När den muslimska TV-kanalen "Bridges TV" år 2004 började sända från en ort nära Buffalo, New York, så stödde utrikesminister Colin Powells medieassistent Stuart Holliday dem entusiastiskt: "Jag lovprisar ert sätt att visa intresse för att befrämja förståelse och tolerans". Och så fortsatte det; Bridges TV fick också en euforisk mediebevakning, okritisk akademisk reaktion och välsignelser från stora sporthjältar som Muhammed Ali och Hakeem Olajuwan.
 Redan från början var dock Bridges TV en lögn. |
Ideologiskt var Bridges TV en bluff, de låtsades vara moderata men var i själva verket inget annat än ytterligare en medlem av "Wahhabilobbyn". Godkänd av några av de värsta islamistiska funktionärerna i landet (Nihad Awad, Ibrahim Hooper, Iqbal Yunus, Louay Safi), det var en extremistisk varg förklädd i moderata fårakläder.
Ekonomiskt marknadsförde Bridges TV sig själva till investerare genom att påstå att deras målgrupp utgjordes av en inbillad befolkning på mellan 7 och 7.4 miljoner amerikanska muslimer vilket är 2-3 gånger fler än det faktiska antalet, vilket gjorde TV stationen ekonomiskt olönsam från dag ett.
Och slutligen, Bridges TV låtsades vara baserad på vad kritikern Zuhdi Jasser kallar den "offentliga äktenskapliga relationen" av stationens första par; Muzzammil ("Mo") Hassan berättade stolt hur hans fru Aasiya Z. Hassan sporrade honom att skapa Bridges TV. Han var den hårt arbetande grundaren som ansvarade för finanserna och marknadsföringen; hon uttryckte, som stationens programansvariga, sin hängivenhet till islams ideal och kultur.
Faktum är att enligt Aasiyas skilsmässoadvokat hade paret "fysiska konfrontationer av och till" under deras åtta år långa äktenskap och dessa intensifierades nyligen så till den grad att Muzzammil uttalade dödshot. Salma Zubair som säger att hon är Aasiyas syster skriver att Aasiya "levde med rädsla under de åtta år hon var gift".
Aasiya påbörjade skilsmässoprocessen på grund av "grym och omänsklig behandling". Hon fick den 6 februari igenom ett besöksförbud för att tvinga ut Muzzammil från deras gemensamma hus, vilket gjorde honom ursinnig; enligt den lokale polischefen "kom Muzzammil tillbaka till bostaden och bultade på dörrar och slog sönder ett fönster".
 Muzzammil S. och Aasiya Z. Hassan under gladare dagar. |
En pålitlig källa har informerat mig om – och detta är breaking news – att polisen upptäckte att Muzzammil gång på gång sagt till sin fru att hon inte hade någon rätt under islamsk lag att skilja sig från honom. De citerar honom också och säger att han sagt att eftersom Aasiya är halshuggen kan hon inte komma till paradiset.
Muzzammils försvarsadvokat säger att hans klient kommer att förklara sig icke skyldig, förmodligen på grund av sinnesrubbning
En stor strid om hur man skall tolka detta brott ligger framför oss, huruvida det var våld i hemmet eller hedersmord. Supna Zaidi från Islamist Watch definierar det senare som "mördandet av en flicka eller kvinna som påstås ha begått en handling som skämt ut och generat hennes familj". Hur främmande detta tankesätt än är för västvärlden så är detta motiv det allra viktigaste i traditionellt muslimskt liv.
I en artikel i Middle East Quarterly med rubriken "Är hedersmord inget annat än våld i hemmet?" listar den feministiske teoretikern Phyllis Chesler åtta olikheter mellan dessa två begrepp, inklusive identiteten av förövarna och offren, omständigheterna runt morden, graden av omotiverat våld, mördarens sinnestillstånd samt familjens reaktion.
Var Aasiyas död ett passionsbrott eller dog hon för att återställa familjens rykte? Var våldet allmänt eller var det specifikt muslimskt? Den Islamiska Föreningen i Nordamerika anser att det handlar om våld i hemmet medan den Nationella Organisationen för Kvinnor, New Yorkavdelningen, anser det vara ett hedersmord.
Brottet hos Bridges TV passar inte in på någon av dessa vilket tyder på att vi behöver mer information för att exakt kunna bestämma vad det handlar om. Men eftersom den politiska korrekta falangen oundvikligen anstränger sig för att inte lägga islamiska dimensioner på mordet måste familjeryktesmotivet hållas levande. Nu räcker det med trevligt bedrägeri – det är på tiden att säga några hårda sanningar om Bridges TV.
