Inledande kommentar:
'The Minaret', en tidskrift utgiven av Islamic Center i södra Kalifornien, har två gånger nyligen attackerat mig ("Okunskap och arrogans" juni 2000; "Om att revidera bigotteri" juli/augusti 2000). Trots denna obehaglig hätska kritik så gick jag med på att skriva en artikel och förklara mig och mitt intresse för Islam för 'The Minaret'. De publicerade följande essä i deras septembernummer år 2000, och följde därpå upp det i samma nummer med ytterligare en attack på mig i "Skrämselns politik".
Jag är glad för att The Minarets redaktör har givit mig ett tillfälle att skriva i hans tidskrift. Jag kommer att skriva om tre ämnen: anledningen till mitt intresse för Islam, mina åsikter om Islam och Islamism och mina arbeten om muslimer i USA.
Mitt intresse för Islam: Jag har ägnat en stor del av de senaste trettio åren till att studera Islam och politik, med början med det arabiska språket, muslimsk historia och närbesläktade ämnen på universitetet. Jag tillbringade därefter tre år på olika institutioner i Kairo där jag studerade på universitetsnivå, jag reste genom stora delar av den muslimska världen, fick en Ph.D i Mellanösterns historia vid Harvard University, undervisade i detta ämne vid universitetet i Chicago och vid Harvard, jag arbetade med det i Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet, jag har skrivit tre böcker i ämnet, publicerat artiklar i ämnet i sådana dagstidningar som The New York Times och The Washington Post, talat om det på ABC, CBS, NBC, och CNN, vittnat om det inför Representanthuset och Senatskommittéer, varit rådgivare till utländska statschefer och så vidare.
Med andra ord så är jag en erkänd auktoritet på Islam och muslimer; detta erkänner faktiskt även mina kritiker. När till exempel Rådet för Amerikansk-Islamiska Relationer (CAIR), som har utfärdat många pressreleaser som utmanar min förståelse för Islam, sökte efter en auktoritet som kunde bedöma referenserna för en medarbetare i Arbetsgruppen om terrorism och okonventionell krigsföring i sin pressrelease den 17 mars 1998, vem citerade de då? Mig.
Som icke-muslim skriver jag i första hand för icke-muslimer, jag hjälper dem förstå något som ofta är ett avlägset ämne. Min roll är i huvudsak att förklara och tolka även om jag också hjälper till att utforma en korrekt politik. Detta är vad som kallas "tillämpad vetenskap": man tar akademisk kunskap och använder den praktiskt.
För det andra, mina åsikter om Islam och Islamism: Eftersom jag inte är en muslim tror jag per definition inte på Profeten Muhammeds uppdrag; men jag har väldigt stor respekt för tron hos dem som gör det. Jag ser vilken djup tillfredsställelse muslimer finner i Islam såväl som den extraordinära inre styrka det inger dem. Efter att ha studerat den klassiska periodens historia och civilisation är jag livligt medveten om de stora muslimska kulturella prestationerna från ungefär ett millennium sedan.
Jag närmar mig religionen Islam på ett neutralt sätt, jag varken lovordar eller attackerar den utan närmar mig i en anda av efterforskning. Jag är varken apologet eller förespråkare, varken talesman eller kritiker, jag anser mig själv vara en student av detta ämne. Jag ställer sådana frågor som: Vilka är Islams principer, traditioner och konsekvenser? Hur påverkar Shari'a muslimska samhällen? Finns det beståndsdelar som är vanliga i muslimskt liv från Västafrika till Sydostasien men saknas på andra ställen?
Fastän jag är neutral när det gäller Islam så har jag bestämda åsikter när det gäller Islamism, vilken jag betraktar som något helt annat. Islam är Koranens och Sunnans religion; Islamism är Hasan al-Bannas, Abu'l-A'la al-Mawdudis och Ayatollah Khomeinis politiska bana. Den förre är (sett ur ett muslimskt perspektiv) evig eller (sett ur ett icke-muslimskt perspektiv) fjorton århundraden gammal; den senare är ett fenomen från det tjugoförsta århundradet. Den ena är en tro, den andra en ideologi. Emedan de närmaste parallellerna till Islam är Judendom och Kristendom så är de närmaste till Islamism andra radikala utopiska "ismer", nämligen fascismen och Marxism-Leninismen.
Islamism är en global olycka vars offer finns bland människor av alla religioner. Icke-muslimer förlorar sina liv i länder som Nigeria, Sudan, Egypten och Filippinerna. Muslimer är de huvudsakliga offren i Algeriet, Turkiet, Iran och Afghanistan. Islamism är kanske den mest levande och sammanhängande ideologiska rörelse i världen idag; den hotar oss alla. Moderata muslimer och icke-muslimer måste samarbeta för att bekämpa detta gissel.
