Det har visat sig att den berömde palestinska intellektuelle Edward Said faktiskt växte upp i Egypten. Så där går hans ofta upprepade påstående om de stygga israelerna som utvisade honom från hans "vackra gamla hus" i Jerusalem upp i rök – han bodde vid den tiden i en lyxig lägenhet i Kairo. Said har länge framhållit sin egen historia som en symbol för den palestinska tragedin; att få reda på att han var i Jerusalem endast för att besöka släktingar på sin semester tar, kan man säga, udden av hans historia.
Som en engångsföreteelse är detta oväntat, men detta hyckleri får en ytterligare innebörd när det ses som del av ett mönster. Minst två andra framstående araber födda i Egypten har anmärkningsvärt nog falskeligen påstått sig vara palestinier.
Den första av dem var 1930-talets Edward Said – en kristen arab som behärskade det västerländska sättet väldigt väl och skrev en så inflytelserik bok (The Arab Awakening, 1938) att han på egen hand förändrade européers och amerikaners attityder gentemot araber. Hans namn var George Antonius och han föddes i Alexandria 1891 i en grekisk ortodox familj av libanesiskt ursprung. Precis som Said så gick han på de mest prestigefyllda skolorna i sin hemstad och fortsatte sin högre utbildning i Väst.
1921 bosatte han sig i Jerusalem och blev en administratör i det Brittiska mandatet Palestina och kom, med hans levnadstecknares ord, "att betrakta sig själv som en palestinier" och "förvärvade palestinskt medborgarskap". När han lämnade sin anställning 1930 så demonstrerade Antonius sin nya lojalitet genom att bli informell rådgivare åt Hajj Amin al-Husayni, Jerusalems mufti och palestiniernas politiska ledare. Vid den oerhört viktiga Londonkonferensen 1939 var Antonius en betydelsefull medlem av den palestinska delegationen. I korthet så övergav han sin egyptisk-libanesiska identitet för att bli palestinier. För att citera Fouad Ajamis så gav han "all sin lojalitet till kampen mellan arab och jude".
Vid oräkneliga tillfällen har Yasser Arafat underhållit lyssnare med berättelser om sin födelse och barndom i Jerusalem. Han minns med ömhet sin födelseplats i ett stenhus nära den Västra muren, därefter hur han bodde med sin farbror Sa'ud i Jerusalem. Precis som Said framställer Arafat sig själv som ett offer för sionismen – någon som förlorat sina världsliga tillhörigheter och sin plats i världen på grund av Israels tillkomst. Men i själva verket är det så, som två orädda franska levnadstecknare, Christophe Boltanski och Jihan El-Tahri, avslöjade för några år sedan (i deras bok från 1997, Yasser Arafats sju liv (Les sept vies de Yasser Arafat) "Mr Palestina föddes vid Nilens strand".
De franska forskarna berättar en underhållande historia om hur det gick till när de upptäckte detta. De gick till universitetet i Kairo och frågade oskyldigt om registreringen av en Muhammad 'Abd ar-Ra'uf 'Arafat al-Qudwa al-Husayni vid fakulteten för civilingenjörsstudier 1956. Detta namn, Arafats födelsenamn, betydde ingenting för den egyptiske kanslisten som "sätter sig ner bakom ett skrangligt träbord, nästan helt skymd av högen med dammiga böcker inbundna i svart läder" och blåser bort ett lager smuts på ett mycket professionellt sätt", därefter överräcker han registret. I blått bläck som bleknat med tiden finner forskarna att deras man som bor på 24A Baron Empain Street, Heliopolis, "föddes den 4 augusti 1929 i Kairo". Med denna information skyndar de sig över till det statliga folkbokföringsregistret och hittar Arafats verkliga födelseattest som bekräftar datum och plats.
Arafat bodde alltså i Kairo tills han var 28 år och identifierades som en egyptier. Hans första politiska tillhörighet var en egyptisk studentorganisation som stod palestinierna nära. Han stred i en egyptisk grupp mot Israel 1948-49 och därefter tjänstgjorde han i den egyptiska armén. Första gången han reste till Moskva 1968 var det med ett egyptiskt pass. Arafat har i hela sitt liv pratat arabiska som en egyptier, något som ibland lagt hinder för hans karriär; när han första träffade honom 1967, berättar en av hans levnadstecknare, så "gillade inte människorna på Västbanken hand egyptiska dialekt och sätt och fann dem främmande".
Hur kan det komma sig att tre män som vuxit upp i Egypten vid olika tidpunkter på nittonhundratalet – 1920-talet, 1950-talet, 1970-talet – beslutat sig för att bli palestinier? Svaret ligger förmodligen i det faktum att för en politiskt ambitiös aktivist så har palestinsk politik så mycket mer att erbjuda än egyptisk. En intellektuell kan höja sin profil mycket högre; var skulle Said vara idag om han kämpat för egyptiska mål? Och för en politiker ligger vägen till makt betydligt mer öppen; om Arafat hade gjort Egypten till sitt livsverk så hade han kanske idag varit en pensionerad parlamentariker från det landets nickedocks parlament. Att vara palestinier är med andra ord bra för karriären.
Uppdatering 23 mars 2012: MEMRI postade idag ett tal av Fathi Hammad, Hamas "inrikes och nationella säkerhetsminister", som han gav på Al-Hekma TV och i vilket han samtidigt som han kritiserade den egyptiska regeringen för bränslebrist på Gazaremsan, framhöll det utländska ursprunget av den regionens befolkning:
"Är Egypten inkapabel att tillhandahålla bränsle för 1,5 till 2 miljoner människor på Gazaremsan? …när vi söker våra arabiska bröders hjälp söker vi inte deras hjälp för att äta, leva, dricka, klä oss eller leva ett liv i lyx. Nej. När vi söker deras hjälp, är det för att kunna utkämpa Jihad, …Allah vare prisad, vi har alla arabiska rötter och varje palestinier, på Gaza och i hela Palestina, kan bevisa sina arabiska rötter – vare sig de är från Saudiarabien från Jemen eller någon annanstans. Vi har blodsband. Så var är er kärlek och barmhärtighet? … Personligen så är halva min familj egyptier. Så är det för oss alla. Fler än 30 familjer på Gazaremsan heter Al-Masri ("egyptierna"). Bröder, hälften av palestinierna är egyptier och den andra hälften är saudier. Vilka är palestinierna? Vi har många familjer som heter Al-Masri vars rötter är egyptiska. Egyptiska! De kan vara från Alexandria, från Kairo, från Damietta, från norr, från Aswan, från övre Egypten. Vi är egyptier. Vi är araber. Vi är muslimer. Vi är del av er. Allah Akbar. Lovad vare Allah. Allah Akbar. Hur kan ni vara tysta, o muslimer, när folket i Gaza dör? Ni står vid sidan om och ser dem men ni hjälper dem inte med ens det enklaste som ni ger till Västvärlden för ett magert pris."
Fathi Hammad, Hamas "minister för inrikes och nationell säkerhet".
