Andrew C. McCarthy och jag har varit allierade länge, vi har bekämpat det islamistiska gisslet från samma skyttegrav i två decennier. Men allians betyder inte enstämmighet och i en artikel idag i NRO "Kan islamismen utvecklas?" svarade han kritiskt på min tidigare artikel i NRO "Framväxten av 'moderat' islamism".
 Andrew C. McCarthy |
Jag skrev där att medan islamismen – den radikala utopiska rörelsen som strävar efter en enhetlig och global tillämpning av islamisk lagstiftning under styret av ett kalifat – till stora delar förblir våldsam och tyrannisk, så tyder utvecklingen i ett flertal länder på att det finns en svag möjlighet att denna ideologi kommer att utvecklas i en mer godartad och anständig riktning. På detta svarar Andy med tre viktiga observationer som jag kortfattat skall svara på:
1. Andy säger: "Västerländsk demokrati är på väg bort från en kultur av individuell frihet som skyddas av en begränsad regeringsmakt. Om det nu verkar tänkbart att islamismen skulle kunna bli demokratisk så kan det endast vara för att modern demokrati anpassats till att passa en mer centraliserad och påträngande regering".
Mitt svar: Ja demokrati är verkligen ett flexibelt begrepp och den senaste tidens utveckling har till största delen varit negativ; tänk bara på den Europeiska Unionens pseudodemokratiska karaktär. Jag talar dock inte så mycket om en urholkad form av demokrati som om en utveckling mot något civiliserat; jag har inte något tekniskt förhållningssätt till demokrati utan mitt förhållningssätt är politiskt när det gäller frihet och rättsstat.
2. Andy håller inte med om mitt uttalande att "Islamismen har utvecklats betydligt under de senaste 13 åren", den har börjat röra sig bort från våld för att istället arbeta inom systemet. Han anser att islamismen inte har "förändrats väsentligt överhuvudtaget" utan det är helt enkelt så att vi idag är mer medvetna om icke-terroristiska islamister.
Mitt svar: Jag kände för 13 år sedan till icke-våldsamma islamister; detta var faktiskt underförstått i mitt påstående 2001 att medan de "utåt sett är fredliga, … så måste de alla anses vara potentiella mördare". Jag anser nu att "dessa ord klingar gammalmodiga" eftersom jag idag erkänner att vissa islamister inte är potentiella mördare. Vissa av dem är verkligen politiska och har inte för avsikt att använda våld. Andy har inte kommit till denna slutsats men jag misstänker att han så småningom kommer att göra det.
3. Andy tar upp ett ämne som jag inte hade med i min artikel, nämligen de politiska följderna av en eventuellt anständig islamism. Han hävdar att det inte blir några följder och säger att det inte finns något sämre val som grund för vidare samarbete och eftergifter till islamister än "en liten strimma hopp om att islamismen skulle kunna förbättras. Islamism är våra fienders ideologi och … måste besegras, inte förändras".
Mitt svar: Vi är överens. Att jag ser "en strimma hopp" betyder inte att västerländska stater ska springa efter den islamistiska rörelsen i förhoppning om att de skall bli mer moderata. Nej, detta är verkligen våra fienders ideologi och den måste besegras och marginaliseras såsom tidigare skedde med Fascismen och Kommunismen.
(24 maj 2014)
