Bör vi tro på Rashad Hussain?

Rashad Hussain, Barack Obamas särskilde sändebud till Islamiska konferensorganisationen, har stött på problem: Han verkar vara en islamist. Bevisen består till största delen av ett offentligt uttalande han gjorde för sex år sedan, vilket Josh Gerstein skriver om i Politico.

Hussain, nu vice rådgivare till Vita Huset, citeras från 2004 då han fördömde åtalet mot en professor i Florida, Sami Al-Arian, som anklagades för att ha starka band till Palestinska islamiska jihad. Dagstidningen The Global Muslim Brotherhood Daily Report rapporterades dock i söndags att artikeln i Washington Report on Middle East Affairs, där Hussain citeras, sedermera censurerats på webben och att alla citat och andra hänvisningar till Hussain tagits bort. Förändringen verkar ha skett 2007 eller senare.

Enligt den ursprungliga artikeln så berättade Hussain för en paneldiskussion vid Muslimska studenters organisationers konferens 2004 att åtalet mot Al-Arian var ett i en serie "politiskt motiverade förföljelser". Enligt uppgift så hävdade Hussain också att Al-Arian "användes politiskt för att trycka ner meningsmotståndare".

Detta är naturligtvis inte sant: Sami Al-Arian hjälpte Palestinska islamiska jihad med terrorism och han sitter nu i fängelse i USA för sina handlingar.

Just nu hänger Hussains påståenden på trovärdigheten hos Washington Report on Middle East Affairs. Dess nyhetsredaktör Delinda Hanley förklarade att hans

citat togs bort därför att citaten som tillskrevs honom i verkligheten kom från Al-Arians dotter Laila Al-Arian som deltog i samma paneldiskussion. "Laila Al-Arian sade det som tillskrevs Rashad Hussain och en praktikant som deltog vid tillställningen och som skrev artikeln gjorde ett fel som korrigerades på vår webbsida genom att vi tog bort de två citaten helt och hållet", skrev Hanley i ett e-postmeddelande till POLITICO.

Men författaren till artikeln, Shereen Kandil, sade i tisdags att hon stod för allt hon skrev i originalartikeln. "När jag arbetade som reporter förstod jag hur viktigt det var att citera rätt person och att göra det exakt" skrev Kandil som svar på en e-postfråga från POLITICO där man frågade henne om möjligheten av en felcitering.

Som en person med egen erfarenhet av Washington Report on Middle East Affairs kraftigt felaktiga rapporterande skulle jag här vilja säga något.

I juli 2001 rapporterade tidningen om en paneldebatt i Lewis and Clark College i Oregon där jag deltog. Man tillskrev mig uttalandet att "palestinierna är ett sorgligt folk … och det förtjänar de att vara". Jag hade inte sagt detta och svarade omedelbart på artikeln. WRMEA (spydigt) publicerade min insändare i oktobernumret 2001 vari jag förnekade att jag hade gjort detta uttalande, jag sade att "jag tänker, talar eller skriver inte på detta sätt" och jag citerade från en artikel jag skrivit och som publicerades sex dagar efter paneldebatten där mina verkliga åsikter om palestinierna framfördes.

WRMEA, en tidning som är helt besatt av antisionism och som tror att Israels Mossad dödade Kennedy, störtade Nixon och övervägde att mörda George H W Bush, gillar uppenbarligen Hussain mer än mig så hans felciteringar togs så småningom bort medan mina, åtta år senare, fortfarande ligger kvar på deras hemsida och fortfarande används mot mig.

Detta bör nu dra uppmärksamheten från att WRMEA förlitar sig på amatörideologer för att "rapportera" om händelser för dem och publikationens brist på trovärdighet. I en tvist mellan Hussain och WRMEA är jag därför benägen att tro på den förre. (17 februari 2010)

Näraliggande ämnen:  Media, Militant islam, Muslimer i USA prenumerera gratis på daniel pipes svenska mejllista som utkommer varje vecka Denna text får återges eller vidarebefordras under förutsättning att den presenteras som en helhet med komplett information om författaren, datum för publicering, platsen för publicering samt original URL.