Världens mest produktiva författare, den belgiske författaren Georges Simenon, publicerade en satirisk memoar 1951, Les Mémoires de Maigret (Paris: Les Presses de la Cité; Svenska: Maigrets Memoarer) som handlar om hans karaktär Kommissarie Maigrets påstådda minnen. Det sjätte kapitlet "Den ena trappan efter den andra!" (C. Paul Barreira gjorde mig uppmärksam på detta) beskriver det pro-fascistiska upproret i Paris den 6 februari 1934. Det är kusligt lik dagens Nordafrikanska invandrings- och islamistfrämlingskap.
Simenon börjar med att konstatera att under politiska omvälvningar är det vanligt att en främmande sorts människor dyker upp i rika områden i Paris "där deras blotta existens i allmänhet är okänd, som verkar komma fram ur något tiggartillhåll och invånarna ser på dem genom fönstren ungefär som de skulle se på råskinn och mördare som kommer ut ur medeltidens djup". Dessa främmande människor fortsätter att "sprida lika mycket terror omkring sig som en flock vargar".
Han frågar sedan om det är allmänt känt att en enda polisenhet
"enbart sysslar med de två till tre hundratusen nordafrikaner, portugiser och algerier som bor i utkanten av det 20 arrondissemanget, som har slagit läger där skulle man kunna säga, som knappt talar eller inte alls talar vårt språk, som lyder andra lagar, har andra värderingar än våra".
Trots att många av dessa invandrare vill assimilera sig så "så finns det vissa, både grupper och individer, som medvetet håller sig i utkanten och lever sina mystiska liv, obemärkta av folkmassan omkring dem".
Kommentarer: (1) Trots att dessa memoarer är påhittade så har denna beskrivning drag av realism. (2) Hur anmärkningsvärt att tänka sig att någonting som påminner om dagens problem i Frankrike redan existerade för mer än 80 år sedan. (3) Precis som man inte lärde sig något av den eran, kommer man inte att lära sig något av denna.
(3 januari 2016)
