Mitt yngsta barn går näst sista året på gymnasiet, så det är dags att spänna på sig sandalerna igen och besöka några högskolor. Efter att ha fördjupat mig i flera stycken denna vecka i Bostonområdet delar jag med mig av några intryck:
 Föreläsning för blivande studenter och deras familjer vid en institution i Boston-området |
Besöken på universiteten är imponerande välorganiserade och ganska lika varandra, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Vid ankomsten checkar familjen in, får en broschyr och sedan får man lyssna på en livlig biträdande antagningsansvarig i en timma, mest om universitetet (hur många nobelprisvinnare, hur många universitetssporter, hur många länder som finns representerade bland studenterna) och lite grand om ansökningsprocessen (datum, tonvikt, prov som krävs). Mot slutet av talet glider studentguider in i rummet, de 100 - 200 familjemedlemmarna blir slumpvis indelade i tiotal grupper och blir den andra timman visade runt på universitetsområdet av en sprudlande student som visar upp klassrum, restauranger och studenthem.
 En högskola kräver att studenter drar sina fingeravtryck för att få tillgång till matsalen. |
Detta nästan identiska format är både tråkigt och användbart, det gör det lätt för studenter och föräldrar att göra direkta jämförelser. Vilket kemilabb eller studenthem verkar finast? Vilket universitetsområde har den bästa säkerheten?
Universitetsadministrationens heliga graal är selektivitet (skriv "acceptansgrad" och namnet på en institution i Google och det magiska numret dyker upp); dessa välorganiserade rundvisningar har en dold agenda, att sporra fler till att söka. Det är således en hård, urskillningslös försäljningsstrategi inlindad i ett mjukt paket.
Två elefanter i rummet förbigås bestämt, definitivt och med beslutsamhet i dessa presentationer och rundturer: sex och vänsterpolitik. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att studenterna var kyska forskare och professorerna politiskt moderata. Allt som visar på motsatsen är noggrant dolt med enorm beslutsamhet.
Ett flertal antydningar om att högskolan är ett ställe för unga människor att festa under fyra år lyser dock igenom. Under två rundvisningar presenterades biblioteket som ett ställe med olika grader av tysthet, beroende på våning, men utan ett enda omnämnande av boksamlingen. En byggnad beskrevs med orden "det finns en Dunkin' Donuts och några klassrum". På en annan rundtur diskuterade guiden länge Dunkin' Donuts fördelar jämfört med Starbucks. En guide lät oss veta att eftersom hennes huvudämne är företagsekonomi var hon osäker på om det var Shakespeare som skrivit Macbeth. Det mest ögonbrynshöjande var dock guiden som berättade för oss att Korsvägsstationer sätts upp på området "för att det nu är den judiska påsken".
Sammantaget så tillbringar man en trevlig morgon eller eftermiddag och man får med sig en viss känsla för varje universitet.
