Visste ni att jag var inblandad i de danska skämtteckningarna av Muhammed?
Inte? Det visste inte jag heller förrän jag i början på februari fick reda på det genom en webbsida där konspirationsteorier tävlar om att överträffa varandra. För ordningens skull börjar jag med fakta i ämnet och sedan fortsätter jag med konspirationsteorin.
Vad som verkligen hände är följande: Flemming Rose, kulturredaktör för den danska dagstidningen Jyllands-Posten skickade mig e-post den 29 september 2004, där han presenterade sig själv och bad att få göra en intervju med mig under hans resa i USA. Jag sade ja till intervjun och Rose kom till mitt kontor i Philadelphia den 25 oktober och där tillbringade han en halvtimme med att ställa frågor till mig. Hans artikel om mig "Truslen fra islamismen" (Hotet från islamism), publicerades den 29 oktober. Det är ett journalistiskt standardverk där Rose tillhandahåller några biografiska data om mig och där jag förklarar min syn på radikala islam.
Efter det mötet hade jag inga fler kontakter med Rose. För att var mera exakt: vi har varken träffats, pratats vid eller skrivit till varandra. Det var genom tidningar som jag nästan ett år efter vårt möte fick vetskap om hans beslut att beställa och publicera skämtteckningarna.
Detta är den tråkiga verkligheten – en rutinintervju och ingenting annat. Den mer spännande konspirationsteorin började när en antisemitisk författare i periferin vid namn Christopher Bollyn publicerade en analys den 3 februari i år som tillkännagav att "Rose reste till Philadelphia i oktober 2004 för att träffa Daniel Pipes. …Rose skrev sedan en positiv artikel om Pipes."
Två dagar senare omvandlade Bollyn detta till en genomarbetad konspirationsteori: "Den antimuslimska skämtteckningsskandalen håller helt klart på att bli en viktig ingrediens i den sionistiska neo-konservativa 'sammandrabbningen mellan civilisationer', den artificiellt konstruerade kampen som går ut på att hetsa den kristna västvärlden mot de islamiska länderna och dess folk. Vi vet att Flemming Rose är en kollega till, och associerad med samma grupp som, den sionistiska neokonservative Daniel Pipes. Han har besökt Pipes i Philadelphia och skrivit en positiv biografisk artikel."
Notera Bollyns tre antaganden i denna berättelse: att Rose är min "kollega och associerade," att han och jag tillsammans med vilje provocerade muslimer och att vi är del av en större konspiration för att försämra relationerna mellan kristna och muslimer. Sådana vilda antaganden är vanliga för Bollyn. Vad beträffar 11 september 2001 till exempel så är han övertygad om att president Bush och mediemagnaten Rupert Murdoch kände till planerna i förväg, att Mossad spelade en nyckelroll den dagen, att United Airlines flight 175 inte flögs in i det södra tornet i World Trade Center, och att tornen förstördes av antingen ett israelisk-amerikanskt laserstrålevapen eller av en massiv underjordisk explosion.
Bollyns teori som sammanlänkade mig med en sammandrabbning av civilisationer fick fart inom loppet av några dagar. Vänsteranhängare och islamistiska författare beskrev Rose som min "nära associerade", "lärjunge", och "skyddsling" och internet surrade med skvaller om min del i en "neokonservativ konspiration". Till och med vanliga människor tillägnade sig dessa idéer. En ledande arabisk dagstidning, Al-Hayat, spekulerade den 10 februari om "klubben för inbördes beundran" mellan Rose och mig. PLOs representant i Washington, Afif Safieh, sade den 12 februari till CNNs Wolf Blitzer att Flemming Rose "är en supporter och beundrare" av mig.
Den belgiska veckotidningen Knack som har storspridning, kallade mig för "de neokonservativas ideolog" (vilket är en nyhet för William Kristol) och anklagade Rose, mig och andra för anstiftan till "medveten neokonservativ provokation".
Jag såg på spridandet av denna fantastiska berättelse med förvåning och oro. Som författare av två böcker och många artiklar om konspirationsteorier har jag intensivt studerat dessa missriktade försök att förstå verkligheten. Denna gång hade jag det tveksamma privilegiet att göra så från insidan. Som svar erinrade jag mig två rekommendationer från min av CIA beställda rapport 1992, vilken föreslog olika sätt för den amerikanska regeringen att hantera konspirationsteorier.
Förneka giltigheten av konspirationsteorier: Jag följde mitt egna råd och publicerade en rättelse på min webbsida, jag diskuterade ämnet på Al-Jazeera TV och skriver om ämnet här.
Förvänta elakartad tolkning: I dagens illvilliga och vulgära politiska samtal måste offentliga personer förvänta sig att deras handlingar, oavsett hur små och oskyldiga de är, på måfå kan tas ur sitt sammanhang och användas till anklagelsen att vara del av en storslagen konspiration. Man kan inte förhindra detta men skadan kan minimeras genom ordentlig dokumentation (e-post, ljudinspelningar, fotografier) och genom att använda dessa för att bemöta felaktigheter.
