Översättning: Mi Grandin
Islamiska skolor representerar kanske det minst kända området av muslimskt institutionellt liv i USA då de till stor del agerar utanför rampljuset, men verkar där med många tecken som pekar på en pågående radikaliseringsprocess. När en reporter får ett sällsynt tillfälle att intervjua fakulteten och studenterna, särskilt med en fotograf i släptåg, är detta en synnerligen viktig möjlighet att ta vara på.
Marguerite Michaels från Time Magazine fick "ett ovanligt stor grad av tillträde" till det inre i the Universal School i Bridgeview, Illinois, 16 amerikanska miles sydväst om Chicagos innerstad, med 638 studenter från lekskolestadiet upp till 12:e klass. Michaels skrev ner sina intryck i "The Model School, Islamic Style" och Robert A Davis tog några mycket slående bilder.
Tyvärr visade det sig att Michaels inte hade den blekaste aning om denna skolas verkliga natur. Hon porträtterar den som en institution med moderat prägel, men den information hon själv bistår med pekar på att the Universal School i själva verket är en skola med syfte att överföra en extrem version av Islam.
Några exempel rörande sexualitet:
-
"Flyktig konversation mellan pojkar och flickor uppmuntras inte på något sätt, tvärtom." rapporterar hon. "De får inte umgås med varandra" och den kommunikation de kan ägna sig åt begränsas till skrivna meddelanden.
-
"Äldre flickor måste bära hijab (ljusblå för mellanstadieeleverna, grå eller vit för de äldre) och vadlång marinblå överdel som påminner om en regnkappa." Det förvånande fotografiet av åtta övertäckta flickor spelandes basketboll för tankarna till de kvinnliga islamistiska revolutionärerna som revolterade mot Shahen av Iran i slutet av 1970-talet. Studenterna inser hur stötande deras mundering kan te sig för många amerikaner; en student, Gulrana Syed, beskriver hur det "liksom är omöjligt att smälta in i mängden när du bär huvudduk."
-
När en äldre högstadieelev, Ali Fadhli, berättar om sina "problem" med amerikaner utanför skolmiljön menar han mestadels de sexuella frestelser han utsätts för. Denne 18-årige yngling kommer sannolikt att ha svårigheter att anpassa sig till det vardagliga livet i det amerikanska samhället; han kan rentav bli isolerad och kanske till och med, med våld, rata samhället omkring honom.
Andra attityder rör muslimernas plats i samhället i USA:
-
Fram till den 11 september, berättar Safaa Zarzour, vice ordförande i skolstyrelsen och tidigare rektor, upplevde muslimer liksom övriga immigrantgrupper "lite diskriminering". Sedan 11 september dock "tror inte människor att det finns några goda muslimer." En familj från skolan flydde faktiskt från landet efter 11 september och begav sig till Förenade Arabemiraten och uppgav sig inte känna sig "välkomna i USA som muslimer." Denna belägringsmentalitet befrämjar den islamistiska agendan vad gäller missnöjesanledningar och krav på särskilda privilegier.
-
Detta gäller även en kommentar av skolans rektor, Farhat Siddiqui - "Vi talar om för barnen att de är amerikaner. Men möjligheternas dörrar är stängda för dem sedan 11 september. Vad är lösenordet för att öppna dem?" Detta är dock nonsens då allt pekar på att muslimskt liv blomstrar socioekonomiskt i USA, och detta gäller inte i mindre utsträckning efter 11 september än före detta datum.
-
Skolan som citeras ovan tror hävdar också att "Amerika" ser muslimer som "den nye fienden." En student vid namn Ryan Ahmad observerar att "amerikaner verkar ha mer roligt. Muslimer som försöker vara amerikanska vet inte hur de ska bete sig. Kulturerna är så olika." Att betrakta amerikaner och muslimer, eller rättare sagt, icke-muslimer och muslimer, som separata folkgrupper är en viktig komponent i det islamistiska projektet.
Övernitiskhet vad gäller utrikespolitik kompletterar bilden:
-
"De är besatta av utrikespolitik," säger Steve Landek, borgmästare i Bridgeview. "Jag kommer för att tala med dem om förbättrade trottoarer, och de vill veta hur man tar sig in i politiken och blir vald till kongressen för att de på så vis ska kunna förändra Amerikas Israel-politik."
-
En 15-åring som fick i uppdrag att skriva om sin version av Den Amerikanska Drömmen, skrev att territorierna under israelisk kontroll skulle återlämnas till palestinierna och "judarna skulle få lida."
Jag avslutar Marguerite Michaels artikel dubbelt förfärad. Först på grund av att en veteranjournalist vid Time inte med egna ögon kan se hur fylld denna amerikansk madras är av fjärmande och fördömande, dess självpåtagna överlägsenhet och den isolation som verkar för att nära det islamistiska sinnelaget. För det andra på grund av att detta "föredöme" till skola i tysthet lika väl som öppet spottar ur sig studenter med hopp om att dessa kommer att skapa Amerikas Förenta Islamistiska Stater.
