Likt andra observatörer av turkisk politik blev jag chockad den 1 november när det styrande Rättvise- och Utvecklingspartiet (Adalet ve Kalkınma Partisi eller AKP) rapporterades ha ökat sin andel av de nationella rösterna sedan den senaste valomgången i juni 2015 med 9 procent och sin andel av platserna i parlamentet med 11 procent.
Opinionsundersökningarna hade genomgående visat på att de fyra större partierna skulle få ungefär samma antal mandat som i juni. Detta verkade logiskt; de representerar ömsesidiga fientliga synsätt (islamister, vänsteranhängare, kurder, nationalister) vilken gör en betydande förändring mellan dem på under fem månader högst osannolik. Att omkring en av nio väljare bytte parti trotsar allt förnuft.
 Valresultatet i det turkiska valet mellan juni och november 2015 |
AKPs enormt stora ökning återgav dem den parlamentariska majoriet de förlorade i valet i juni 2015 vilket ger president Recep Tayyip Erdoğan en semi-legal väg till den diktatoriska makt han strävar efter.
Men för mig luktar resultatet bedrägeri. Det trotsar allt förnuft att till exempel AKPs krig mot kurderna skulle förmå omkring en fjärdedel av turkiets kurder att överge det pro-kurdiska partiet och istället rösta på AKP. Medan nyheter om oegentligheter kommer in sammanfattar Michael Rubin från AEI problemet i Commentary:
"Turkiska politiska analytiker anser att Erdoğans fuskröster handlar om omkring fem procent – detta tar med i beräkningen valfusk, bedrägeri på den statliga Turkish Airlines när de transporterar valsedlar från utlandet, försvunna valurnor från städer och distrikt som styrs av oppositionen och i stort sett allt som rör borgmästaren i Ankara. Vad beträffar söndagens val så verkar det som om hundratusentals döda människor röstat på Erdoğans AKP-parti."
Med tanke på Turkiets historia av valbedrägeri bör det inte komma som någon överraskning att detta val präglas av valfusk, i synnerhet eftersom det i förväg cirkulerade rykten om sofistikerade insatser för att manipulera resultatet. (För metoder tänk bara på Volkswagens utsläppsbluff).
Medborgarna i Turkiet står nu inför den avgörande frågan om hurvida de skall acceptera eller förkasta resultatet av detta val. Vilket kommer att segra – rädslan för Erdoğans hänsynslöshet eller ilskan över hans bedrägeri? Sorgligt nog så, eftersom hans valkupp har blockerat vägen till demokrati, om turkarna väljer att göra motstånd är de tvugna att göra detta på ett icke-demokratiskt sätt. (3 november 2015).
