Skulle USA:s regering välkomna Al-Qaeda kandidater i det amerikanska valet om Al-Qaeda avsäger sig terrorism? Skulle Hitler ha kunnat bli accepterad som Tysklands kansler om nazisterna hade fördömt våld? Inte särskilt troligt eftersom såväl för Al-Qaeda som för nazisterna är det målet som är det viktiga, inte medlen.
På samma sätt är varken Hizbollah eller Hamas acceptabla eftersom deras mål är oacceptabla. Dessa organisationer är viktiga beståndsdelar i den islamiströrelse som har som främsta mål att skapa ett globalt totalitärt styrelseskick liknande de som redan finns i Iran och Sudan och som fanns i Afghanistan under Talibanstyret. De ser sig själva som del av en kosmisk strid mellan muslimer och västvärlden där vinnaren styr världen.
I Washington försöker man vara konsekvent i sina försök att driva på genomförandet av demokrati, och man föredrar därför att ignorera dessa mål. Istället stödjer man både Hizbollah och Hamas i deras politiska uppbyggnad i avvaktan på att de genomför några smärre ändringar.
Dessa signaler började förra veckan när President Bush uttalade sig och sade att fastän den libanesiska gruppen Hizbollah är "en terroristorganisation" hoppas han att den kommer att ändra sig "genom att lägga ner vapnen och inte hota freden". Vita husets talesman Scott McClellan fortsatte därefter med att vidareutveckla denna kommentar genom att klargöra de två alternativen: "Organisationer som Hizbollah måste välja: antingen är man en terroristorganisation eller så är man en politisk organisation". En dag senare förklarade Bush själv utförligare vad han menade genom att presentera politiska val som en metod för att ändra terroriststämpeln:
"Jag gillar tanken på att människor ställer upp i val. Det blir en positiv inverkan när man ställer upp som kandidat i val. Det kanske finns några som ställer upp i val med vallöftet 'rösta på mig jag ser fram emot att spränga sönder Amerika'. Jag vet inte. Men jag tror inte det. Jag tror att de människor som i allmänhet ställer upp som kandidater säger 'rösta på mig, jag ser fram emot att se till att få bort hålen i vägbanan', eller 'jag ser fram emot att se till att ni har mat på bordet'."
Också den palestinska organisationen Hamas skulle enligt Rice kunna utvecklas i rätt riktning när den väl går med i den demokratiska processen:
"När människor väljs börjar de också tänka på dem som röstat på dem och de börja oroa sig för andra saker än om deras retorik mot Israel hörs. De börjar oroa sig för om väljarnas barn har en bra skola att gå till eller att vägarna blir bättre, att livet i allmänhet blir bättre, att människorna ser att saker och ting håller på och förändras."
Rent teoretiskt skulle det innebära att tanken på att ställa upp i val – med inriktning på mycket vardagliga saker som att laga hål i vägbanan och tillhandahålla bra skolor – skulle locka Hizbollah och Hamas. Jag är skeptisk.
Historiskt sett finns det inget som stödjer denna optimism. När totalitära politiker vinner makt genom demokratiska val lagar de hål i vägbanan och förbättrar skolor – men enbart som redskap för att förändra deras land i enlighet med deras egna utopiska visioner. Denna generalisering syns tydligast i historiska fall (Adolf Hitler i Tyskland, efter 1933, Salvador Allende i Chile, efter 1970) men det verkar också stämma för de nuvarande (Khaled Zia i Bangladesh, sedan 2001, Recep Tayyip Erdodan i Turkiet, sedan 2002).
Dessutom handlar det också om deras odemokratiska uppsåt. År 1935 klargjorde Josef Goebbels att nazisterna använde sig av demokratiska metoder "enbart" för att få makten. Dåvarande Assisterande Mellanösternsekreteraren Edward Djerejian sade 1992 på tal om islamister, "Vi tror på principen 'en person, en röst', men vi stödjer inte 'en person, en röst, en gång'." Det Iran som Khomeini skapade visar på att islamisterna manipulerar val för att kunna hålla sig fast vid makten.
Washington bör fatta ett principbeslut som innebär att man exkluderar från den demokratiska processen inte bara terrorister utan också diktatorer som använder systemet för att skaffa sig makt, och sedan behåller den. Det räcker inte för islamistorganisationer att lova avstå från våld; eftersom de är oåterkalleliga autokrater måste de utestängas från politiska val.
I en känd reservation från Högsta Domstolen år 1949 pläderade den framstående domaren Robert H Jackson för att man skulle arrestera den uppviglande nynazisten i Chicago. Domarens argument var att om man underlät att göra så "skulle man förvandla den konstitutionella Bill of rights till en självmordspakt". Samma nödvändiga självbevarelse bör också tillämpas på internationell politik.
Även om Hizbollah och Hamas lovar att ändra sig så bör inte Amerika – eller för den delen Israel och övriga västvärlden – betrakta dem som legitima politiska partier.
