För tjugofem år sedan idag utfärdade Ayatollah Khomeini sitt påbud för Salman Rushdie. Irans revolutionsledare motsatte sig författarens magisk-realistiska novell Satansverserna på grund av dess förolämpningar av den muslimska profeten Muhammed och reagerade med att uppmana till avrättande av Rushdie och "alla de som är involverade i publicerandet som var medvetna om dess innehåll".
 Salman Rushdie 1989. |
Att Rushdie är född i Indien, bodde i Storbritannien och inte hade några betydelsefulla band till Iran gjorde detta till en aldrig tidigare skådad aggressionshandling, en som på den tiden gav eko vida omkring och sedermera har fått en bestående effekt. Faktiskt skulle man kunna hävda att den "krypande Shari'a-eran" eller "dolda jihad" eller "lagliga islamism" började den 14 februari 1989, med utfärdandet av det korta påbudet.
Rushdie, 66 år, lever och mår bra (även om han inte direkt blomstrar; hans författande avtog efter Satansverserna) men många andra förlorade sina liv i de oroligheter som omgav hans bok. Värre är den långsiktiga effekten av påbudet som har begränsat möjligheten för västerlänningar att fritt diskutera islam och ämnen relaterade till det, något som blivit känt som Rushdiereglerna. Att under en lång tid ha studerat detta ämne (inklusive skrivit en bok 1989) leder mig till slutsatsen att två processer pågår:
För det första har västerlänningars rättighet att diskutera, kritisera och till och med håna islam och muslimer eroderat bort under åren.
För det andra att yttrandefrihet är en mindre del av problemet; något mer djupgående står på spel – faktiskt en helt avgörande fråga för vår tid: kommer västerlänningar att behålla sin egen historiska civilisation när de står inför angrepp från islamister eller kommer de att böja sig för islamisk kultur och lag och gå med på att vara andra klassens medborgare?
De flesta analyser av Rushdiereglerna fokuserar uteslutande på islamismens tillväxt. Men två andra faktorer är ännu viktigare: Multikulturalism som den praktiseras idag undergräver viljan att upprätthålla den västerländska civilisationen i sammanstötningar med islamistiska härjningar, samtidigt ger vänsterns gemensamma politiska sak med islamister de senare en ingång. Med andra ord så ligger kärnproblemet inte hos islam utan hos västvärlden. (14 februari 2014).
