Plötsligt var man än tittar i Mellanösternregionen finner man luftstyrkor som bombar gerillor:
- Syrien: Regeringens flygvapen attackerar rebellerna, mestadels Sunni, med ökänd användning av "barrel-bomber" (stora tunnor fyllda med sprängmedel). Det amerikanska flygvapnet attackerar ISIS, fast utan "barrel-bomberna".
- Irak: Regeringsstyrkor förlitar sig delvis på luftstyrkor för att attackera ISIS-styrkor.
- Libyen: Egyptiska jetplan attackerar ISIS och andra Sunni-islamistiska styrkor.
- Jemen: Saudiska jetplan attackerar Houthi-ställningar.
- Somalia: Kenyanska flygplan har just börjat attackera Shabaabstyrkor.
 Barrelbomber släppta av de syriska luftstyrkorna orsakar stor förödelse. |
Man kan tänka sig att liknande kampanjer startar i Afghanistan och Libanon.
Kommer dessa begränsade kampanjer att lyckas? Jag tvivlar på det. Även om kontroll av luftrummet ger stora fördelar så innebär det inte automatiskt kontroll av landområden; för detta är markstyrkor oumbärliga. Men infanteri och kavallerisoldater råkar ut för fler skador och dödsfall än piloter så användning av markstyrkor är politiskt riskablare.
Regeringar som är ovilliga att sätta in marktrupper kan inte förväntas vinna. De kan bomba landskapet tillbaka till stenåldern utan att detta påverkar fiendens viljestyrka. (Som amerikanernas Vietnam och ryssarnas Afghanistan).
Slutsatsen är enkel. Jag kallar det min järnregel för krig: "Initiera aldrig strider om du inte är beredd att göra det som krävs för att vinna (det vill säga uteslut inte på förhand marktrupper)". Beredskap för att sätta in marktrupper är det erforderliga tecknet på att du menar allvar. (6 april 2015)
