Bushadministrationens försök att bekämpa terrorism kan verka tuffa, men innanför domstolsbyggnaderna går de upp i rök, där stöds konsekvent inte amerikanska terroroffer utan utländska terrorister.
Ta till exempel en stämning som lämnades in efter en självmordsbombning i Jerusalem i september 1997. Hamas tog på sig skulden för fem döda och 192 skadade, inklusive ett flertal amerikaner. Med hänvisning till att den Islamiska republiken Iran hade finansierat Hamas lämnade fem skadade amerikanska studenter in en stämningsansökan och krävde skadestånd.
Sakkunniga vittnen visade under en fyra dagar lång rättegång på den iranska regimens skuld, vilket ledde till att domare Ricardo M. Urbina, med stöd av Flatow-tillägget, dömde den iranska regeringen och dess revolutionsgarde att betala $251 miljoner i skadeståndsersättning.
Målsägarna sökte efter iranska tillgångar att beslagta i USA. Detta skedde i enlighet med den föga kända sektion, 201a i Terrorism Risk Insurance Act (försäkringslagen från 2002) som behandlar risken för terrorism där det står att "Oaktat andra lagar … i alla fall där en person erhållit ett domstolsutslag mot en terroristmotpart mot vilken man har anspråk grundat på en terrorhandling … terroristmotpartens spärrade tillgångar … skall verkställas".
Att hitta iranska tillgångar visade sig inte vara någon lätt uppgift eftersom det mesta hade dragits tillbaka av de iranska myndigheterna efter gisslandramat på den amerikanska ambassaden 1979-81. Därför kom offrens huvudadvokat, David Strachman från Providence, R.I. med några kreativa tillvägagångssätt, till exempel att stoppa det förestående återlämnandet av de urgamla iranska lertavlor som varit utlånade till universitetet i Chicago i 70 år.
Strachman hittade endast en större depå med pengar tillhörande den iranska regeringen: cirka $150 000 hos Bank of New York på ett konto tillhörande Bank Melli, Irans största bank och ett helägt dotterbolag till regimen. När dock målsägarna begärde att få dessa tillgångar så begärde Bank of New York att få ett juridiskt beslut om vad som skulle ske med Bank Mellis tillgångar.
Offrens ansträngningar i detta fall kan verka lätta med tanke på att den amerikanska regeringen (1) anser Bank Melli vara ett "helägt dotterbolag" till den iranska regeringen och (2) anser den regeringen vara en "terroristmotpart".
Men icke; USA:s justitiedepartement "gick in i detta mål som amicus curiae till stöd för Bank Melli". Man gjorde detta, förklarade en talesman för Finansdepartementet, "för att se till att det blev en korrekt tolkning" av den amerikanska bestämmelsen. Deras amicus-summering verkar ha haft ett påtagligt inflytande på rättegångsdomaren Denise Cote, som antog Bank Mellis och Justitiedepartementets förslag i dess helhet och i mars 2006 avkunnade en dom som inte tillät att tillgångarna tilldelades offren. De senare överklagade till apelldomstolen men även de ställde sig på Justitiedepartementets sida och avvisade målet i april 2007.
När tillgångarna nu var säkrade flyttade Bank Melli dem omedelbart från Bank of New York och förde dem bortom USA:s jurisdiktion.
Historien slutar inte där. Den 25 oktober meddelade USA:s Utrikesdepartement att Bank Melli hädanefter kommer att vara utestängt från USA:s finansiella system eftersom de "tillhandahåller bankservice till enheter som är involverade i Irans kärnkrafts- och raketprogram" genom att underlätta "åtskilliga inköp av känsliga material". Dessutom upptäckte man att Bank Melli "användes för att skicka åtminstone $100 miljoner" till Irans terroristgrupper, inklusive de som har tränat de Hamasmedlemmar som genomförde självmordsbombningen i Jerusalem 1997.
Denna inkompetenta kränkning – att Washington först hjälper Bank Melli och sedan sanktionerar den – ingår i ett större mönster där federala agenter i domstol försvarar terrorister.
- Justitiedepartementet försökte skydda Teheran från krav från offren från Universitetet i Chicago fallet.
- Man motsatte sig konfiskeringen av endast $10 000 av iranska tillgångar vilka tillerkänts en offerfamilj från 1997; och när familjen vann i tingsrätten överklagade man domen.
- Man lade sig i fallet Ungar v. Hamas för att förhindra att $5 miljoner som tillhörde det Heliga Landets Stiftelse, en organisation i Texas som åtalats för att vara en fasad för Hamas, konfiskerades och gavs till de föräldralösa offren.
- I fallet Ungar v. PLO och PA räddade Utrikesdepartementet den Palestinska Befrielserörelsen när Ungars försökte genomdriva inkasserandet av sitt tillerkända skadestånd på $116 miljoner mot en PLO-ägd kontorsbyggnad på Manhattan.
Är inte någonting väldigt fel när den amerikanska regeringen konsekvent tar ställning för terrorister och, enligt Strachman, "inte en enda gång hjälpt terroroffren att få vad domslutet ger dem rätt till"? Man kan bara hoppas att det inte kommer att krävas en ny terrorkatastrof för att fä rätsida på dessa omdömeslösa politikiska riktlinjer.
