Det har gått nästan två år sedan 11 september och president Bush proklamerade "krig mot terror". Hur går det för militanta islams styrkor?
Paradoxalt nog har deras största förluster varit i Afghanistan och deras största vinst i Irak. I Afghanistan förlorade de Talibanregimen och den fristad som den tillhandahöll. I Irak erbjuder Saddam Husseins fall och den nya närvaron av 200 000 västerlänningar i en semi-anarkistiskt situation ovanliga möjligheter att etablera en militant islamisk ordning.
Runt om i världen har motåtgärder mot terrorismen varit imponerande framgångsrika, avbrutna pengaflöden, misstänkta har gripits och organisationer har störts. Även om dödandet fortsätter – med särkskilt många döda i Indonesien, Ryssland, Saudiarabien, Israel och Marocko – har inga megastora terrorismincidenter skett sedan 11 september.
Många regeringar är fortfarande inte medvetna om hotet från militant islamisk terrorism utan håller fast vid samma inställning som man hade före 11 september. Ett exempel på detta var i juni 2003 när en nederländsk domstol frikände 12 män som stod åtalade för rekrytering för Al-Qaeda och för att ha konspirerat om jihad mot västvärlden ("Åtalet slogs sönder under rättegången som varade i tre och en halv vecka" skriver Reuters "när domaren avvisade bevisen från den nederländska säkerhetspolisen").
Sedan har vi den Saudiarabiska regeringen som fortsätter låtsas att man är emot all form av militanta islam emedan det verkar som om man endast är emot de relativt få element som försöker störta monarkin.
Internationellt samarbete ha varit någorlunda framgångsrikt även om det fortfarande befinner sig i ett lära-känna-varandra skede, medan polisväsendet, militära styrkor och underrättelsetjänster världen över börjar försöka samarbeta.
Ett exempel på ett sådant häpnadsväckande samarbete framträdde tidigare den här månaden när den brittiska säkerhetstjänsten, amerikansk polis och den Ryska statens säkerhetstjänst tillsammans genomförde en komplex operation som ledde till tillfångatagandet av en Londonbaserad vapenhandlare som planerade att sälja en luftvärnsrobot till terrorister som skulle användas mot ett amerikanskt trafikflygplan. Detta tyder på att framsteg görs.
President Bush myntade uttrycket "krig mot terrorism" på kvällen den 11 september 2001, innan han hade specifik information om förövarnas identitet, därför var sådan vaghet nödvändig. Men det faktum att man nästan två år senare fortfarande använder den termen och den officiella motviljan att erkänna militanta islams ideologi gör det svårare att åtala kriget.
Ironiskt nog har till och med den saudiska inrikesministern accepterat att problemet ligger i en ideologi och i terroristernas övertygelse. Om han kan ta detta steg så kan väl icke-muslimska myndigheter göra likadant.
Om man kartlägger krigsinsatsen som helhet ser man att det har skett ett uppvaknande från den djupa sömnen innan 11 september. Men med några anmärkningsvärda undantag så befinner man sig inte i fullt vaket tillstånd och militanta islams styrkor är inte ett mindre hot än de var för två år sedan.
