Palestinsk lek med ord

Vi kan läsa att "premiärminister" Mahmoud Abbas ställer upp i valet på söndag för att efterträda Yasser Arafat som "president" i "Palestina."

Ursäkta mig, men enligt Encyclopedia Britannica betyder ordet premiärminister "ledare för den verkställande delen av regeringen i länder med ett parlamentariskt system". Trots tiotusentals hänvisningar till Abbas som premiärminister passar han inte på något enda sätt in på den beskrivningen.

Dessutom är det ju också så att det inte finns något land som heter Palestina. På arabiska kartor står visserligen det namnet istället för Israel och FN erkänner dess existens. Så gör också vissa telefonbolag, exempelvis Franska Bouygues Telecom och Bell Canada. Trots detta finns det inget sådant ställe.

Man kan avfärda användandet av dessa termer som symptom på samma orealistiska tankesätt som har underminerat de Palestinsk-arabiska krigsansträngningarna sedan 1948. Men det främjar och stödjer den palestinska saken (ett artigt sätt att säga "förgörandet av Israel").

I en tid när slaget om den allmänna opinionen har blivit lika viktig som stridande soldaters insatser, har Palestina-araberna lyckats kapa de grundläggande parametrarna som definierar konflikten. Detta i sin tur har gett dem viktigt stöd bland politiker, ledarskribenter, akademiker, gatudemonstranter och lobbyister. Det är alla dessa hjälporganisationer som håller den palestinska ansträngningen vid liv.

I synnerhet när det gäller en tvist som har hållit på i många år och där situationen på marken i stort sett är oförändrad, har den allmänna opinionen stor betydelse. Detta beror på att ord reflekterar idéer – och idéer motiverar människor. Vapen i sig är inaktiva; idéer inspirerar dock människor till att ta till vapen eller offra sina liv. Mjukvara driver på hårdvaran.

När det gäller den grundläggande geografiska nomenklaturen vinner Israel. Landet heter på engelska Israel, inte sionistiska enheten. Huvudstaden heter Jerusalem, inte Al-Quds. På samma sätt är Tempelberget och Västra Muren betydligt vanligare än Al-Haram ash-Sharif eller Al-Buraq. Separationsbarriären benämns allt oftare säkerhetsbarriär (den håller palestinska självmordsbombare borta) istället för ur separationsmur (vilket påminner om det delade Berlin).

På andra sätt är det dock Palestina-arabernas vokabulär som dominerar språkbruket och på så sätt hjälper dem att vinna slaget om den allmänna opinionen.

• Kollaboratör betyder någon som "förrädiskt samarbetar" och får en att tänka på de franska och norska kollaboratörerna som förrådde sina länder till nazisterna. Ändå är det denna benämning (hellre än informatör, mullvad eller agent) som allmänt används för att beskriva de Palestina-araber som förser Israel med information.

• Flykting-status används i vanliga fall för att beskriva någon som "på grund av en välgrundad rädsla för att bli förföljd… befinner sig utanför det land han är medborgare i", men den används inte till att beskriva den personens ättlingar. I fallet med palestinierna är det emellertid så att barn, barnbarn och barnbarnsbarn till flyktingar också anses berättigade till flyktingstatus. En demograf beräknar att mer än 95% av de så kallade Palestina-arabiska flyktingarna aldrig har flytt från någonstans. Trots detta fortsätter man att använda den benämningen och antyder därmed att miljoner Palestina-araber har rätt att flytta till Israel.

• En bosättning definieras som ett litet samhälle i en ny region. Trots att vissa judiska städer på Västbanken och i Gaza har en befolkning på tiotusentals människor och har funnits i närmare 40 år så är det ordet bosättning med den antydan till kolonialism som ligger i det ordet, som har blivit den allmänna benämningen.

• Ockuperad mark antyder att en palestinsk stat existerade 1967 när Israel erövrade Västbanken och Gaza. Så var inte fallet, vilket gör att dessa områden juridiskt är omtvistade områden, inte ockuperade.

• Våldsspiral, en benämning President George W. Bush har anammat ("våldsspiralen måste stoppas för att fredsprocessen….kan börja") antyder att det moraliskt inte är någon skillnad på dödandet av israeliska civila och dödandet av Palestina-arabiska terrorister. Man blandar ihop pyromanen med brandstationen.

• Fredslägret i Israel – en benämning som Lenin använde – beskriver de som politiskt står till vänster och som tror att enda sättet att få slut på palestinsk aggression är genom att blidka den dödliga fienden. De som föredrar andra förhållningssätt (såsom avskräckning) utgör då "krigslägret". Faktum är att alla israeler tillhör "fredslägret" eftersom de alla vill bli av med konflikten; ingen av dem strävar efter att döda Palestina-araber, ockupera Kairo eller förgöra Syrien.

Araberna ligger kanske efter Israel när det gäller per capita inkomst och avancerad vapen och vapensystem, men när det gäller semantikens slagfält leder de stort. Vem hade för ett sekel sedan kunnat föreställa sig att judarna skulle vara bättre soldater och araberna mer slipade propagandister?