Äntligen har en officiell myndighet inom den amerikanska regeringen kommit ut och sagt vad som behöver sägas: att fienden är "Islamistisk terrorism… inte bara 'terrorism" någon allmän ondska." Elfte septemberkommittén förkunnar till och med i sin slutliga rapport att islamistisk terrorism är det "katastrofala hotet" mot Amerika.
Som Thomas Donnelly poängterar i The New York Sun, så har kommittén kallat fienden "för dess verkliga namn, något som politiskt korrekta amerikaner har haft svårt att göra".
Varför är det viktigt att den islamistiska dimensionen av terrorism måste specificeras? Enkelt: precis som en läkare måste identifiera en sjukdom för att behandla den, så måste en strateg namnge en fiende för att kunna besegra den. Det stora misslyckandet i den amerikanska krigsinsatsen sedan september 2001 har varit oviljan att namnge fienden. Så länge som den intetsägande, förskönande och felaktiga termen "krig mot terror" förblir den officiella terminologin, så kommer kriget inte att vinnas.
Det är bättre att kalla det för ett "krig mot islamistisk terrorism." Ännu bättre vore det med "krig mot islamism", att se bortom terror till den totalitära ideologin som ligger bakom.
Värt att notera är att samma dag som elfte septemberrapporten publicerades, den 22 juli, använde Bush för första gången termen "islamska militanta" i ett tal, vilket förde honom närmare än någonsin att peka på det islamistiska hotet.
Rapporten från den Nationella kommittén om terroristattacker riktade mot USA (National Commission on Terrorist Attacks Upon the United States) är betydande på andra sätt också. Den skildrar en verklig bild av islamistiska åsikter och beskriver dessa åsikter som en "fientlighet mot oss och våra värderingar [som] är obegränsad." Lika användbar är beskrivningen av det islamistiska målet "att befria världen från religiös och politisk pluralism".
I motsats till de analytiker som längtansfullt avfärdar islamisterna som vore de några få fanatiker, så erkänner elfte septemberkommittén hur viktiga de verkligen är och noterar att Osama bin Ladens budskap "har lockat till aktivt stöd från tusentals missnöjda unga muslimer och har ett kraftfullt gensvar hos ett mycket större antal människor som inte aktivt stöder hans metoder". Det islamistiska synsättet representerar inte en kapning av islam, som det ofta felaktigt hävdas; snarare så kommer det från en "lång tradition av extrem intolerans" inom islam, en intolerans som har funnits i flera århundraden och som den senaste tiden associerats med Wahhabismen, det Muslimska Brödraskapet, och den egyptiske författaren Sayyid Qutb.
Kommittén gör sedan något som nästan aldrig tidigare förekommit inom amerikanska regeringskretsar: Det erbjuder ett mål för det pågående kriget, nämligen att isolera eller förstöra islamismen.
Och, efter nästan tre år, hur går kriget? Kommittén skiljer försiktigt på fiendens tvåfaldiga karaktär: "al Qaeda, ett statslöst nätverk av terrorister" och den "radikala ideologiska rörelsen i den islamska världen". De finner korrekt att den första har försvagats, men utgör fortfarande "ett allvarligt hot". Det andra är det mer oroväckande dock eftersom det fortfarande drar folk och "kommer att hota amerikaner och amerikanska intressen långt efter att Usama Bin Ladin och hans skara dödas eller tillfångatas". Amerikansk strategi måste därför vara att rasera Al Qaedas nätverk och segra över "ideologin som ger upphov till islamistisk terrorism". Med andra ord, "USA måste se till att besegra en ideologi, inte bara en grupp människor".
Att göra det här betyder inget mindre än att ändra på hur muslimer ser sig själva, något som Washington kan hjälpa till med men inte kan göra själv: "Tolerans, lag och rätt, politisk och ekonomisk öppenhet, givandet av fler möjligheter till kvinnor - dessa botemedel måste komma inifrån de muslimska samhällena. USA måste stöda sådana utvecklingar".
Självklart så kommer en sådan utveckling att "bekämpas våldsamt av islamistiska terroristorganisationer" och den här striden är huvudkampen, för den pågående konflikten är inte om civilisationer utan "inom en civilisation", och den civilisationen är den islamska. Per definition så är Washington en åskådare vid den här kampen. De "kan främja måttlighet men kan inte garantera att måttlighet får övertaget. Endast muslimer kan göra det".
Moderata muslimer som vill ha reformer, frihet, demokrati och möjligheter, fortsätter rapporten, måste "reflektera över sådana grundläggande frågor som konceptet av jihad, kvinnors ställning och icke-muslimska minoriteters position", och sedan måste de utveckla nya islamska tolkningar av dessa.
Elfte septemberkommittén har uppfyllt sitt uppdrag angående att tolka den nuvarande faran. Bushadministrationen borde nu utnyttja deras insikter och genomföra dem fort.
