Den islamistiska ödeläggelsen som pågår i Timbuktu (inklusive Sidi Mahmoudous grav, han dog år 955, och dörrarna till Sidi Yahya-moskén från ca 1400) väcker en fråga: Vad är det med Islam som så ofta vänder deras egna anhängare emot deras egna arv? Beakta följande exempel:
 Dörrarna till Sidi Yahya-moskén, byggd ca 1400, som endast skulle öppnas vid tidens slut, är idag helt sönderslagna av islamister. |
- Förstörelsen av hinduiska tempel i Indien på medeltiden.
- Mamlukerna använde den stora Sfinxen i Egypten som måltavla och den Stora Pyramiden som ett stenbrott.
- Den turkiska förstörelsen av kyrkor i norra Cypern sedan 1974.
- Den saudiska förstörelsen av fornlämningar i Mecka sedan 1990-talet.
- Palestiniernas plundring av Josefs grav år 2000.
- Talibanernas förstörelse av Buddhastatyn i Bamiyan år 2001.
- Al-Qaedas bombning av synagogan i Ghriba i Tunisien år 2002.
- Skövlandet av irakiska museer, bibliotek och arkiv år 2003.
- Förstörelsen av ett historiskt malaysiskt hinduiskt tempel år 2006.
- Förstörelsen av L'Institut d'Égypte år 2011.
Dessutom så kan vissa av föresatserna att förstöra fornlämningar (Khomeini övervägde att jämna Persepolis med marken, en stormufti i Egypten förbjöd uppvisandet av statyer) fortfarande realiseras. (Å andra sidan verkar historien om muslimer som bränner ner Biblioteket i Alexandria vara uppdiktad).
Trots att dessa exempel inkluderar både icke-muslimska och muslimska artefakter så är motiven olika i de två fallen: eliminerandet av spår av otrogna fastställer Islams överhöghet medan eliminerandet av muslimska sådana fastställer Islamismens överhöghet. I båda fallen är motivet motbjudande och resultatet är, historiskt sett, tragiskt.
 Islamister i färd med att förstöra en flera hundra år gammal helgedom i Timbuktu. |
