Till skillnad från andra regeringsbeslut – till exempel skattesatser eller definitionen av äktenskap – så är de som berör invandring både oåterkalleliga och djupgående. Mot bakgrund av detta så är det idag ett halvt sekel sedan antagandet av en av de minst hyllade men mest betydelsefulla lagarna i amerikansk historia.
Detta är The Immigration and Naturalization Act från 1965, känd som the Hart-Celler Act, som gjorde slut på de mycket restriktiva villkoren i den tidigare lagstiftningen från 1924 och öppnade USA för en större och mer varierad invandring.
 Opinionsinstitutet Pews procentsatser för USAs befolkning. |
I numeriska termer så bestod USAs befolkning, enligt Pew Research Center, år 1965 av 84 procent vita, 11 procent svarta, 4 procent latinamerikaner och 1 procent asiater; idag består den av 62 procent vita, 12 procent svarta, 18 procent latinamerikaner och 6 procent asiater och 2 procent andra. Centret förväntar sig att år 2065 kommer befolkningen att bestå av 46 procent vita, 13 procent svarta, 24 procent latinamerikaner, 14 procent asiater och 3 procent andra.
Vad beträffar antalet invandrare så uppgick de år 1965 till 5 procent av befolkningen, idag uppgår de till 14 procent och förväntas uppgå till 18 procent år 2065.
Dess förändringar får djupgående konsekvenser för landet; som Jeff Melnick från University of Massachusetts uttrycker det "man måste gå riktigt långt för att hitta ett område av amerikanskt liv som är oberört av verkligheten av lagarna från 1965". Redan 1990, endast 25 år efter Hart-Celler, hyllade Ben J. Wattenberg denna förändring genom att kalla USA "den första universella nationen". Många andra anslöt sig till hans synsätt att befolkningsmångfald i sig är något i grunden positivt.
Men jag ser mera dystert på det. I takt med att multikulturalismen får fotfäste så undrar jag om klassisk amerikansk kultur med sin betoning på individualitet och frihet kommer att överleva. När kostnader för kommunikationer och transporter minskar blir det lättare att upprätthålla kontakten med andra länder vilket gör att nyanlända kan välja bort viktiga delar av amerikanskt liv. Jag ser hur den amerikanska kulturanpassningen försvagas och hur ett en gång enat land alltmer splittras. Jag oroar mig för att USAs framgång kommer att medföra att så många från hela världen kommer hit att detta så småningom kommer att underminera just denna framgång.
Med andra ord är detta första halvsekel med Hart-Center endast uppvärmning för vad som komma skall. Jag förutspår att USA år 2065 kommer att skilja sig mycket mer från dagens land än dagens skiljer sig från landet 1965. Och inte till det bättre. (3 oktober 2015)
