En undersökning 2009 fann att skattebetalarna har investerat cirka $53 miljarder till hjälp och återuppbyggnad av Irak sedan 2003, eller omkring $9 miljarder årligen. Det mesta om inte allt är eller kommer att vara slöseri med pengar.
Trots detta så gör vi samma sak i Afghanistan, åtminstone i liten skala. "Marinkåren investerar i lokala afghanska projekt" står det som rubrik i New York Times och där kan man läsa om hur amerikanska soldater gör goda gärningar, det börjar med en anekdot från Bograbad, som beskrivs som en fattig afghansk by, om hur amerikanska soldater skänkte $1200 till ett nytt betonggolv och två fönster till en moské. (Bortsett från det meningslösa i denna gest hyser jag starka tvivel på att det är förenligt med konstitutionen, något jag utvecklar i "Den amerikanska regeringen bygger moskéer och koranskolor.")
 Amerikanska marinkårssoldater betalar för en ny bro över denna kanal. |
Till de ställen där det är möjligt sänder infanteriet istället in patruller för att med lokala män sluta avtal om utvecklingsarbete. Ambitionen är att använda sig av lokala arbetare för att bygga broar över kanaler, förstärka bevattningssystem, reparera vattenluckor eller små dammar och, i den viktigaste kampen mot talibanerna om inflytande, renovera moskéer.
Ansträngningen bygger på enkla premisser: när det gäller att bekämpa talibanerna kan pengar vara mer effektiva än vapen. "Vi försöker att köpa lite fred" sade Kapten Paul D. Stubbs, befälhavare för kompaniet W, första bataljonen, tredje marinkåren, som opererar i detta område… Allt som allt har kompaniet spenderat $50 000 på 20 projekt sedan tidigt i december 2009, samt förbundit sig för ytterligare $50 000. Man förväntar sig att spendera $200 000 på så många som 75 projekt till slutet på våren 2010.
