En undersökning genomförd i sju länder med muslimsk majoritetsbefolkning (Tunisien, Egypten, Libanon, Turkiet, Saudiarabien, Irak och Pakistan) visar att i snitt 10 procent av de svarande föredrar att kvinnor bär antingen en niqab (#2) eller burka (#1) i det offentliga rummet. Sifforna för de enskilda länderna varierar stort, från 74 procents stöd för dessa två klädesplagg i Saudiarabien och 35 procent i Pakistan till 3 procent i Libanon och Tunisien och endast 2 procent i Turkiet.
Kvinna #4, vars hår och öron täcks av en amira ansågs i vida utsträckning som det mest passande klädesplagget i det offentliga rummet med 44 procent av rösterna,
långt före plats nummer två som var den lättare hijab på kvinna #5, denna fick 12 procent av rösterna. Ingen huvudbonad alls fick stöd av ynka 4 procent.
Tekniska detaljer: De intervjuade fick se sex bilder av kvinnor med olika huvudbonader och de fick svara på frågan "Vilken av dessa kvinnor är lämpligast klädd för att vara ute i det offentliga rummet?" Data är hämtad från sidorna 54-55 i "The Birthplace of the Arab Spring: Values and Perceptions of the Tunisian Public in a Comparative Perspective," ("Födelseplatsen för den Arabiska våren: Den tunisiska allmänhetens värderingar och uppfattningar i ett jämförande perspektiv") en studie utförd av Michiganuniversitetets Institut för sociala studier, vilken publicerades den 15 december 2013. Jacob Poushter från Pew Global Attitudes Project har sammanställt siffrorna på det sätt som visas ovan. Antalet tillfrågade per land varierar mellan 2000 och 3500. Undersökningen genomfördes mellan januari 2011 och juni 2013.
Kommentarer:
 Halvnakna kvinnor som 2010 protesterade mot niqabbärande i Paris fick den uppmärksamhet de sökte. |
(1) Av många anledningar är denna siffra på 10 procent väldigt osäker: (a) Inställningen varierar stort från ett land till ett annat så ett annat urval av länder skulle ha gett hälften så många eller dubbelt så många. (b) Storleken på landet varierar också mycket, Pakistan är omkring 40 gånger större än Libanon. Ändå så ger oss 10 procent en uppskattning av ett annars svårfångat fenomen. Denna siffra stämmer väl överens med min uppskattning sedan länge att 10-15 procent av muslimerna är islamister.
(2) Användandet av medianvärde istället för ett medelvärde gör ingen skillnad när det gäller det kombinerade stödet för niqaber och burkor; om man hade använt sig av medelvärde skulle det också vara 10 procent. I fallen med kvinnor som inte bär täckande klädesplagg skulle det dock göra en väsentlig skillnad, stödet skulle öka från 4 procent till 15,5, nästan fyra gånger så mycket.
(3) Michiganstudien drar av dessa resultat slutsatsen att
det går inte att koppla kvinnors klädstil till ett lands utvecklingsgrad och modernitet. Saudiarabien, som ekonomiskt är mer utvecklat, är det mest konservativa vad gäller kvinnors klädstil. Snarare återspeglar det ett lands orientering i inriktning till liberala värderingar samt den grad av frihet som befolkningen åtnjuter. I Libanon, Tunisien och Turkiet där människorna tenderar att vara mindre konservativa än i de andra fyra länderna, tenderar den klädstil som kvinnorna föredrar också att vara mindre konservativ än i de andra fyra länderna.
Jag instämmer förutom att Saudiarabien inte kan betraktas som modernt, endast rikt. För att uttrycka det enkelt, det som räknas när det kommer till kvinnornas klädsel i det offentliga rummet är värderingar, inte välstånd. Uttryckt på ett annat sätt, västernisering är en ofrånkomlig del av modernisering, vare sig det innebär demokrati, Beethoven eller kvinnor utan slöja. (11 januari 2014.)
Kommentar: Få överraskningar här, förutom att libanesiska druser skulle föredra burqan mest av allt, följt av irakiska kurder och först därefter av saudiska sunnimuslimer; detta verkar inte sannolikt.
