Vem är värre, President Mohamed Morsi, den valde islamisten som strävar efter att införa islamisk lagstiftning i Egypten, eller President Husni Mubarak, den tidigare diktatorn som avsattes för att han försökte starta en dynasti? Mer allmänt, är det mer sannolikt att en liberal, demokratisk ordning kommer att växa fram under islamistiska ideologer som styr genom valurnorna eller under giriga diktatorer utan någon särskilt dagordning annan än sin egen överlevnad och makt?
Morsis agerande nyligen ger oss ett svar, det slår fast att islamister är värre än diktatorer.
Denna fråga kom upp i en intressant debatt i Intelligence Squared U.S. tidigt i oktober när Reuel Marc Gerecht från The Foundation for the Defense of Democracies och Brian Katulis från the Center for American Progress stödde åsikten "Hellre valda islamister än diktatorer", medan Zuhdi Jasser från The American Islamic Forum for Democracy och jag hävdade det motsatta. Det vill säga ingen pläderade "för" någon. Den andra sidan stödde inte islamister, vi hyllade verkligen inte diktatorer. Frågan var snarare vilken typ av härskare som är den mindre onda av två onda ting och med tvång kan förmås att införa demokrati.
 Intelligence Squared debatt i New York City den 4 oktober 2012. |
Katulis beskyllde diktaturer för att främja "den sortens ideologier" som ledde till 11 september och Gerecht insisterade att militärjuntor, inte islamister, i allmänhet är "den verkliga faran. … Det enda sättet man kommer att få en mer liberal ordning i Mellanöstern är genom troende människor" som röstar fram islamister till makten. Katulis hävdade att valda islamister förändras och blir mindre ideologiska och mer praktiska; de utvecklas som svar på politikens villkor och krav att fokusera på "grundläggande behov" såsom säkerhet och sysselsättning.
 President Mohamed Morsi i möte med Australiens premiärminister Julie Gillard i september 2012. |
Jasser och jag svarade på denna katalog av felaktigheter (militärjuntor ledde till 11 september?) och önsketänkande (sanna troende kommer att kompromissa om sina mål? en våg av irakiska islamister blev liberala?) genom att hävda att ideologer är "diktatorer på steroider" som inte blir mer återhållsamma när de kommer till makten utan gräver sig fast och lägger grunden för att på obestämd tid förbli vid makten. För det andra så försummar ideologer just de frågor som våra motståndare betonar - säkerhet och sysselsättning - till förmån för införande av islamisk lagstiftning. Giriga diktatorer däremot, som inte har någon ideologi eller vision har inte heller någon vision om samhället och kan därför övertygas om att röra sig i riktning mot ekonomisk utveckling, personlig frihet och öppen politisk process och rättstatsprincipen (till exempel Sydkorea).
Hör och häpna, Morsi och Det Muslimska Brödraskapet har följt vårt manus exakt. Sedan han tog makten i augusti har Morsi (1) åsidosatt militären, därefter fokuserat på att befästa och utöka sin överlägsenhet, framförallt genom att utfärda en rad order den 22 november som tillskansar honom makten och spred ut sionistkonspirationsteorier om sina motståndare. Därefter (2) tvingade han den 30 november igenom en islamistorienterad konstitution och utlyste ett snabbt val om det den 15 december. Uppfylld av dessa två uppgifter ignorerade han i stort sett de otaliga problem som drabbar Egypten, i synnerhet den överhängande ekonomiska krisen och bristen på tillgångar till att betala för importerad mat.
 Priset på butangas har mer än fördubblats sedan Morsi kom till makten. |
Morsis maktövertagande stimulerade anti-islamistiska egyptier att slå sig ihop med "National Salvation Front" och konfrontera islamister i de våldsammaste gatusammandrabbningarna på sextio år, vilket tvingade honom att delvis dra tillbaka sina order från den 22 november. Ironiskt nog efter att så skickligt ha oskadliggjort militären i augusti så skapade Morsis överdrift omständigheter som återförde den högsta makten till generalerna vilka kan ingripa för eller emot honom. Genom att välja islamistsympatisörer till högsta officerare och ge militären utökade privilegier i den tilltänkta konstitutionen har han med största sannolikhet vunnit deras stöd. Krigslagar verkar vara nästa steg.
På bara tre månader har Morsi visat att han strävar efter diktatoriska befogenheter som är större än Mubaraks och att hans styre förebådar en än större katastrof för Egypten än Mubarks var. Han har snyggt och prydligt bevisat riktigheten av Jassers och min ståndpunkt: hellre diktatorer än valda islamister. Som jag anmärkte i debatten, västerlänningar borde smälla igen dörren för ideologiska diktatorer som islamister samtidigt som de utövar påtryckning på giriga diktatorer att tillåta ett civilt samhälle. Detta är den enda utvägen från det falska valet mellan två former av tyranni.