För det tredje, jag håller just nu på med ett arbete om muslimskt liv i USA, ett relativt nytt ämne. Här är tre slutsatser som kommit fram i min forskning:
(a) Amerikansk Islam har enormt stor potential. Sedan mötet med modernitet för två århundraden sedan har muslimer haft svårigheter med att komma underfund med hur de ska kunna anpassa sin religion till det. Kemal Atatürk från Turkiet representerar en skola - uteslut Islam från varje aspekt av offentligt liv. Talibanerna i Afghanistan representerar den extrema motsatsen - underställ varje aspekt i livet det som tros vara islamiska föreskrifter. Det finns en mängd andra synsätt mellan dessa två, som de som representeras av Ba'athpartiet, den Islamiska republiken Iran och det Libyska Jamahariya. Amerikanska muslimer som lever i modernitetens hjärta kanske kan jämka samman Islam med modernitet på ett sätt som deras trosfränder har misslyckats med på annat håll. Om de lyckas med detta skulle de kunna få ett stort och i allra högsta grad fördelaktigt inflytande på muslimskt liv världen över.
(b) Nation of Islam håller på att försvinna. Nation of Islam är inte endast en organisation som för närvarande leds av Louis Farrakhan utan en komplex grupp institutioner som sedan 1913 har gått under många namn (Moorish Science Temple of America, Allah's Temple of Islam, Five Percenters, etc.) och haft många framträdande personligheter (Elijah Muhammad, Malcolm X, Muhammad Ali) i sina led. Den roll denna institution spelat historiskt har varit att skapa ett omfattande organ med Afrikansk-amerikanska konvertiter till Islam (för närvarande så uppgår dessa till omkring en miljon). Med tidens gång så har de udda, folkloristiska och tydligt icke-islamiska kvaliteterna inom NoI bleknat bort. Jag förutspår att Farrakhan är dess sista ledare med en nationell närvaro och att organisationen är förutbestämd att försvinna eller slås samman med riktiga Islam.
(c) Amerikansk Islam står inför en extremismkris. Detta är den fråga som har gjort att mitt arbete uppmärksammats av amerikanska muslimer och fått organisationer som CAIR att anklaga mig för att vara en "Islamofob" som främjar en "anti-muslim hysteri".
CAIR och de andra reagerade på min artikel som varnar amerikaner (inklusive muslimer) för att huvudorganisationen för amerikanska Islam är Islamistisk. Jag vidhåller att detta innebär problem för muslimer och för den amerikanska befolkningen i allmänhet. Det kanske allra viktigast konfliktområdet har att göra med sekularisering: Islamisternas sticker inte under stol med att de vill införa Shari'a, trots att detta står i direkt motsats till den amerikanska konstitutionen. Andra större problem rör de islamistiska anti-kristna och anti-judiska känslorna, deras stöd för radikala grupper utomland och deras beredvillighet att använda sig av skrämsel och våld.
Lyckligtvis utgör islamisterna endast en minoritet av de muslimer som bor i USA. Olyckligtvis så dominerar de moskéer, skolor, tidskrifter och nationella organisationer i detta land. Ännu värre är att när en ledare som är icke-islamist talar ut om denna otillbörliga påverkan så försöker islamisterna delegitimera honom eller tysta honom genom hot.
Det islamistiska tillvägagångssättet står i stark motsättning till det amerikanska sättet och därför förutspår jag att allt eftersom de och deras arbete blir mer allmänt känt så kommer större problem att följa och dessa kommer först och främst att påverka den amerikansk-muslimska befolkningen. Min omedelbara förhoppning är att moderata muslimer involverar sig i gemensamma angelägenheter och börjar intresserar sig för dessa ämnen, och på så sätt återtar de muslimska institutionerna från extremisternas kontroll.
Jag hoppas det klart framgår av ovanstående att jag är allt annat än en "islamofob". Jag skulle önska att man upphör med detta användande av skällsord. Att insistera på att jag är en fiende till Islam både förolämpar mig och försvårar livet för amerikanska muslimer (genom att antyda att Islam har fler fiender än vad som faktiskt är fallet).
Istället föreslår jag dem som inte håller med mig att de svarar på ett respektfullt och seriöst sätt på mina argument. Jag är beredd att föra en dialog med dem som entydigt tar avstånd från våld och terroristgrupper - med början med svar på detta uttalande.
