen. Det är därför som insatserna är så höga.
